Låter hemskt för både dig och barnet, förhoppningsvis älskar du barnet när det är fött. Jag skulle ändå råda dig att redan nu söka en samtalskontakt tex via bvc. Samtal med en bra kurator eller terapeut kan hjälpa dig att bearbeta detta och det är ju självklart jätteviktigt att inte anknytningen till barnet störs.
Vad det ett misstag att bli gravid? Annars undrar jag hur du tänkte.
Men nej, jag kan inte relatera, tvärtom. Min brors förstfödda bor idag på ett boende och är i behov att dygnet-runt vård. Så när det var dags för oss att skaffa barn då var önskningen ett friskt barn.
Du har naturligtvis rätt till dina känslor, och jag förstår att det kan komma som en chock att inse att man inte är förmögen att älska sitt eget barn pga könet, men jag tycker att man antingen håller tyst eller söker hjälp. Ditt inlägg är ett slag i ansiktet på alla de som inte fått friska barn samt de som inte kan/har svårt att få barn.
Hålla tyst är inte en bra metod. Barnet som inte blir älskat kommer att känna det och känna sig mindre värd, troligen för hela livet.
Det värsta är inte att andra vuxna kan bli kränkta det värsta är det som drabbar det ofödda barnet.
TS du bör söka hjälp och bearbeta dessa känslor, som kan bli väldigt skadliga för dig , barnet och hela familjen.