Vill inte ha en pojke

Låter hemskt för både dig och barnet, förhoppningsvis älskar du barnet när det är fött. Jag skulle ändå råda dig att redan nu söka en samtalskontakt tex via bvc. Samtal med en bra kurator eller terapeut kan hjälpa dig att bearbeta detta och det är ju självklart jätteviktigt att inte anknytningen till barnet störs. 

Vad det ett misstag att bli gravid? Annars undrar jag hur du tänkte. 

Men nej, jag kan inte relatera, tvärtom. Min brors förstfödda bor idag på ett boende och är i behov att dygnet-runt vård. Så när det var dags för oss att skaffa barn då var önskningen ett friskt barn. 

Du har naturligtvis rätt till dina känslor, och jag förstår att det kan komma som en chock att inse att man inte är förmögen att älska sitt eget barn pga könet, men jag tycker att man antingen håller tyst eller söker hjälp. Ditt inlägg är ett slag i ansiktet på alla de som inte fått friska barn samt de som inte kan/har svårt att få barn. 

Vad är det för tankar du har om en pojke som gör att du inte vill ha en?
Försök analysera varför du känner så, om du har en bra relation till din svärmor
(om du har någon givetvis) kanske hon kan berätta om hur din man/sambo var som barn. Eftersom du säkerligen älskar mannen som är pappa till dina barn så 
kanske du kan tänka att du skulle ha gillat honom som liten för du tänker säkert inte negativa tankar på honom som liten pojke som först vid en viss ålder du skulle ha börjat gilla. Så om det går prata med din svärmor och prata med henne
om hennes förhoppningsvis positiva känslor för din man när han var liten.
Om du kan tänka din man/sambo som en fin liten pojke som du skulle kunna älska kanske du kan tänka dig er som lika älskvärd som din man.

Jag har både en dotter och en son, kärleken är lika start och har alltid varit det till 
båda två. Många som önskar ett visst kön smälter ändå när man får sitt barn så
tror att du kommer att ändra dig när sonen väl är född men det kan jag givetvis inte veta, känner du att det går får långt så prata med MVC så att du får en samtalskontakt.

Du är väl ändå medveten om att det är 50% chans att få en pojke...??? 
Du har redan två förhoppningsvis friska barn. Om du inte ville ha en pojke i familjen kunde du ha stoppat där, eftersom du säger att du har två döttrar. 

Du måste söka hjälp direkt, för det finns inget på jorden som kan förändra det faktum att du väntar en pojke som har rätt till samma kärlek och omsorg som dina andra barn. 

ditt beteende är sjukt. Sök hjälp!

Så får man känna, men bör då också avstå från att skaffa barn innan det är bearbetat och förbi.

När jag väntade min äldsta dotter så ville jag helst ha en son. Alltså inte så att det var jättenoga men hade jag fått välja hade jag tagit en son. För att jag oftast tycker pojkar/män är enklare. Har mest manliga vänner o s v. Kollade inte men hade en känsla av att det nog var en tjej och det var det och det kändes helt ok.

Sen, när jag väntade nummer två så ville jag ha en till tjej. Vet inte varför egentligen men jag tror att jag omedvetet ville ha en till av den perfekta ungen jag redan hade. Alltså jag fattar ju logiskt att det inte är så det funkar men det var känslan under graviditeten. Då var det helt plötsligt mycket viktigare att få en till tjej än vad det någonsin hade känts med en pojke med första barnet. Kollade inte då heller och ut kom en pojke och det kändes helt fel. Han var mager och eländig, kunde inte hålla blodsockret och saker strulade och ja, där och då, i början så kändes allt fel. 

Men det gick över, och det gick över ganska fort. Han fyller snart 18 och är en helt fantastisk ung man. Men det var obehagligt vilka spratt hjärnan kan spela en. Hur man kan få för sig att något man eg inte anser är viktigt helt plötsligt är viktigt och hur en liten oskyldig bebis kan kännas fel. Det är ingen rolig känsla. 

Hålla tyst är inte en bra metod. Barnet som inte blir älskat kommer att känna det och känna sig mindre värd, troligen för hela livet. 

Det värsta är inte att andra vuxna kan bli kränkta det värsta är det som drabbar det ofödda barnet.

TS du bör söka hjälp och bearbeta dessa känslor, som kan bli väldigt skadliga för dig , barnet och hela familjen. 

Du borde skämmas över dina tankar, för de signalerar att du tycker att dina barn har olika värde pga kön.
Så bör ingen normal människa tycka och framför allt inte när det gäller en förälders känslor för sina egna barn.
Det är alltid en 50/50-chans när det gäller kön, så vill man inte ha barn av ena könet borde man inte skaffa några barn alls.

Kan tyvärr inte relatera, men min undran är om du vet vad som kan vara orsak till att du känner så här?
Handlar det om din egen modersroll och hur den ska te sig till honom som pojke och senare kille - man eller något annat?