Otrohet, något från savannen?

Det där stämmer ju inte. Vi vet att det fanns vigselceremonier i Norden även under asatiden. Det var definitivt livslånga äktenskap som var normen. Att sedan husbönderna utnyttjade sina trälinnor, och våldtog kvinnor längs kusterna när de var ute och härjade i Europa, är en helt annan sak. Husfrun hade redan på vikingatiden hög status. Hon vigdes "till gård och nycklar" i sitt nya hem makens gård. Det var helt otänkbart att hon skulle vara otrogen, och riskera att makens gård och skepp hamnade hos en gökunge. 

...och samma gällde ju i de europeiska kulturer som fanns redan långt före vår vikingatid, på Jesu tid och ytterligare ett par tusen år tillbaka. Judalandet (Israel),det antika Rom och det antika Grekland. Det var äktenskap som gällde, det finns massor av skiftliga källor bevarade om det. Flickorna giftes bort till EN man, och de måste vara oskulder fram till bröllopsnatten. Detta var superviktigt, lika viktigt som det är för muslimer än idag (och även ortodoxa judar, fast det pratas det inte om i media av någon anledning).

...att sedan männen i Rom och Grekland (och säkert bland judar också, men ännu mer dolt och hycklande) hade annat för sig på badhusen och i nöjeslivet på teatrarna o.s.v. med fala kvinnor och även (särskilt i Grekland) sköna ynglingar, var en helt annan sak. Fruarna fick inte göra sådant, och barnen visste inget om det. Barnen växte upp i sina ostörda kärnfamiljer (om mor inte dog i barnsäng och far gifte om sig såklart). 

Det är ingen som kan veta om vi har haft polygami här uppe. Det finns inga belägg som visar att vi har haft det, någonsin. Kan du visa på sådana belägg?

I Afrika och Mellanöstern har polygami varit vanligt för dem som har råd, men inte det vanligaste. I islam har gränsen alltid gått vid fyra, även om sultanerna kommit runt det med sina många  - ibland flera hundra - konkubiner...

Detta berodde ju på att de samhällena var starkt patriarkaliska (och är det än idag), det vill säga det var aldrig någon som brydde sig om vad kvinnorna ville. När en mans kärlek till sin första fru började gå över, och han började söka andra kvinnor med blicken igen... så kunde han välja en bihustru åt sig... och sedan ytterligare en... OM han hade råd. De flesta män har aldrig haft råd med flera fruar - och då hjälper det inte att det är lagligt. 

Kvinnor har dock aldrig någonsin någonstans fått ha flera män, och det har heller inte rört sig om någon fri sex eller gruppsex, utan det har varit väldigt noga reglerat: fruarna bor i var sin hydda - eller i var sitt rum i ett arabiskt tegel- eller lerhus - med sina egna barn. Maken sover sedan på ett roterande schema en natt med varje fru, runt runt året om. Detta är viktigt, det hör till äktenskapspakten att han ska sova lika många nätter med varje fru. Sedan är det en annan sak, att fruarna hjälps åt med barnen, hushållet och arbetet på fälten på dagarna, medan mannen sitter med sin vattenpipa och tittar på. Lejonen på savannen lever för övrigt likadant: honorna jagar, och flockledaren - som alltid är en hane som sagt - får äta av bytet först. 

Exakt, det är en konstig modern missuppfattning detta, att äktenskapslöften och krav på trohet skulle ha kommit med kristendomen. Reglerna var ju mycket hårdare under judendomen. Den som inte tror på det får läsa Gamla Testamentet. Där står bland annat om hur en bruds egna föräldrar ska föra henne utanför stadsporten och döda henne, om hon inte blöder på bröllopsnatten. För att rena skammen som hon dragit över brudgummens familj. Sådant försvann med kristendomen - men hos judarna och muslimerna levde det kvar. Hos muslimerna praktiseras det fortfarande - i Alby, Rinkeby och Fisksätra...

Och i Romarriket, före Jesu födelse, hade man vestaler. Alltså kvinnor som vaktade den heliga elden; de var ett slags prästinnor. För att vara tillräckligt heliga för den uppgiften, fick de inte ha sex. Hade de det ändå, så straffades de med att bli levande begravda. Så sådana föreställningar om kvinnans renhet och kyskhet, och att det Heliga krävde att man inte höll på med sex - är VERKLIGEN ingenting som har kommit med kristendomen!

Nä, om man kan inte konstatera att de levde polygamt heller, som DU sa. Det GÅR inte att dra några slutsatser om det av stenålderslämningar, men om man tittar på de olika kulturerna så långt tillbaka som det FINNS bevis - t.ex. skrivna äktenskapskontrakt, fresker som visar bröllopsceremonier, släkttavlor - så ser vi ju att polygami förekom i Afrika och Mellanöstern från de första källorna, och ända in i modern tid, även fortfarande, men det finns inget som tyder på att det någonsin har funnits här uppe.

Det är möjligt att det finns en inbyggd skillnad i oss här. Jag tänker t.ex. på att när nybyggarna kom till USA på 1800-talet, och vissa av deras döttrar blev bortgifta med mormoner, så mådde dessa väldigt dåligt av att behöva dela sin man med flera andra hustrur. Det GICK bara inte, det blev katastrof! Men de flesta muslimska och afrikanska kvinnor som tvingats till detta, har ändå på något sätt funnit sig och klarat av det. Det KAN vara en genetisk skillnad. 

Fast du har ju inte tillgång till någon motsvarande släktforskning från stenåldern, så DNA-testerna säger inte mycket. Även om de skulle visa att en man hade barn med flera olika kvinnor, som begravdes på samma plats, så kan det ju vara så att han har smugit ut med kvinnorna i skogen, en i taget... Inte att han var gift med dem allihopa på samma gång.

Och om barnen är i olika åldrar, så kan han också ha varit seriemonogam. Många kvinnor dog ju i barnsäng på den tiden, och då gifte väl änkemannen om sig, inte minst för att få en kvinna som passade hans tidigare barn medan han var ute och jagade mammut och annat. 

Instinkten säger ju bara åt oss att ha sex. Någon ytterligare instinkt har vi sannolikt inte, för det behövdes ju inte förr, när det inte fanns varken preventivmedel eller abort. Hade man sex så blev det barn, och sedan fick man försöka klara upp det bäst man kunde.

En stor orsak till att vi föder för få barn nu är faktiskt jämställdheten, men det "får" man nog inte säga. Flickorna får lära sig från tidig barndom att de måste utbilda sig och skaffa sig en ställning på arbetsmarknaden innan de blir gravida första gången. Och därefter får det inte heller bli så många barn, att kvinnans karriär lider avbräck. Både unga pojkar och flickor får dessutom lära sig, att när de skaffar en partner att flytta ihop med, så ska båda arbeta heltid och betala hälften var av hushållets kostnader.

Sådana omständigheter öppnar inte upp för flerbarnsfamiljer, om vi säger så... De enda som kan skaffa flera barn är de som inte behöver bry sig om ovanstående, för de har ändå redan ifrån början varit inställda på att leva på bidrag hela livet - eller i alla fall i så stor utsträckning som möjligt. Kanske arbeta lite för syns skull i något okvalificerat yrke, och sedan springa hos läkare och få förtidspension. För så gjorde mamma och mormor också. 

...samt en ytterst liten andel överklassmän, som är så rika att de kan vara seriemonogama och få flera kullar med olika hustrur, och ändå ge alla hustrurna goda skilsmässouppgörelser, och alla sina barn en god utbildning och framtid. Tänk Aje Philipson t.ex. och hans nio barn på tre fruar. 

Men arbetar- och medelklassen måste foga sig i fållan...

Intressant, kan du sammanfatta någon sådan undersökning? Det skulle vara intressant att veta om det var de unga männen som följde med sin frus stam när de skildes åt igen efter stammötet, eller om det var tvärtom.

Troligen tvärtom, för det har i alla tider sedan i alla fall varit bruden som förts till sin makes gård, och det finns ingen anledning att tro att det ska ha skett ett skifte någonstans plötsligt. Och gissningsvis ville man att den unge mannen, som man lagt massor av energi på att lära jaga, ska stanna och utöva den konsten för sin egen stam. Det lär ju ha tagit lång tid innan en pojke, som lärdes upp till storviltsjägare, kunde dra hem mer till stammen än vad han kostade dem under upplärningstiden.

Flickorna däremot, lär tidigt ha kunnat börja plocka bär, frukt, svamp, sädeskorn, rötter, rotsaker, örter... och kvistar till brasan såklart. Kanske spjuta fisk på grunt vatten också, och sätta snaror för t.ex. kaniner och fåglar och vittja dem. Samt städa i grottan och passa småsyskonen.

.Just sådana här frågeställningar skulle ju de DNA-studier som du nämner, kunna svara på!

Det ser man ju vilka gravgåvor män respektive kvinnor fått med sig. Männen fick yxor och knivar, kvinnorna lerkärl och nålar... Vidare ser man det på grottmålningarna. Och på hur de s.k. stenåldersfolken lever idag, där inget har ändrats under tidernas gång - i Amazonas och på Stillahavsöar mitt ute i ingenstans.



Vidare var kvinnorna antingen gravida eller ammande nästan hela livet på den tiden. Då går det inte så lätt att springa efter - eller ifrån - en sabeltandad tiger... Och jaktexpeditionerna varade ju i flera dagar. De kunde inte bara lämna ett dibarn i flera dagar och delta med mjölkstinna bröst, heller. Nä vi kan nog vara säkra på att arbetsuppgifterna var rejält könsuppdelade på den tiden. 

Skulle du själv sova ute i det fria om du hittade en grotta att krypa in i? På denna tid fanns det ju inga tält och dunsovsäckar som lätt kunde bäras på ryggen, medan man förflyttade sig till nästa boplats. Utan det gällde att ta vara på det tak över huvudet som man kunde hitta.

...och om vi ska ta otroheten, så tror jag inte alls att det är en följd av att alla skulle ha legat med alla "förr" - för så har det aldrig varit. Det är snarare något som speciellt kvinnor kan kosta på sig, när de vet att det finns abort, subventionerade daghem, barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och socialbidrag. I en tid där detta inte fanns, skulle ingen kvinna (som inte var begåvningshandikappad eller så översexuell att hon inte brydde sig om det just då) ha vågat ta risken att bli ensam och gravid. 

Utan otroheten är en följd av samma drifter som får oss att bilda par från början. Vi blir attraherade, och ofta blir vi även förälskade. Det som händer vid otrohet är, att magin har gått ur förhållandet vi har hemma, och att en längtan därför har börjat spira ånyo, efter någon annan... som är yngre, snyggare, mer oförstörd, som man ännu inte bråkat sönder kärleken med - om vem som ska gå ut med soporna, vem det var som körde sönder bilen, eller vaknätter med spädbarn, ekonomi.... Och om en sådan person dyker upp på arbetsplatsen, konferenshotellet, finlandsbåten, och känner samma, så... ja...

Det verkar dessutom finnas en mekanism i våra hjärnor (detta finns det forskning på) som alltid är ute efter top-drawer genes. Vare sig vi själva tänker så medvetet eller inte. Så har det alltid varit. När den tröge tunge bonden var ute på åkern, och den unga frun som gift sig med honom för att få bli fru i egen gård och slippa vara piga hos andra, var ensam hemma, och en handelsresande kom förbi, som hade det där som bonden inte hade... en som såg bra ut, hade en spjuver i ögat, var slagfärdig, kunde lägga orden... Ja då hände det saker. Och bonden fick uppfostra en gökunge, och även om han kanske misstänkte något, så fanns det inga DNA-tester på den tiden.

Inte "tvingar" kanske, men det finns helt klart gener som lockar och driver på. I annat fall hade vi varit utdöda...

Även i tider när otrohet var ett brott som kunde straffas med döen (även om dödsstraffet i Sverige sällan utdömdes, men i Arabiska Emiraten har det utdömts än i modern tid och är väl inte borttaget i lagboken än), och folk dessutom på riktigt trodde att de kunde hamna i Helvetet efter döden... så har folk varit otrogna.

Ja även kvinnor som lever med en våldsam man, och vet att det är slutet för henne om han kommer på henne med otrohet... söker ibland tröst hos den där gode manlige vännen, och sedan händer det som inte får hända... Så enkelt är det inte. 

...och just när man står i kyrkan och lovar saker, så känner man ju inte alla mannens sidor heller (särskilt var det så förr när paren inte bodde ihop innan, utan bara träffades på dejter då det var lite spännande och festligt). Och man vet inte hur det kommer att vara några år in, när man ska sköta Familjen AB, ekonomin och hushållet tillsammans. All magi är borta sedan länge. Den andra har kanske helt slutat träna och bry sig om sitt utseende. Samtidigt finns den där snygga och välvårdade och alltid lika glada och trevliga säljaren/receptionisten på jobbet...

Sedan är det inte så enkelt heller, alltid, att man antingen vill ha gamla partnern ELLER nya partnern. Det är nog rätt vanligt att man vill ha båda. Den gamla har blivit som en trygg bror eller syster - och man delar huvudintresse (barnen). Detta är inget man vill bryta. Men kärleken och åtrån till någon ny förmåga vill också ha sitt... Därför kör många dubbelt, och ibland kan de göra det så länge att den ena av relationerna tar slut ändå (vanligen den nya), utan att någon behöver veta hur länge dubbelrelationerna pågått.

På europeiska kontinenten även så högt upp som Österrike och Tyskland, har man i alla fall funnit otvetydiga bevis på att stenåldersfolk bodde i grottor. Sabeltandade tigrar fanns också i Europa på den tiden, men det är möjligt att de aldrig tog sig hit upp. 

Som bofasta blev ju folk nästan helt beroende av det som växte på deras egen mark. Ett missväxtår för den gröda man odlade (torka, för mycket regn så att säden ruttnade bort, någon skalbagge...), och det blev svält. Sedan vände ju klimatet mot kallare också, och det innebar att barnen måste vara inomhus mer. Vilket spred infektioner som sagt, och barnen fick inte lika mycket solsken på sig heller större delen av året, vilket ledde till rakitis. Allra värst var det i slummen i städerna, in på 1940-50-talet dog barn i rakitis. Ju högre hus desto färre soltimmar på gatan de hade att leka på...

Jägarna-samlarna hade ett betydligt sundare liv. Att man inte hade ett överflöd på kött och animaliskt fett (och naturligtvis inget processat socker), var säkert också bara nyttigt.  

"till båda" stämmer ju inte. Det är den fattigare parten som skyddas, för hon eller han (vanligen hon) får då ut av den andras tillgångar vid en skilsmässa. Den rikare parten är mer "skyddad" som sambo, för då kan sambon inte få ut annat än halva värdet av en ägd bostad samt halva bohaget, vid en separation. Och så också bara på vissa villkor. 

Vill man skydda sig ekonomiskt så gäller alltså:
- om du är den fattigare parten - gift dig!
- om du är den rikare parten - låt det stanna vid samboförhållande. (Och satsa aldrig mer än 50 procent av husets värde, alternativt avtala bort sambolagen.)