Otrohetstråden - Den positiva tråden

Läser tråden och blir faktiskt lite avis på er som har lyckats. Många har den moraliska aspekten av att otrohet är fel, och i grunden har jag också det, men när man har levt i ett förhållande i 15 år, med barn, idrotter och allt som hör ihop med villalivet. När ens partner, som TS skriver, har bortförklaringar, närheten och beröringarna  avtar, man blir vårdnadshavare snarare än partners men älskar varandra djupt, ja vad gör man då? Många omgångar med samtal osv, men inget förändras. Man har olika sexdeift och man vill inte gå isär, men man vill ha den där passionen man inte kan få av sin partner, ja vad gör man då? När den ena kan tänka sig ett öppet förhållande men inte den andra, när den ena är beredd att bjuda in en tredje person men inte den andra, när man uppmanar sin partner till att flörta med andra men den vägrar, ja vad gör man då? 

Jag är väldigt högutbildad, ser hyfsat bra ut, tränar, har ett aktat jobb, engagerad i barnens idrotter och en omtänksam person. Men man får inte riktigt gehör där hemma. Ja då börjar man flörta, man börjar försöka, men lyckas inte hela vägen. Många arbetsresor där man fantiserar om att man träffar någon likasinnad och bara tar ut sina fantasier helt och hållet på ett hotellrum eller en snabb flykt från jobbet till en avskild plats för en liten stund. Hur förverkligar man detta? Var hittar man likasinnade? Det är svårt på jobbet, och uppenbart går det inte via dejtingsidor av olika skäl. Hur har ni gjort? 

vill inte ha svar om hur omoraliskt det är och råd på hur jag ska jobba på mitt förhållande. Tack! 

Många arbetsresor där man fantiserar om att man träffar någon likasinnad och bara tar ut sina fantasier helt och hållet på ett hotellrum eller en snabb flykt från jobbet till en avskild plats för en liten stund. Hur förverkligar man detta? Var hittar man likasinnade? Det är svårt på jobbet, och uppenbart går det inte via dejtingsidor av olika skäl. Hur har ni gjort?

Läser tråden och blir faktiskt lite avis på er som har lyckats. Många har den moraliska aspekten av att otrohet är fel, och i grunden har jag också det, men när man har levt i ett förhållande i 15 år, med barn, idrotter och allt som hör ihop med villalivet. När ens partner, som TS skriver, har bortförklaringar, närheten och beröringarna  avtar, man blir vårdnadshavare snarare än partners men älskar varandra djupt, ja vad gör man då? Många omgångar med samtal osv, men inget förändras. Man har olika sexdeift och man vill inte gå isär, men man vill ha den där passionen man inte kan få av sin partner, ja vad gör man då? När den ena kan tänka sig ett öppet förhållande men inte den andra, när den ena är beredd att bjuda in en tredje person men inte den andra, när man uppmanar sin partner till att flörta med andra men den vägrar, ja vad gör man då? 

Jag är väldigt högutbildad, ser hyfsat bra ut, tränar, har ett aktat jobb, engagerad i barnens idrotter och en omtänksam person. Men man får inte riktigt gehör där hemma. Ja då börjar man flörta, man börjar försöka, men lyckas inte hela vägen. Många arbetsresor där man fantiserar om att man träffar någon likasinnad och bara tar ut sina fantasier helt och hållet på ett hotellrum eller en snabb flykt från jobbet till en avskild plats för en liten stund. Hur förverkligar man detta? Var hittar man likasinnade? Det är svårt på jobbet, och uppenbart går det inte via dejtingsidor av olika skäl. Hur har ni gjort? 

vill inte ha svar om hur omoraliskt det är och råd på hur jag ska jobba på mitt förhållande. Tack! 

Min erfarenhet från flera långvariga intensiva otrohetsaffärer är att det inte skiljer så mycket mellan om du är man eller kvinna. Du måste ha ett öppet sinnelag och precis som i ditt arbete vara fokuserad på resultatet du vill uppnå. Du skriver ju själv om dina begär, fantasier och hur du uppfattar dig attraktiv och tillgänglig. Det är den känslan du behöver förmedla till det motsatta könet med dina blickar, hur du rör dig, hur du tar in ett rum som du kommer in i för att nämna något. Jobbet är svårt skriver du men antagligen finns redan din motsvarighet redan där, närmare än du tror. Andra platser att hitta sin assistent :) är via jobbevent där människor från andra arbetsplatser deltar alt via dejtingsidor. Mina bästa erfarenheter är dock från jobbet. Dejtingsidornas fördel är att du mer renodlat kan berätta vad du söker och enklare hitta någon som söker detsamma. IRL finns alltid risken för att stöta på förhållandetypen. Försök undvika singlar och allra bäst är en partner som lever i en relation och älskar sin partner och har ett bra sexliv hemma men älskar att vidga sina vyer. Där är risken minimal för din del. Hittar du det du söker så kom ihåg! Försök att hålla dig så nära sanningen som möjligt hemma. Kom inte med lögner du inte klarar att backa upp. Ljug aldrig om platser, tider tex. 98% av det du berättar hemma skall spegla verkligheten och 2% är det underbara heta möte du haft och det är den delen som skall plockas bort eller redigeras i dina redogörelser. 

Läser tråden och blir faktiskt lite avis på er som har lyckats. Många har den moraliska aspekten av att otrohet är fel, och i grunden har jag också det, men när man har levt i ett förhållande i 15 år, med barn, idrotter och allt som hör ihop med villalivet. När ens partner, som TS skriver, har bortförklaringar, närheten och beröringarna  avtar, man blir vårdnadshavare snarare än partners men älskar varandra djupt, ja vad gör man då? Många omgångar med samtal osv, men inget förändras. Man har olika sexdeift och man vill inte gå isär, men man vill ha den där passionen man inte kan få av sin partner, ja vad gör man då? När den ena kan tänka sig ett öppet förhållande men inte den andra, när den ena är beredd att bjuda in en tredje person men inte den andra, när man uppmanar sin partner till att flörta med andra men den vägrar, ja vad gör man då? 

Jag är väldigt högutbildad, ser hyfsat bra ut, tränar, har ett aktat jobb, engagerad i barnens idrotter och en omtänksam person. Men man får inte riktigt gehör där hemma. Ja då börjar man flörta, man börjar försöka, men lyckas inte hela vägen. Många arbetsresor där man fantiserar om att man träffar någon likasinnad och bara tar ut sina fantasier helt och hållet på ett hotellrum eller en snabb flykt från jobbet till en avskild plats för en liten stund. Hur förverkligar man detta? Var hittar man likasinnade? Det är svårt på jobbet, och uppenbart går det inte via dejtingsidor av olika skäl. Hur har ni gjort? 

vill inte ha svar om hur omoraliskt det är och råd på hur jag ska jobba på mitt förhållande. Tack! 

Läser tråden och blir faktiskt lite avis på er som har lyckats. Många har den moraliska aspekten av att otrohet är fel, och i grunden har jag också det, men när man har levt i ett förhållande i 15 år, med barn, idrotter och allt som hör ihop med villalivet. När ens partner, som TS skriver, har bortförklaringar, närheten och beröringarna  avtar, man blir vårdnadshavare snarare än partners men älskar varandra djupt, ja vad gör man då? Många omgångar med samtal osv, men inget förändras. Man har olika sexdeift och man vill inte gå isär, men man vill ha den där passionen man inte kan få av sin partner, ja vad gör man då? När den ena kan tänka sig ett öppet förhållande men inte den andra, när den ena är beredd att bjuda in en tredje person men inte den andra, när man uppmanar sin partner till att flörta med andra men den vägrar, ja vad gör man då? 

Jag är väldigt högutbildad, ser hyfsat bra ut, tränar, har ett aktat jobb, engagerad i barnens idrotter och en omtänksam person. Men man får inte riktigt gehör där hemma. Ja då börjar man flörta, man börjar försöka, men lyckas inte hela vägen. Många arbetsresor där man fantiserar om att man träffar någon likasinnad och bara tar ut sina fantasier helt och hållet på ett hotellrum eller en snabb flykt från jobbet till en avskild plats för en liten stund. Hur förverkligar man detta? Var hittar man likasinnade? Det är svårt på jobbet, och uppenbart går det inte via dejtingsidor av olika skäl. Hur har ni gjort? 

vill inte ha svar om hur omoraliskt det är och råd på hur jag ska jobba på mitt förhållande. Tack! 

Makalös långlunch på ett hotell i Sthlm. Det var sista gången innan semestern. Det var eldigt, innerligt, hårt och gränslöst. Lite som att ta ett sista spadtag innan semestern. Jag är balanserad och återställd.
Vi bokade in en lunch i Augusti. Det känns mkt avlägset.