Otrohetstråden - Den positiva tråden

Du klarar alltdå inte av att lämna om du inte får vara otrogen först?

 Sedan har du fel, det går snabbt att avsluta en relation. Men du verkar vara typen som måste säkra upp en ny innan du lämnar. 

Nej, processen startade tidigare. Nej, vill inte ha någon ny på det viset. Kommer aldrig mer att vara sambo. Men det som skett i relationen under 20 års tid gör att jag inte orkar bry mig längre. Gör jag rätt? Nope. Bryr jag mig? Näpp. 

Och nej, en relation med stor del psykisk misshandel är inte lätt att lämna. Att hitta nytt boende i vår huvudstad är inte heller lätt. Så nej, det "går inte fort att avsluta en relation" om man vet att det kommer bli ett helvete den dagen man släpper beskedet... om det kommer att lyssnas på ens denna gång.

Partnern har valt, gång på gång, att mala ner mig, inte lyssna på mig, inte respektera mig så varför förtjänar min partner respekt tillbaka? Att det finns någon där ute som faktiskt är villig att lyssna, stötta etc är något som underlättar. Att vår kommunikation är endast samtal skulle inte spela någon roll för partnern. Om det skulle bli något mellan oss när jag är fri, so be it. Men sambo? Aldrig i helvete. 

Undrar dessutom hur du kan sätta mig i ett fack som en typ när min relation varat i över 20 år. 

Skrev inte att det är lätt. Men det behöver inte ta lång tid. 

Är det du eller jag som behöver försöka få ett grepp om verkligheten?

Förklara hur du menar att jag skulle ha fel när jag konstaterar, i verkligheten gäller att:
"Den som inte vet något om en annan människas handling kan givetvis inte tycka att den okända handlingen är vare sig något positivt eller något negativt."

Ja, självfallet händer det att otrohet kommer fram, de flesta av oss känner till något fall.
Men givetvis är det omöjligt för oss veta hur ofta, hur hög andelen är, bland alla dessa handlingar.

OBS: Jag har aldrig någonsin påstått något annat!

Och i allt jag har skrivit finns det inget som tyder på att jag skulle tro att alla otroheter inte skulle komma fram.

Men jag hävdar att det finns absolut ingenting som tyder på att alla otroheter skulle bli kända.
Och uppenbarligen finns det behov av att påminna fler än en medlem om det självklara att ingen av oss kan veta hur ofta, hur hög andelen är, bland alla dessa handlingar, som förblir okända.

Jag säger återigen att jag har förståelse för de som uppenbarligen har svårt att ta in och acceptera, att det är obekvämt för vissa att hantera den självklara sanningen, att det givetvis förekommer en hel del handlingar (många!) som förblir okända.

Jag har intresserat mig för och studerat ämnet, och närliggande ämnen, under ganska många år och jag har flera närstående som yrkesmässigt jobbar med sådana frågor.
Det råder relativt god samstämmighet om att otrohet inte är särskilt ovanligt, utan snarare är vanligare än vad de flesta tror och sannolikt mycket vanligare än vad många känner sig bekväma med att erkänna för sig själva.
En rimlig sannolikhetsbedömning ger vid handen att det högst sannolikt förekommer relativt många otroheter som förblir okända.

Det var klokt och bra av dig att åtminstone ändra din skrivning i detta inlägget, i jämförelse med det inlägget som jag citerade. Mina påminnelser kanske bidrog till att du nu var lite mera vidsynt i det senare inlägget?

Jag ser inte att ditt inlägg har någon koppling till mitt inlägg.
Inget i det jag skrev förmedlade någon åsikt från min sida.

Mitt inlägg började med en förklaring för dig så att du skulle kunna förstå min fråga till dig.
Min fråga var en direkt följd av dina åsikter som du förde fram i inlägget som jag citerade.
Men du glömde svara på min mycket enkla, tydliga och fullt berättigade fråga till dig:
"Visst borde du rimligen klara inse och acceptera att bland dem som aldrig blir kända så finns en mycket hög andel med positiva erfarenheter?"

Det är mycket tydligt att det spelar ingen roll hur mycket jag förklarar fakta för dig så klarar du inte att läsa och förstå det jag skriver.

Ditt inlägg saknar all relevans till det jag skrev och jag klarar inte förstå varför du citerar mitt inlägg och sedan upprepat kommer med dina egna fantasier och hittepå som på inget sätt är relevanta.
Möjligen tycker du att de är relevanta i relation till dina fantasier och detta då på grund av att du inte klarar läsa orden mitt inlägg och förstå innebörden?
Det är väl i så fall inte första gången du har svårt att förstå vissa ord och deras innebörd?

Det är meningslöst för mig att försöka förklara samma sak för dig igen och igen. Därför avstår jag från att svara på det du skriver i ditt inlägg och avstår från att ännu en gång försöka förklara samma innebörd för dig igen. Det har jag redan gjort, och fullt  tillräckligt.

Det mest anmärkningsvärda är att du gång på gång i dina fantasier inbillar dig saker och därmed påstår att jag skulle ha sagt något om i fall jag gillar eller ogillar otrohet.
Inte en enda gång i den här tråden har jag uttryckt någon enda uppfattning gällande den saken,
eftersom det i så fall skulle vara totalt off topic!

Min bedömning är att det är mycket liten risk för att vare sig jag eller någon annan i tråden skulle blanda ihop dig med någon annan.
Den risken bedömer jag som minimal eftersom dina inlägg och din stil är enkla  att tyda och trots att du ibland försöker variera dig så tror jag att risken för sammanblandning är minimal. 
Fråga: Men om du skulle vara en av dem som gillar att använda olika nick och flera inlogg så kanske det finns risk att du ibland glömmer under vilket av alla nick du i så fall har gjort ett inlägg? Kan det finnas en sådan risk, för dig eller för någon annan, om man väljer att använda flera inlogg och flera olika nick?

Jag förstår nog inte riktigt ditt inlägg och jag ber dig därför förtydliga.

Jag är en av dem som anser att en handling (oavsett vilken) aldrig kan skapa sårade känslor hos någon om den handlingen förblir okänd.

Eller kan du på begripligt sätt förklara hur någon ska kunna känna sig sårad av något den inte känner till?

Hur ska jag kunna återkomma till dig gällande något som förblir okänt?

OM handlingen hade blivit känd så hade jag kunnat resonera med dig om detta.
Men i det här fallet är ju förutsättningen att detta är en av alla de handlingar som förblir okänd och då kan jag självfallet inte återkomma till dig.
Eller kan du förklara hur och varför det skulle kunna vara annorlunda?

Jag anser att du kommer med en lögnaktig anklagelse.
Du/ni skriver envist att man aldrig blir påkommen
Jag har försökt att vara noga och följa tråden från första inlägget.
Inte någonstans, inte en enda gång, finner jag något exempel på att jag eller någon skulle ha använt ordet aldrig i det här sammanhanget.
Du verkar vara en av flera som lyckas inbilla dig själv att jag eller någon annan skulle ha sagt och skrivit saker som faktiskt aldrig har uttalats.

Om jag skulle ha skrivit ordet aldrig på det sätt som du påstår så visa då detta för mig så lovar jag att både korrigera mig,
och att be dig och alla i tråden om ursäkt.

Om du inte kan visa att du talar sanning(?),
så tycker jag att du borde börja med att hålla dig till sanningen och att resonera om saker på ett sanningsenligt sätt i stället för att kasta ut dina falska anklagelser mot andra medlemmar.

Lycka till med popcorn-skålen, även om det skulle kräva att du helt går in i din egen inbillade fantasivärld.

 

Visst, om du tror det kan du gärna anmäla mitt inlägg till moderatorerna, som då tsannolikt ser att mitt ISP inte ens är i samma land som övriga. Varsågod och återkom gärna sen.

Väldigt fult att falskt anklaga människor utifrån sina egna fantasier.
Du började första inlägget med en svada av påståenden att jag ljög, innan jag hade skickat mer än 1-2 inlägg. Fast du om någon borde inte bli förbannad om det vore så att jag ljög. Du anser ju att det är fullkomligt mänskligt och något som vi alla gör hela tiden?

Så hädanefter tar jag det är,för vad du själv påstått, och antar att du ljuger flera gånger under en feminutersperiod.  Om det är något jag lärt mig så är det att inte lita på lögnare, och att det är en dålig idé att diskutera med sådana. Vilket resulterar i falska påhopp, och lögner. .

Borde inte vara förvånad, för såna är de som är otrogna.