Er inställning till värnplikt

Fast personen i artikeln är väl ett typexempel på en ungdom som är bekväm av sig och tycker att det är för jobbigt att göra lumpen med allt vad det innebär. Hade det handlat om någon förlamande dödsångest så hade fokus knappast legat på hur tråkigt det vore för honom att tappa ett år av sin ungdom med resor, nya upplevelser och allt annat.

Jag har arbetat rätt mycket med unga vuxna som inte mår bra. En väldigt stor andel av dem har inga problem att göra alla möjliga slags fritidsaktiviteter - resor, åka skidor, kampsporter, ut och träffa vänner och familj, sitta och spela dataspel sent på nätterna osv. Men så fort de ska sätta foten på en arbetsplats så får de alla möjliga slags symptom och mår för dåligt. Tyvärr kan man inte säga det rakt ut utan får lirka kring ämnet - t ex prata om deras sömnvanor och hur det är viktigt att lägga sig i tid om man ska kunna orka upp till jobbet.

Sen finns naturligtvis de som verkligen mår dåligt och som inte klarar av att göra värnplikten, gå till ett arbete eller vad det nu handlar om. Men ofta är det på ren svenska lathet och en vana av att övertolka sina egna känslor samtidigt som man inte har förståelse eller känner ansvar för samhället som grupp.

Ja det är också en variant som man känner igen. Många tycker att försörjningsstöd och annan ersättning är kass och att det är orättvist att de får så lite men då ska man komma ihåg att i vissa länder får man ingenting. Jag tycker ändå att det är bra att man får så man har mat för dagen och kan bo någorlunda drägligt. 

Den här "ska ha" mentaliteten gör även att de inte förstår att det oftast krävs en prestation för att komma någonstans. Deras föräldrar kanske har gett dem allt de pekat på men det är inte så samhället i stort fungerar.