Otrohetstråden - Den positiva tråden

Så sex och otrohet är det viktigaste, låter lite futtigt 

Glömde ju s på en sak, jag har 1 ! anonymt namn. Men det har ju du med! Så vad är problemet ??

Att starta en "feelgood-tråd" om ämnet otrohet är nog (tyvärr?) dömt att misslyckas. Otrohet är ju ett av dom mest laddade ämnena idag. Det är enligt de flesta ett fruktansvärt svek som man aldrig bör acceptera. 
Att "det man inte vet mår man inte dåligt av" är ju förstås 100% sant, men grejen är ju också den att det ALDRIG kan vara 100% säkert att en otrohet inte kommer fram, vilket då skulle resultera i att man sårar en människa man påstår sig älska och måna väldigt mycket om. Och att då ändå välja att ta den risken, och i det här fallet t.o.m med stor glädje, ses ju som väldigt egoistiskt och empatilöst. 
Jag förstår att människor är mån om att se till sin egen lycka, inget fel med det i huvudsak, men som med allt annat när man har en familj så får man ha lite konsekvenstänk: ja, JAG mår bra av det här NU men vilken skada skulle det kunna göra andra SEN? Vill jag ta den risken?" För som sagt, det är ALDRIG helt säkert att en otrohet inte kommer fram. 

Svar till dig: du får ursäkta mig men ditt sätt att resonera och agera låter som en narcissists, en sociopats eller en psykopats.

Konsekvenstänk saknas? Inget uns av samvetsbetänkligheter är närvarande? Allt i upplägget tycks handla om en ren och skär egoism från din sida. Hur vet du ens något om din fru verkligen är oerhört lycklig att slippa sex med dig om du aldrig frågar? En springande punkt blir här riktad till dig själv. Varför vill du öht vara i ett äktenskap med någon som inte vill dela sin intimitet med dig 🤔 Tänk om din hustru i tysthet även lider av en närhets- och intimitetsbrist? Som aldrig förmedlas till dig när ni som idag lever totalt separata liv under samma tak? 

Jag tror att du underskattar hur det känns att bli avvisad gång på gång och till slut ge upp. Jag anser 100% att det är den som sällan/aldrig visar lust eller ger komplimanger till sin partner som borde ta upp samtalet. Varför skiljer sig inte den personen då?

Jag är en kvinna som var otrogen mot min man efter att vi varit tillsammans i 13 år. Jag har alltid haft ett överdrivet stort sexbehov och efter att ha behövt tjatat till mig sex i några år och fått samma orgasm i 10 år och aldrig fått honom att vilja testa nya saker så bestämde jag mig för att ta steget med en kollega.

Han var gift men så sexig och mer än 20 år äldre än mig (att han var äldre tänder jag fortfarande på men det är en annan konversation). Jag skrev till honom men han svarade nej. En vecka senare skrev han att han vill men inte kan. Några dagar senare skrev jag igen och lovade att jag inte skulle störa honom igen om han inte ville men han hade ju fått upp mitt hopp när han skrev. Han svarade att han ville ses och vi gick hem till mig nästa dag när vi båda slutade tidigt och min man sent.

Det var det bästa sexet jag haft i hela mitt liv. Några dagar senare bokade han ett hotellrum. Vi spenderade flera timmar där och det var helt otroligt, det var orgasm efter orgasm och jag njöt av varje sekund.

Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare.

Det var samma för mig och min lånade man första gångerna och vi hade inte sex på samma sätt en enda gång av de första 20. Vi har varit väldigt kreativa men givetvis blir det vardag även där, så småningom. Bra sex gör mig glad, jag blir snällare och orkar mer hemma sen. Alla vinner.

Frågan du ställer är en tiotusenkronorsfråga och det är du säkert mycket väl medveten om.

a) såklart är det inte fel att ge upp tanken om ett fungerande och regelbundet samliv om du blivit avvisad gång på gång av din partner. 

b) men det är heller ALDRIG fel att kommunicera din upplevda sex- och kärleksbrist med din livskamrat som du gissningsvis åtminstone initialt älskade i nöd och lust.

c) tänkbara skäl till varför personen som drar sig ur intimitet men ändå vill vara fortsatt gift varierar. Vardagskärlek utan lust till sex, missnöje med samlivet, inställd lust av mentala eller fysiska orsaker, olösta vardagliga konflikter med mera. Listan är ju närmast oändlig. 

Min uppmaning till dem som läser eller aktivt deltar i ämnet är att ALLRA FÖRST KOMMUNICERA känslan av intimitetsbrist mer er partner! Samt vad bristen gör med er. Och det innan ni drar iväg på nya äventyr. Det kallas med andra ord omtanke, medkänsla och handlar ytterst om en human skademinimering. 

 

Anonym (Fre).

Anonym (Dubbla kakor). 

Vet inte till hundra procent, har så klart inte alla fakta på bordet, men ytligt betraktat tycks i kväll vara gott om skribenter som sätter sina fysiska sexuella needs före sin partners psykiska och fysiska välmående. Med andra ord brukar det kallas self serving beteende som på sikt underminerar alla sunda relationsbyggen. Som sagt var ärliga med hur ni mår och hur ni upplever era parrelationer. Innan ni ger er ut på jakt efter nya sexpartners. Ärlighet är bäst. 

Nu råkade du nog citera fel inlägg och fel medlem?
Jag har i vart fall inte skrivit något om det där som du påstår.

Eller menar du att det jag skrev bara är något futtigt för dig? Jag skrev ju:
livet bjuder på massor av möjligheter till lycka och härliga upplevelser