Ångrar min otrohet

Återigen, för tusende gången?, har en mycket märklig medlem lyckats förstöra tråden.
En medlem (flera har undrat om det möjligen är en och samma medlem med flera nick?) som med fruktansvärt dåligt språk medvetet väljer uppträda direkt illa mot andra medlemmar och mot andra människor.

Jag gör ett försök att återgå till ämnet.

TS,
Ångra dig. Hantera dina känslor. Låt tiden läka dina sår.
Ta hjälp om du behöver.
Och gå vidare i livet, utan att riskera att rasera kärleken och riskera rasera allt för nära och kära bara för att du känner ett eget behov av att lätta ditt eget dåliga samvete.

Att berätta är det värsta och mest egoistiska du kan göra.

Ingenting, inget i livet, kan bli bättre för dig, för din partner, eller för någon i hela världen, av att du berättar.

Om du på riktigt har känslor som är för svåra att bära så ta professionell hjälp. En kompetent terapeut kan garanterat hjälpa dig att på enkelt sätt komma över dessa svåra känslor och komma vidare.

Tiden läker alla sår.
Detta är inte en myt, utan det stämmer nästan alltid.

Har du ens läst trådstarten?

Var finner du något i trådstarten och ämnet som skulle ha något samband med det du skriver om i alla dina förvirrade inlägg?

När någon medlem har en annan åsikt än du så kommer du alltid in på personangrepp, oftast på ett förvirrande och för dig själv pinsamt sätt. Hur kan du finna något sammanhang med trådstarten som får dig att diskutera en annan medlems eventuella diagnoser? Hur finner du något samband mellan TS frågeställning och min fru?

Det enda du sysslar med är att förstöra tråden och att framställa dig själv som förvirrad på ett för dig pinsamt sätt.
Dina inlägg framstår som extremt förvirrade och det blir pinsamt när inte något enda av dina inlägg håller sig till ämnet.

Du verkar ständigt inbilla dig själv att trådstarten och ämnet gäller om TS anser att otrohet är bra eller dåligt. Var får du det ifrån?

Du verkar ständigt inbilla dig att jag har gett uttryck för att jag har åsikter om och att jag skulle ha skrivit om ifall jag tycker att otrohet är något bra eller dåligt.
Detta har jag inte överhuvudtaget diskuterat eller givit uttryck för.
Var får du det ifrån?

Du skriver om självinsikt.
Men du visar ju gång på gång en total avsaknad av självinsikt.

Förklara detta så att jag och andra medlemmar kan förstå:
Hur finner du något samband mellan TS frågeställning och min fru?

För den medlemmen som uppträder med total förvirring och som framställer sig själv alltmera pinsam,
och som uppenbarligen har något fel på sin utrustning, eller som bara har något allmänt fel, som gör att den inte klarar att se trådstarten, 
här följer trådstarten bara för din skull:

Jag har varit otrogen mot min parter. 

Någon som varit i liknade situation?

Jag har bestämt mig för att inte berätta för övrigt. Det hade sårat alldeles för mycket?

Ja, jag tycker att du har rätt i det mesta, utifrån din utgångspunkt. 

Men din sista mening "Men man vet iaf efteråt att man har en ärligare och starkare relation."

Har du reflekterat över de två olika alternativen, att berätta respektive att det för alltid förblir okänt?
Hur ställer du påståendet i din sista mening i relation till det alternativet att jag aldrig får veta att min partner varit otrogen?
Hur kan du veta att jag, eller någon, skulle känna efteråt att relationen skulle vara ärligare och starkare efter att ha fått veta, i relation till att slippa få veta något om det?

Jag påstår inte att det ena är rätt eller att det andra är fel.
Jag anser bara att det är viktig belysa att det finns fler än en utgångspunkt,
och belysa att många undviker att ens reflektera över det mycket vanliga alternativet att det förblir okänt och då inte medför några konsekvenser.

Mitt tidigare råd till TS att inte berätta kvarstår oförändrat.
Ingen har hittills kunnat visa, eller ens med framgång klarat argumentera för, att något skulle bli bättre av att TS berättade.

Ja, varför ska man INTE reflektera över olika saker i livet? Du menar att det generellt är bättre att alltid utgå från en enda utgångspunkt och att inte reflektera över olika saker.
Det får stå för dig då.

Du säger att man inte ska reflektera över något som inte är statiskt.
Men i nästa mening börjar du föra fram saker som är allt annat, t ex möjligheter och risker för helt andra saker, som t ex att graviditet, könssjukdomar besatthet som rent hypotetiskt och i teorin eventuellt skulle kunna bli följder.
Hur ska du ha det?
Ska man reflektera över olika saker, möjligheter och risker, eller ska man inte göra det???

F ö så begår du ett stort fel.
Eventuella risker för graviditet, könssjukdomar, besatthet och allt annat som du kan komma på, har inget som helst samband med att berätta eller inte berätta.

Dessa argument har möjligen ett samband om frågan hade handlat om att vara otrogen eller att inte vara otrogen.

Visst klarar också du att se skillnaden mellan dessa två saker och du klarar att se vilken av dessa två saker som är relevant gällande trådstarten och ämnet?

Förstår du att många otroheter för alltid förblir okända?
I alla dessa fall förekommer givetvis inte graviditet, könssjukdomar eller besatthet.
Det tror jag att även du kan hålla med om?

Tror du verkligen själv på att om en otrohet blir känd så kommer den otrogne med 100% säkerhet att aldrig mer vara otrogen?
Jag vet att så inte är fallet.
Såväl i de fall som blir kända som i de fall som förblir okända så finns alltid en risk för att det händer igen.
Man kan nämligen aldrig förhindra sin partner från att vara otrogen.
Den som inbillar sig något annat väljer att ljuga för sig själv och den gör sitt eget val att medvetet leva i en lögn.

Tack för inlägget.
Du citerar mitt inlägg men jag ser inte att du reflekterat och svarat på det jag skrev i inlägget som du citerade.
Självfallet är du inte tvingad till det, men jag tycker det är bra om alla inlägg har en anknytning till det man/du citerar?

Bra att du rättar dig själv. Nu inser du att man kan inte generalisera, det är inte möjligt med säkerhet hävda att det ena skulle vara bättre än det andra. Då är vi överens.

Jag frågade dig bl a:

Hur kan du veta att jag, eller någon, skulle känna efteråt att relationen skulle vara ärligare och starkare efter att ha fått veta,
i relation till att slippa få veta något om det?

På vilket sätt menar du att en relation eller en människa skulle kunna förgiftas av en lögn som aldrig blir känd?

Du utgår givetvis endast från dig själv (att det är svårt för dig själv föreställa dig annat) när du påstår att man får skuldkänslor, distans till sin partner och att man själv och relationen förändras. Detta gäller förmodligen för dig, men visst inser du att du generaliserar grovt här, att detta inte alls måste gälla alla människor?

Visst känner du till att alla människor ljuger? Att det är mänskligt att ljuga?
Följaktligen lever vi alla i någon form av lögn, och de flesta av oss lever uppenbarligen på ett utmärkt och lyckligt sätt trots detta, vi både gynnas (och missgynnas), våra relationer och vi själva växer, vi upplever att vi lever i öppenhet, trots att sanningen är att alla vet att alla människor ljuger och att vi alla lever i en lögn. Det är mänskligt att ljuga och förmodligen kan man betrakta det som mänskligt att för sig själv dölja det faktum att alla ljuger, inklusive jag själv.
Men då väljer man aktivt att glömma att man faktiskt ljuger för sig själv och man gör då ett eget val att leva i en lögn...

Alla ljuger. Så man kan absolut inte dra slutsatsen att en lögn alltid skulle vara förgiftande.

Nej, du har fel (som vanligt...)

Att ljuga betraktas som en normal mänsklig egenskap.
Självfallet räknas inte dina favoritämnen pedofili och mord till detta.

Kära lilla LILLA (typ så), jag vet av erfarenhet att det är fullkomligt omöjligt att berätta något och att lära dig något överhuvudtaget, du vägrar alltid ta till dig ens normal kunskap.
Men om du själv googlar och frågar
"Är det mänskligt att ljuga?" 
VAD FÅR DU DÅ FÖR SVAR?

Jag i min googling för t ex följande svar:
"Att berätta osanningar, att ljuga, ingår som en naturlig del i mänskligt samspel. 
Vi ljuger bland annat för att undvika obehagligheter, för att uppnå vinster, för att framhäva oss själva och kanske för att skydda andra. Detta är helt normalt.
   Psykolog Ola Ståhlberg

För mig räcker det att konstatera ovanstående.
Att du återigen har fel, och du har ljugit (vilket ju är helt normalt...)
Ditt övriga svammel avstår jag från att kommentera. Det saknar samband och betydelse och är tydligt off topic.

Vem som upprepat uppvisar det mest störda beteendet avstår jag från att kommentera, det får väl var och en avgöra...

Jag har inte skrivit något om graviditet och faderskap. Detta är mycket tydligt off topic. Jag vill försöka undvika att få mina inlägg bortplockade och därför strävar jag efter att hålla mig någorlunda till ämnet.

Välkommen med en ny fråga som håller sig till ämnet så lovar jag försöka mitt bästa att svara.

Tack

Jag började nästan tro att jag var ensam om att tycka detta