Lämna min fru för chansen att få ett barn?
Äktenskap är tämligen komplicerat. För en del av det hela handlar ju om nöd, och lust, men en annan del handlar också om att man faktiskt OCKSÅ ha möjligheten att bryta upp och separera.
Jag tänker att man liksom inte kan råda någon att stanna, eller separera, utan att relationer faktiskt inte alltid klarar de påfrestningar som de råkar ut för.
Det är ju ingens fel att det inte blivit några barn, eller att såväl TS som hans hustru faktiskt inte fick vad de ville. Och antingen så kommer man närmare varandra och hittar ny glädje ihop, eller så har man ett äktenskap där ingen faktiskt är nöjd, men där heller ingen tycker det är tillräckligt illa för att lämna omedelbart.
Och det kan väl knappast vara en nyhet för folk att relationer ibland dör, och att folk bryter upp. Sen analyseras det i efterhand att man skulle gjort det tidigare, eller försökt mer, eller att den andre är en idiot. Men innan så letar ju den som bryter upp oftast efter argument såväl för att lämna, eller för att stanna.
Och vill man få biologiska barn, så är det tämligen rimligt att faktiskt inte leva i en relation där det inte kommer bli några, varesig man är kvinna eller man. Naturligtvis är det en chansning, men att välja mellan att försöka, och att "inte vara en skit" är bara löjligt. Separerar de har ju även kvinnan en möjlighet att få bonusbarn, eller att välja njuta av barnfrihet.