Hur gå vidare?

Som tidigare sagt... det finns i grund inget "snällt" sätt, om man nu inte är överens att så här måste de bli.

Sen kan man försöka göra det så "snällt" som möjligt, utifrån perspektivet att man sköter det snyggt, så snyggt det bara är möjligt. Nu är ju din långa historia kort...

Men ett par saker;

Undvik att hamna i samtal som rör den "andra, nya, kvinnan". Både från ditt håll (främst så!) men även om din blivande ex-fru försöker styra samtal åt det hållet...

Det gynnar ingen av er.

Ta tag i bodelning, bostad, ekonomi. Försök tänkta att en skilsmässa handlar inte om att "utse en vinnare". Ni är i grund båda "förlorare". Var snäll, var generös utifrån vad som är rimligt.

Nu har ni förvisso vuxna, utflugna, barn. Men håll ett fokus åt det hållet. 

Först så pratar du och din fru "ihop" er. Gör klart vad som gäller. Sen informera "barnen". 

Var öppen, var ärlig. Utan att gå in i en herrans massa detaljer.

Ge varandra tid att landa. Men det behöver inte innebära att ni drar ut på själva skilsmässan. Ni har vuxna barn, behöver troligtvis ingen betänketid. Då går formalia tämligen fort. Men efter det, hitta ett förhållningssätt. För det kommer att kännas sorgligt, troligtvis så även för dig (som går till något "nytt").

När jag och mitt ex gick skilda vägar i livet (+20år tillsammans) så lovade vi varandra att vara snälla mot varandra. Det var mitt ex som yttrade orden, men på något sätt så blev det ett gemensamt beslut. Vi har lyckats hålla en god ton, vänskapligt, respektfullt. Inte yttrat ett hårt ord.

Nu är inte den ena skilsmässan den andra lik, nödvändigtvis. 

Din klo är ju att du har träffat någon ny. Ha det med dig i bakhuvudet. Inte sällan vid skilsmässor så pratar man om "lämnare" och "lämnad". Du blir en s k "lämnare" och ditt blivande ex blir "lämnad". Dessutom så har du redan en ny på gång. Vilket säkert för din ex-fru känns extra jobbigt. Hon blir "utbytt". Det är givetvis en skittuff känsla och som kan väcka en massa känslor av sorg och ilska.

Var beredd och medveten om det. I hur du agerar och hur du samtalar.

På något sätt... hedra faktumet att ni har haft en lång relation, att ni har gemensamma barn.

Otrogen eller inte kan väl diskuteras, men TS säger ju tydligt att det iaf inte handlar om någon "fysisk" otrohet... utan då kanske snarare en "emotionell" otrohet...

Men hur göra? Det finns ju människor som lever i en relation men som trots allt kan få känslor, eller utveckla känslor för en annan människa, över tid... Sånt händer ju hela tiden! Vare sig man vill eller inte... beroende på vilken sida man står...

Sen kan man välja att bromsa dessa känslor, kanske adressera sin nuvarande relation om det är så att man känner att "något saknas", eller att något skaver...

Men det verkar kanske inte ha hänt...

Det enda TS kan göra nu är att göra en rejäl soul-search. Är detta vad jag vill? Om så; gör det och sköt det snyggt! Ja, det kommer såra, det kommer framkalla sorg.

Samtidigt så ser jag svårigheten i att helt plötsligt "ko-vända" i detta. Katten är ur säcken liksom! Och än mer så om TS har yttrat ord kring att han har träffat någon annan, och ännu mer så om det handlar om en gemensam vän... Ja, det har redan sårat, framkallat sorg!

Att det kan uppstå kärlek i vänskapsrelationer är heller inget ovanligt. Ser i sak inget gränslöst i det. Finns ju gott om människor som umgås med arbetskamrater på fritiden, i fler-pars-konstellationer, som firar midsommar tillsammans i kompisgäng. I fler års tid. Klart som sjutton att vänskapsrelationer ibland kan övergå i kärleksrelationer, speciellt vid skilsmässor och separationer.. sånt händer också.

Sen kan man tycka att det är "geggigt", by all means. Men vem har sagt att livet är straight and narrow...

Möjligen är hustruns kommentar kring att "TS och väninnan skulle passa bra ihop" lite märklig... 

Som sagt sköt det snyggt! Visa omsorg och omtanke för varandra i skilsmässan, i bodelning.

Låt saker få landa rent praktiskt. Spring inte i väg till den "nya" i tid och otid, förens saker är praktiskt hanterade.