Ständigt sviken
Är 25 år med bra jobb, har en kille som är 26 år och jag kan inte sluta gråta. Jag flyttade till honom och trodde verkligen på vår relation. Men nu sitter man här, ensam i en soffa och bara gråter, allting blev bara fel nu såhär 2,5 år efter. Han blir alltid väldigt full ute, hänger mycket med sina killkompisar och vill absolut inte möta mig ute då han vill ?vara ifred?
det är även lite som ombytta roller, han vill aldrig att jag ringer och väcker honom när han är ute men jag vill att han ringer mig när han är ute För att liksom kunna stämma av så att allt är bra, eller iallafall svara i telefon.
så många gånger han har tryckt ner mig i soffan, skrikit på mig för ingenting, alltså typ små buttat.
Jag känner mig så vilsen, vet inte vad jag ska göra. Får bara en klump i magen när jag ringer honom och hör hans skrikande släkting i bakgrunden som även snackar skit om mig.
Känner mig verkligen inte inkluderad någonstans och är verkligen jätte ledsen och gråter.