Ingen kvinnofälla utan livet

Man ska givetvis leva det liv man vill leva, utan att folk ska lägga sig i.
Däremot är ju den typen av upplägg ofta bra så länge relationen spirar och allt är bra. Det är ju när det knakar i fogarna som det riskerar slå tillbaks mot en.

Alltså, jag känner att det är helt okej att gå in i en traditionell "kvinnofälla" - bara man är medveten om det. Att man är medveten vad konsekvenserna är att en tar större delen av fl, att en går ner i tid, tar största delen vabb etc. och därmed aktivt jobbar för att minska de negativa som kan komma av ett sånt beslut. Det ska ju inte behöva komma som en kalldusch 25 år senare efter en skilsmässa/dödsfall/whatever.

Min man är egen företagare. För oss blir det t.ex. enklast att jag tar all fl. Han kan styra sin arbetstid ändå, så han kan vara hemma en hel del han med, men eftersom jag är anställd kan jag få ut föräldrapenning. 

Jag tänker att det är viktigt att leva som man vill leva, och inte bara tänka "tänk om..." hela tiden. 

Jag skulle inte vara orolig för att göra det, det är ingen kvinnofälla om man har ett lågbetalt jobb och ingen utbildning som jag ser det utan det är då ett privilegium särskilt om man inte har barn eller åtminstone inte små barn. Jag hade verkligen tagit tillvara på det. gått upp när han gick upp, ätit frukost ihop, sedan kanske sovit nån/några timmar till. Käkat en lätt lunch, läst en bok, sett nån serie, Kanske handlat eller gjort något hushållsarbete. Sedan laga middag, servera middag, släpa med maken till gymmet, duschat, myst lite, kvällsmat och sedan myst lite till ihop.

Jag tror att han hade gått med på det, han hade tyckt att jag var lat kanske men inte lämnat mig för det. Jag tror jag vill leva så faktiskt. Det är inte kul att jobba och det känns helt poänglöst då han tjänar typ 4 ggr mer och ändå betalar allt. Vi sparar redan som det är och min lön är liksom helt onödig ändå så det är inte som att jag bidrar nåt genom att jobba.

Nej Njut!
Du jobbar 40% och har ut ca 16000? Det är ju en bra lön. Du sparar till pension mm och ni verkar inte behöva snåla. Dessutom jobbar du ju, så skulle du vilja jobba mer är det säkert inget problem,, hade varit värre om du inte jobbat på 5-10 år.

njut av tiden med barn och hur bra ni verkar ha det.

Vet inte om du förstår vad kvinnofällan innebär. Handlar bl a om pensionen som du nämner, mindre ekonomisk makt men samma mängd arbete (hemarbete) som kvinnor klassiskt sett fastnar i när barnen blir äldre och man går upp i tid, dvs dubbelt arbete, minskad löneutveckling på grund av det större hemansvaret, och i de fallen förhållandet brister (som så många gör) så står kvinnan där med mindre ekonomisk makt, i en del fall så har kvinnan stått för inköp av förbrukningsvaror medan mannen stått för värdehöjande saker så motsatsförhållandet blir större. Men alla väljer att leva sina egna liv. Kan vara bra att ha ett medvetande om detta i alla fall.

Få ut 18 000 netto när man jobbar 40% ? Det var en sanslöst bra lön det. Även med barnbidragen borträknat.

Angående kvinnofälla är det ju bara det om man själv inte förstår och är villig att ta konsekvenserna av ens handlingar.

Det finns folk som målar fan på väggen överallt, skit i dem. Du mår bra, barnen mår bra, killen verkar inte ha något emot att du är hemma. Njut av livet! Jag jobbar inte heltid och det är mitt val, jag prioriterar livet framför jobbet. Ska ingen jävel lägga sig i.

Tar man bort barnbidrag inkl flerbarnstillägg blir det ca 40.000kr brutto på heltid. Hyggligt men inte sanslöst väl? :)

Folk har synpunkter på hur andra lever utan att ha hela bilden klar för sig. Finns pensionssparande och andra tillgångar behöver de här åren på deltid inte betyda katastrof. TS har en fot kvar på arbetsmarknaden och ger sina barn vad de behöver under några år.

En kvinnofälla blir det först när man inte har förstått konsekvenserna av sina val och i ett skede när tex äktenskapet knakar och på väg att ta slut och man upptäcker att många val istället gör att man inte kan ta sig därifrån. Det är enkelt att tycka att det inte är så farligt när allt fungerar..  hur det ser ut om 3-5-7 år kan ni inte veta och inte heller bortse ifrån.  

Kan man leva på sin inkomst som ensamstående mamma?  Kan man få boende?  Är det verkligen så enkelt att få ett jobb efter x års frånvaro på arbetsmarknaden?  Vad händer om jag blir uppsagd? Vad händer vid långvarig sjukskrivning?  Hur löser man att den partner med hög inkomst blir sjuk? Vad händer om min partner är ett as och lämnar mig med allt?  Osv osv.  

Har ni en plan för "om" och är medveten om konsekvenserna så ser jag inga problem att leva som ni gör. 

Fällan är väl bara farlig om den slår igen. Alltså att du får lida konsekvenser av att han lämnar eller träffar ny. Alltså att du gör avkall på karriärmöjligheter eller andra saker.