Inlägg från: Anonym (Lejon) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lejon)

    Otrohet, något från savannen?

    Otrohet anses vara det största sveket av dom alla.


    Och där tar det tvärstopp. 
    Jag undrar varför detta alltid är så svart eller vitt, att i just detta finns det ingen gråzon.
    Man sätter direkt skitstövel-stämpeln på och stänger sen allt. Punkt facking slut liksom.
    Jag vill bannemej gå djupare än så.
    Först och främst innan jag brer ut med min syn på allt och mina teorier så SNÄLLA FÖR FAN, jag försvarar ingenting, vill bara för en gångs skull diskutera utanför ovannämnda inställning.
    Så! Man har ju fått lära sig mycket att hjärnan fortfarande i många situationer är kvar på savannen. Det släpps artiklar och går serier på tv mycket om detta. Att utvecklingen gått så snabbt att våra hjärnor inte hunnit anpassa sig. Därför många idag har diagnoser, ångest, stress osv. Allt detta är fakta och förklarar många olika saker, tex varför vissa är morgonpigga och andra kvällsmänniskor, eller varför vi får ett kroppsligt påslag vid stress osv osv..
    Detta bör ju NATURLIGTVIS gälla sexualitet också. 
    Okej. Så när vi levde på savannen betvivlar jag att man levde i tvåsamhet som i dagens samhälle. Man låg nog lite med allt och alla. Det var förmodligen mer djuriskt och helt omoraliskt med sex då. 
    Men ju mer civiliserade människorna blev desto mer behövdes de tyglas. Så religion, äktenskap, tvåsamhet var helt enkelt nödvändigt för att samhället överhuvudtaget skulle fungera. Inte så konstigt egentligen.
    Men varför är det idag så otroligt många som inte trivs i sina tvåsamhets-relationer. Långt ifrån alla är otrogna. Men många tänker tanken, många (nästan alla?) fantiserar om sex med andra.
    Och många är också givetvis otrogna,de kan inte motstå frestelsen. 
    Så. Hur kan detta komma sig att det är så vanligt? 
    Jo, för våra hjärnor är kvar på den fria savannen. Lusten och viljan att vara med någon mer, någon annan,kommer oavsiktligt.
    Sen har man ett val, givetvis, det är inte det jag pratar om här.
    Jag tror att vissa människor (för vi är ju som bekant olika) har svårare att kontrollera denna ur-instinkt, än andra. Precis som vissa hanterar stress och sömn etc olika. 
    Sexuell lust är ett starkt begär, det talar vi aldrig om. Utan det ses bara som ett problem och något fel. Men det går inte att komma ifrån att sexuella begär är starka grejer, precis som hunger eller trötthet.
    Historien är präglad av ofattbar hård syn på sex. Ingen nåd alls.
    Idag är det givetvis friare, iallafall på de flesta ställen. 
    Jag tror inte människan är gjord för att leva i tvåsamhet. Det är något samhället har varit tvungen att skapa för att hålla ordning och reda. 
    Men den starka normen på att två är det enda rätta, tror jag blir så fel för många att det ibland går snett.
    Hade man haft en mer öppen syn på tex öppna förhållanden, en mer tolerant inställning till att människor känner starka lustar mot andra (säger inte att man ska ligga runt, bara att inställning från start kan ändras) så hade kanske otrohet inte varit lika vanligt.
    Att ändra en så stark norm i samhället är givetvis omöjligt. 
    Men tanken är intressant.
    Tex ses ju skilsmässa som det största misslyckandet i livet. Vafan då för? 
    Så mycket onödigt lidande för människor som bara går på sina instinkter och inte kan leva med en och samma person hela livet, för hjärnan är inte gjord för det. Annars hade inte skilsmässor och separationer varit så vanligt.
    Det här är ju djupare än så här, så komplext. 
    Men man vill ju inte behöva skriva en halv roman här..
    Och återigen.. är HELT vansinnigt ointresserad om kommentarer som handlar om hur fel otrohet är, att man ska lämna sin gamla innan en ny, att man är ett as osv osv.. ja jag vet.
    Men det är som sagt inte det vi pratar om här så känner du att det är det enda du vill bidra med i denna tråd, ta ett djupt andetag och klicka dig bakåt. 
    Tack!
    (Tillägg, jag är en kvinna, många tänker säkert att jag är ett manligt svin som vill ha något att skylla på men näpp..här handlar det bara om mina kvinnliga teorier)
  • Svar på tråden Otrohet, något från savannen?
  • Anonym (Lejon)
    Anonym (?) skrev 2024-03-21 12:24:33 följande:

    Parbildning har visat sig vara bra för en stabil familjebildning. Man hjälps åt att föda upp sin gemensamma avkomma.

    Till det kopplas sen ofta sexuell exklusivitet. Viljan att försörja och bidra till någon annan  avkomma är ofta låg eller att behöva dela försörjningsbelastningen med någon annans avkomma.

    Därför är det vanligt att man ingår i någon form av avtal. Vi hjälps åt att föda upp våra barn och vi lova varandra att fokusera helt på det. Vi gör alltså ett val, genom att avstå från sex med andra får jag odelad hjälp med barnen.

    Värt att notera att det är en frivilig gemensam överrenskommelse. Det finns inget som hindra att man kommer överrens om något annat. Många kk-förhållanden bygger på en sån överenskommelse.

    Så ja, vi har nog någon form av drift att ha sex med många men för att säkerställa en bra uppväxt för barn avstår vi från det.

    Jämför tex med adel och överklass på 1700-talet. Att ha en älskare/älskarinna var ofta ok så länge inte det innebar minskat ansvar för gemensamma barn.

    Idag handlar nog den negativa synen på otrohet mer kring själva löftesbrottet. Man har lovat varandra sexuell exklusivitet och om någon bryter det löftet är det inget positivt.

    Om någon däremot väljer att inte ingå i den typen av löften är det få som har synpunkter på om någon har sex med olika.

      


    Inte tänkt på den aspekten med barn där, alls. Himla intressant. Ligger nog mycket sanning i det.
    Däremot, hur många par sitter i början av relationen och uttryckligt lovar varandra trohet. Det är något som är en outtalad grundregel. 
    Gifter man sig är det en sak. 
    Sen såklart, vill man vara med fler måste man ju givetvis tala om det. Men menar bara att det här "löftet" alla pratar om, kanske faktiskt aldrig har uttalats. Man tar det bara som självklart.
  • Anonym (Lejon)
    Anonym (?) skrev 2024-03-21 12:53:47 följande:
    I det flesta traditionella äktenskapslöften ingår trohet, t ex i svenska kyrkan

    "Låt nu denna församling (dessa vittnen) höra era löften.
    NN, jag vill älska dig,
    dela glädje och sorg med dig
    och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt."

    Men, som du säger, sexuell trohet anser nog de flesta är default när man kommer överrens om  att ingå ett förhållande.

    Sen finns det inget som hindrar att man är tydlig i början om vad som är ok eller inte ok eller att man senare omförhandlar.
    Nej jag menar det, gifter man sig har man ju verkligen lovat varandra trohet.
    Men långt ifrån alla gifter sig.
    Skulle man kunna säga att otrohet är värre för en gift person än en ogift i parrelation? 🤔
  • Anonym (Lejon)
    Anonym (floskelbingo) skrev 2024-03-21 14:27:31 följande:

    Problemet "savannen" argument är de är extremt selektiva där du bara tar en grej och lyfter ut det ur ett civiliserat samhälle och applicerar det i ett förhistoriskt sammanhang.

    De saker du glömmer ta med angående "savannen" är att de oxå.
    1) Förmodligen sket och pissade lite var som helst
    2) Löste konflikter med våld
    3) Hade ihjäl andra 
    4) Det fanns inga preventivmedel och sex = barn

    Dessutom pratar du nedärvda instinkter men tar bort en av de allra viktigaste egenskapen människor har som som skiljer oss från djuren, vår förmåga att kontrollera våra instinkter.

    Jag menar, om Kalle kan hålla sig från att gå lös på andra med klubba när han blir arg, nog fan borde han väl kunna klara att hålla kuken i byxan när han blir kåt? Om Kalle kan hålla sig från att skita eller pissa lite var som helst och göra det på toa istället, nog fan borde han väl klara att hålla kuken i byxan när han blir kåt?

    Så hela det här selektiva svurmandet för förhistorisk tid och instinkter när det passar en bäst känns mest som ett sätt att normalisera egoism med hjälp av "fakta". Ja det är sant att vi har instinkter, men det är precis lika sant att vi har förmåga att kontrollera våra instinkter när vi vill. Så att snacka om att det är acceptabelt att bete sig som ett djur för att man minsann har instinkter men bara råka glömma ta med att man minsann oxå har förmåga att kontrollera sina instinkter som man VALDE att skita i att använda är ju ett väldigt skevt sätt att diskutera mänskligt beteende.

    Ska vi rättfärdiga "savannbeteende" i nutid med instinkter så borde det rimligtvis då gälla ALLT människor gjorde då och ALLA instinkter vi har. Och då borde det rimligtvis vara precis lika acceptabelt att ge sig på andra med klubba när man blir arg som det är att knulla runt bakom ryggen på sin partner. Då borde det rimligtvis vara helt ok att en snubbe våldtar en kvinna bara för att han kan, eller att någon slår ner dig och snor din telefon helt enkelt för att han kan det.

    Jag tvivlar faktiskt starkt på att "savannsvurmare" vill ha tillbaka savanntiden i sin helhet och på riktigt. Det man oftast vill är att kunna kringgå civiliserade normer när de står i vägen för en, men ha kvar dem när det passar en. Typ det är ok att jag skiter i dagens moraliska normer och gör som man gjorde på savannen när dagens moraliska normer står i vägen för mig, för jag har minsann instinkter, men alla andra ska minsann inte alls följa sina instinkter utan ageras väldigt civiliserat mot mig.


    Ja men nu gick du ju in på det ändå, som jag bad om att man skulle bortse ifrån. Ingen moralpanik nu. 
    Detta handlar inte om att man ska springa omkring och knulla runt för att sen skylla på savannen. 
    Nej, jag ville ju gå djupare än så. Ha mer förståelse, tänka lite mer vetenskapligt och inte så mycket moral och etik.
    För en gångs skull..
  • Anonym (Lejon)
    Anonym (Kvinna 45) skrev 2024-03-22 08:11:08 följande:

    Mycket intressanta diskussioner, men jag har tyvärr fortfarande inte riktigt förstått vad som ska diskuteras? Är det månne monogami, otrohet eller hur kvinnor o män levde förr i tiden och om det är relevant idag?  Kanske Ts vill ha en utförlig diskussion om savannen och tiden förr, och hur det är idag? Familjebildning då o nu?


    Nej diskussionsämnena här breddade sannerligen ut sig, inte desto mindre intressant dock. 
    Min frågeställning handlade nog egentligen mest om tvåsamhetens vara eller icke vara, otrohet; vad beror det på egentligen, lust som begär och hur normer skulle kunna vara annorlunda. 
    Kort beskrivet.
  • Anonym (Lejon)
    nihka skrev 2024-03-22 10:53:02 följande:

    Det är ganska enkelt. Man lovar inte varandra trohet och är sedan med andra. Vill man variera sig får man leva utan fast partner som vill leva i seriemonogami. Det finns inga gener som tvingar någon att ljuga och bryta löften.


    Men det var ju exakt det tråden inte handlade om.
  • Anonym (Lejon)
    Anonym (Kvinna 45) skrev 2024-03-22 18:53:19 följande:
    Jag har aldrig förstått mig på varför man ska gifta sig? Testamente = JA, men när det kommer till giftermål har jag bara sett folk skilja sig efter 4 år.

    Existerar det människor som tror på att kärlek är detsamma som att gifta sig nuförtiden? Vad är meningen med att gifta sig om man inte tror på kärlek enda tills döden skiljer oss åt?

    Här må TS reformeringar av  parförhållande komma in. Giftermål borde inte tas så lätt på, och innan giftermål borde man få vara fri att göra vad man vill, ha sex med vem man vill. Otrohet borde endast gälla gifta, och det borde Inte räknas som otrohet innan man tagit steget till giftermål.

    Ytterligare ett förslag att man inte borde få gifta sig innan man varit ett par i minst 5 år. Nu lär många gå i taket, men det är bara mina oskyldiga funderingar för att minska begreppet otrohet, Jag förblir därmed ogift resten av livet.
    Nu börjar vi närma oss en mer relevant diskussion.
    Håller helt med här.
    Giftermål i sig känns nästan förlegat. Framförallt med tanke på hur stor andel som skiljer sig. 
    Äktenskap ses väl fortfarande som en stor succé i livet, som en bra karriär eller väluppfostrade barn och annat trams som skulle avgöra om man har lyckats i livet eller ej. 
    Det är ju när man ingår äktenskap man lovar varandra evig trohet. 
    Går man in i samboskap tex, brukar man sällan nämna något sådant alls. Så, det är lite det jag menar med . Vem har man lovat egentligen? Det är ju samhällets norm bara som alla följer utan att veta varför.
    Nuförtiden blir jag rent av irriterad av att se lyckliga bröllopsbilder på sociala medier. Missunnsam? Nej absolut inte, jag tror bara inte på det ärligt talat.
    Kommer också förbli ogift i den bemärkelsen.
  • Anonym (Lejon)

    Och med tanke på att äktenskap ses som livets toppskeenden, ses ju skilsmässa och separationer som livets stora misslyckanden. Till ingen nytta. 
    Att samhällets norm att man alltid ska vara två, och helst också samma två livet ut, gör nog många onödigt olyckliga i detta enda liv.

  • Anonym (Lejon)
    Xenia skrev 2024-03-23 00:22:00 följande:
    Alla ni som är emot monogami tycker jag glömmer bort vad som är bäst för barnen. Självklart är det bäst för barnen att hela tiden få bo ihop med både mamma och pappa (om det inte är ständiga bråk mellan mamma och pappa förstås). Orkar man inte det kan man avstå från barn, men det vill inte folk göra.

    Så monogami i 20 år, tills barnen flyttat hemifrån. Sedan kan man skiljas. Alternativt har man ett öppet äktenskap. Men då riskerar man att man blir förälskad i någon av sina "sido-relationer" och så blir det skilsmässa iaf.

    När man en gång förälskade sig i varann och gifte sig så var trohet det enda möjliga. Vill man inte vara trogen ens då, så är man inte kär på riktigt, kanske inte ens har förmågan till det. Oavsett statistiken så tror man att man ska vara tillsammans hela livet. Så då är förstås skilsmässa ett misslyckande. Och olycklig blir man, särskilt om man är den som blir bortvald. Men hur skulle detta förhindras menar du? Alla ska gå in i äktenskapet och räkna med att det tar slut? Och när det tar slut så tar man det med en klackspark?

    Inte blir man olycklig bara pga "samhällets normer". Och inte behöver man bli olycklig för evigt heller.

    Även om man bara flyttar ihop utan äktenskap så räknar man med trohet. Så den som inte tror på trohet borde vara den som berättar det redan då.

    Men skyll inte på "savannen". Det handlar mer om att vi idag inte längre tror på uppoffringar och avstående utan på njutning och att "leva för fullt". 
    Först och främst, skyller inte på något. Jag vill bara djupdyka i beteendet i stort, varav savannen bara var en teori av många. 

    Varför skulle barnen bli lyckligare av att leva med båda föräldrarna? 
    Jag är skilsmässobarn och tack vare det har ju fått två helt nya familjer. Syskon och bonusföräldrar på vardera sida, människor som betyder otroligt mycket.
    Visst, finns otroligt många sorgliga bonusfamiljs-exempel men när det väl funkar, så är det ju fantastiskt. Man ger sitt barn fler människor i livet helt enkelt.
    Så köper inte att ett barn skulle vara lyckligare med båda föräldrarna. Det har tillochmed gjorts forskning och studier på det och det har visat att skilsmässobarn är inte mindre lyckliga än barn med sammanboende föräldrar. De olyckligaste barnen är kort och gott de med olyckliga föräldrar, oavsett familje-konstellation.

    Tänker också att äktenskap, om det nu nödvändigtvis måste existera, borde vara svårare att ingå.
    Ska ni lova varandra evig kärlek och trohet tills döden skiljer er åt, då ska man vara säker. 
    Och visst, idag kan ju en sambo-separation vara minst lika tråkig och olycklig som en regelrätt skilsmässa men ändå. 
    Man borde vara tillsammans i kanske 3-5 år, kanske rentav 10 år, innan man står och lovar bort sig för resten av livet.
    För är det inte så egentligen, att man gifter sig lättvindigt idag. Orden betyder ingenting. Det löftet är okej att bryta genom att tex skiljas. Vilket man lovade att aldrig göra.
    Så äktenskap i sig borde tas mer seriöst och inte kunna ingås hur enkelt och lättvindigt som helst.
  • Anonym (Lejon)
    Anonym (Huldran) skrev 2024-03-23 15:14:44 följande:
    På 50-talet fanns det väldigt få pigor och drängar. Du får gå tillbaka till 1800-talet för att hitta pigorna och drängarna. Då talade man inte om otrohet utan om hor, enkelt hor om bara en i paret var gift och dubbelt hor om båda var det. 

    Att som kvinna bli med barn utan att vara gift var länge en stor skam. I de fall barnets far antecknas som okänd är det stor chans att fadern var gift och därför inte kunde ta på sig faderskapet.  Det var inte heller så ovanligt att första barnet i en familj föddes inom 6 månader efter vigseln. Hade man som man gjort en ogift kvinna med barn så fick man stå sitt kast och gifta sig med henne. Detta var vanligt ända till P-pillrets intåg i folkhemmet. 

    Nåväl det var väl inte historien vi skulle tala om utan om dagens syn på otrohet och parbildning och ev spekulera om hur framtiden ser ut.  

    Så här tänker jag. Eftersom vi i dagens samhälle bildar par baserat på känslor och inte så mycket är en ekonomisk fråga så kommer relationerna att bli kortare. När förälskelsen tar slut och kärleken inte infinner sig så kommer relationen att avslutas. 

    Om relationen resulterat i barn så kommer den att bli längre men troligen kommer man ändå att avsluta relationen när man får känslor för någon annan.  I framtidens samhälle kommer man inte att stanna i relationen för barnens skull. Det blir alltmer vanligt att familjer består av flera barnkullar och man blir tvungna att hantera detta på ett bra sätt.

    Tror att relationer som grundar sig på känslor är mycket skörare än de som grundar sig på ekonomiska/sociala faktorer.  Säkraste sättet att få ett förhållande som håller över tid får man nog acceptera viss otrohet (tror jag)

    Därför tror jag att vi kommer att få se flera olika typer av parbildningar i framtiden men också kvinnor som själv väljer att sätta barn till världen utan en partner. 

    Naturligtvis kan jag ha fel, det är bara spekulationer
    Tycker faktiskt det låter som en mycket rimlig framtidsutsikt. 
    Bortsett då från rådande omständigheter i övrigt i världen men krig etc. Vilket kanske gör att man håller ihop mer i framtiden.
    Men just saken i sig ligger det nog mycket i. 
    Det är mer acceptabelt idag att gå isär, än va det var förr. Även om det fortfarande ses som ett misslyckande många gånger.. 
    Kvinnor klarar sig bättre.
    Tror dock alltid det kommer att ligga stor värdering i att vara två, och helst samma två. 
    Framförallt om det blir mer ovanligt att man håller ihop hela livet, så kommer dom som faktiskt gör det, att imponera på folk. Det kommer vara ännu mer åtråvärt.

    Det föds redan mindre barn i Sverige och i världen i stort, vilket inte behöver vara ett problem, så överbefolkade som vi är.
    Fortsätter den trenden tenderar relationer att bli ännu mer kortvariga förmodligen.
Svar på tråden Otrohet, något från savannen?