Otrohet, något från savannen?

Problemet "savannen" argument är de är extremt selektiva där du bara tar en grej och lyfter ut det ur ett civiliserat samhälle och applicerar det i ett förhistoriskt sammanhang.

De saker du glömmer ta med angående "savannen" är att de oxå.
1) Förmodligen sket och pissade lite var som helst
2) Löste konflikter med våld
3) Hade ihjäl andra 
4) Det fanns inga preventivmedel och sex = barn

Dessutom pratar du nedärvda instinkter men tar bort en av de allra viktigaste egenskapen människor har som som skiljer oss från djuren, vår förmåga att kontrollera våra instinkter.

Jag menar, om Kalle kan hålla sig från att gå lös på andra med klubba när han blir arg, nog fan borde han väl kunna klara att hålla kuken i byxan när han blir kåt? Om Kalle kan hålla sig från att skita eller pissa lite var som helst och göra det på toa istället, nog fan borde han väl klara att hålla kuken i byxan när han blir kåt?

Så hela det här selektiva svurmandet för förhistorisk tid och instinkter när det passar en bäst känns mest som ett sätt att normalisera egoism med hjälp av "fakta". Ja det är sant att vi har instinkter, men det är precis lika sant att vi har förmåga att kontrollera våra instinkter när vi vill. Så att snacka om att det är acceptabelt att bete sig som ett djur för att man minsann har instinkter men bara råka glömma ta med att man minsann oxå har förmåga att kontrollera sina instinkter som man VALDE att skita i att använda är ju ett väldigt skevt sätt att diskutera mänskligt beteende.

Ska vi rättfärdiga "savannbeteende" i nutid med instinkter så borde det rimligtvis då gälla ALLT människor gjorde då och ALLA instinkter vi har. Och då borde det rimligtvis vara precis lika acceptabelt att ge sig på andra med klubba när man blir arg som det är att knulla runt bakom ryggen på sin partner. Då borde det rimligtvis vara helt ok att en snubbe våldtar en kvinna bara för att han kan, eller att någon slår ner dig och snor din telefon helt enkelt för att han kan det.

Jag tvivlar faktiskt starkt på att "savannsvurmare" vill ha tillbaka savanntiden i sin helhet och på riktigt. Det man oftast vill är att kunna kringgå civiliserade normer när de står i vägen för en, men ha kvar dem när det passar en. Typ det är ok att jag skiter i dagens moraliska normer och gör som man gjorde på savannen när dagens moraliska normer står i vägen för mig, för jag har minsann instinkter, men alla andra ska minsann inte alls följa sina instinkter utan ageras väldigt civiliserat mot mig.

Vem som helst, inlägget handlade om bristerna med savannsvurmeri, inte om VEM.

Om du vill diskutera person istället för sak så får det stå för dig.

Att många ser negativt på otrohet beror inte så mycket på att man har sex med flera, de flesta har vänner och bekanta som har sex med flera olika. Många har också längre och kortare perioder i livet med ett aktivt sexliv med fler personer

Det som gör att många ser negativt på otrohet är för att det innebär ett löftesbrott. Ett par har lovat varandra att inte ha sex med andra och sen har en, eller båda det ändå. Då blir många upprörda.

Att man ingår den typen av löften är nog av flera anledningar, den djupt rotade instinkten att tillsammans ta hand om gemensam avkomma till 100%, viljan av exklusivitet, rädslan att sex med andra kan innebära att förhållandet upphör, partnern hittar någon bättre att leva med.

Återigen, om ett par är överens om att det är ok att ha sex med andra är det nog  en del som tycker det är udda men få har speciellt starka åsikter om det.

Mera, skilsmässa och  andra varianter på uppbruten relation är inget samhället ser speciellt negativt på. Sällan någon får sparken eller blir utstött av närmsta vännerna. I en del fall kan det nog till och med applåderas, när man ser att en vän far illa i en relation och sen skiljer sig.

Sen kan det naturligtvis i vissa fall både hos de som skiljer sig och andra skapa en sorg och känsla av misslyckande. Man har satsat  på något, viljan har funnit men sen funkar det inte. 

 

Körde definitivt inte något trohetslöfte med diverse krogragg och kk.

När jag däremot gick in i en seriös relation var vi tydliga med varandra att sex med andra inte var acceptabelt.

 Men det blir lite så: Det här är inte ok för mig nu när vi är ett par.  Ställer du upp på det? 

Men vi skriver inte ner ett långt avtal med vitesbelopp mm i två ex, skriver under, får bevittnad och lägger i bankfack.

Sen blir det alltid lite gnissel och missförstånd. Man inser att man gjort den andra ledsen och förstår att nu har jag gått över en gräns och det får jag sluta med. Men det gäller inte bara sex.  

Om man inte uttryckligen har sagt något annat skulle man kunna säga att man har en tyst överenskommelse om att inte ha sex med andra. Detta eftersom de allra flesta förhållanden ser ut så och öppna förhållanden utgör undantag.

Otrohet är svek

Du frågade ingenting

Ett muntlig avtal där båda parter förstår innebörden och accepterar är också ett giltigt avtal.

Så en diskussionen i banorna "Det här är inte ok för mig nu när vi är ett par.  Ställer du upp på det?" Följt av någon forma av accept är en överrenskommelse, löfte och avtal.

Jag skulle gissa att de som talar om avtal i det här sammanhanget även syftar på tysta överenskommelser, dvs. att man förutsätter sexuell exklusivitet när man har ett förhållande, såvida inget annat överenskommits.