Relativt fullgången med låg födelsevikt - hur gick det sen?

Fast de problem har inget att göra med låg födelsevikt. 

Jag har fött ett barn i v 37+ några dagar. Barnet var 47 cm långt och vägde 2.5. Så större än dig men lärde sig stå vid 5 mån, gå vid 8, läsa och skriva vid 4 år osv. Dock NPF men annars inga "defekter" (ursäkta uttrycket). Du har medfödda svårigheter som säkert påverkade din vikt och längd exv att du kanske inte tog upp näring helt rätt/lätt i fosterstadiet?

min dotter föddes i v38. 44cm 2440g.
Nu är hon 11 och har inte haft några hälsoproblem överhuvudtaget. Varit i "normal tid" med alla milstolpar, förutom talet där hon var tidig.

En fullgången graviditet är vid 37+0, så du var inte relativt fullgången utan helt och hållet fullgången och klar. Dina hälsoproblem är troligtvis medfödda och låg födelsevikt kan vara ett symptom på dina hälsoproblem, inte en orsak till dessa.
Hur var din mammas hälsa när hon var gravid med dig? Rökte hon? Passiv rökning? Mediciner, vitaminer, kost, stress, moderns ålder? Mycket kan ha påverkat dig i magen.

Det är väl en hönan/ägget-fråga. Jag skulle tro att det är dina problem med de inre organen som gav dig låg födelsevikt, inte tvärtom. Eller att det fanns ett annat problem som gav upphov till både att organen inte funkade som de skulle och att du inte växte som du borde. Tillväxthormonfel? Dålig näringstillförsel? Mamma rökte? Jag har ingen aning. 

Graviditeten var fullgången. Så den parametern kan du helt släppa. 

Jag tycker att du ska läsa dina journaler och sen boka en läkartid för att få det som är svårt att förstå förklarat. Det är ju din hälsa och det är viktigt att du känner till dina hälsoproblem om det skulle dyka upp mer i framtiden. 

Intressant, jag trodde nämligen att det var födelsevikten som främst var orsaken till dessa och inte tvärtom. 
Vill inte hänga ut min mamma för mycket här så håller det lite kort: Hon var och är jättehälsosam, rökte absolut inte (det gjorde och gör ingen i vår omgivning!), åt alltid jättebra och nyttig mat, helt normalt BMI, inte sjuk på något sätt, är friluftsmänniska som alltid älskat att vara ute i naturen. Hon var 37 år som gravid, jag är enda barnet. Däremot uppfattade jag det som att hon ev. blev sjuk på något sätt under graviditeten, men det är någonting hon aldrig velat prata med mig om, så jag vet inte fler detaljer än nedanstående. Det enda jag vet är att hon blev sjukskriven på heltid i vecka 7, med strikta förmaningar om att absolut inte röra sig, utan helst bara ligga raklång på en säng under de resterande veckorna, vilket var en stor sorg för henne som ju var och är väldigt aktiv ute i naturen. Hon rasade också enormt mycket i vikt, vi pratar 10-tals kilon, och periodvis under graviditeten var hon också inlagd på sjukhus några veckor i taget. När hon inte var inlagd var hon på kontroller 5 dagar/veckan (vet inte hur ofta som då/nu är normalt?), annars skulle hon som sagt bara ligga raklång i en säng, titta upp i taket och vänta ut tiden. Jag föddes också med urakut kejsarsnitt, i vecka 38+6 som sagt. Mer än så vet jag tyvärr inte, och det står inte heller något om mammas eventuella problem i mina journaler, vilket dock är förståeligt. Så det är väl inte otroligt att mammas problem kan ha påverkat mig också.

Ja, det låter ju som att något har varit svårt under själva graviditeten. Normalt sett går man till barnmorskan 6-10 gånger under hela sin graviditet, alltså ungefär 1 gång per månad. Lite mer sällan i början och ungefär var tredje vecka senare i graviditeten. Så att din mamma haft en svår graviditet med några typer av komplikationer verkar troligt.. Sen om det upptäcktes problem med några av dina organ tidigt i graviditeten som gjorde att hon fick gå på kontroller så ofta, eller om det var hon själv som varit sjuk på något sätt är svårt att säga. Men någon av er verkar ha haft komplikationer som upptäcktes tidigt i graviditeten.

Barn som föds efter 37+0 räknas som fullgångna, färdigutvecklade, och det vanligaste är att stanna på BB i någon eller några dagar om bebisen är frisk. Att du fick stanna så länge på sjukhuset tyder på att du varit sjuk på något sätt när du föddes och att du fick sondmatas så länge är också väldigt ovanligt.. Barn som föds mycket för tidigt kan behöva stanna längre på BB och stödmatas osv, men det låter som att du haft medfödda svårigheter med ditt hjärta, lungor och njurar som du skriver.

Jag hr ett ?sånt ? barn i bekantskapskretsen. Tror de var hemma efter en vecka, hade sond ett tag, helt frisk och normalutvecklad. Är några år gammal nu. 

Yngsta sonen född en månad för tidigt, var minst av farfars sju barnbarn med sina 2830 gram, men är nu vid 2,5 års ålder stor, så stor att barnsköterskan trodde att det var dags för fyraårskontrollen.

Han drabbades av RSS virus fem dagar gammal så han var inlagd en vecka efter det, tappade massa vikt, var nere på 2400, men tog snabbt igen det.

Tre kusiner födda i samma veva, mer eller mindre, några månader senare och han är huvudet högre än dem alla. 

Havandeskapsförgiftning kanske? Eller iaf högt blodtryck som brukar vara ett första tecken på havandeskapsförgiftning. Nu är ju vecka 7 väldigt tidigt, vet inte hur vanligt det är med symptom på det så tidigt. Men det är ju något som dessutom kan påverka barnets utveckling. Jag fick det med båda mina barn och när första tecknen visade sig fick jag strikta order om vila och fick inte stiga ur sängen för annat än att gå på toa. Min äldsta föddes i v 38 och var 48 cm och ca 2,8 kg min yngsta föddes v 37 och var 44 cm och vägde ca 2,2 dock friska och normal utveckling.

Funderade också på det, men som du säger, v. 7 är ju extremt tidigt för det. Sen har hon aldrig varken förr eller senare haft högt blodtryck, och mtp att hon som mest gick ned ungefär 25 kg under graviditeten, och låg på typ -21 kg mot sin vanliga (låga) vikt när jag föddes, känns högt blodtryck och havandeskapsförgiftning lite märkligt? Möjligen som en reaktion på kroppens "stress" kanske, men annars får jag inte riktigt ihop det. 

Oj ja jisses, det där var något helt annat än jag kunde tänka mig. Som sagt, vad jag förstod gick hon "bara" på kontroller 5 dagar/vecka de "bra" veckorna då hon inte var inlagd, och annars låg hon som sagt bara i sängen och fick överhuvudtaget inte vara uppe och röra sig. Ja, jo att jag var svårt sjuk som bebis visste jag, men nu låter det ju nästan ännu värre än vad jag föreställt mig, utifrån det du skriver i andra stycket...

Våra tvillingar föddes i vecka 38 (37+2), vilket räknas som fullgånget. Flickan vägde 2,7 kg och var 48 cm lång, pojken vägde 2,5 kg och var 47 cm lång. De var något mindre än genomsnittet för tvillingar som föds i vecka 38, men sågs inte som onormalt små, samt var friska. Vi kunde åka hem efter tre dagar. De har aldrig haft några större hälsoproblem.

Du föddes uppenbarligen med sjukdomar TS. Som flera redan har skrivit, orsakade dessa troligen din ringa storlek, snarare än tvärtom. Det låter som du var tillväxthämmad. Kanske fick du inte tillräckligt med näring i fosterstadiet? Att inte allt fungerar som det ska, kan ha många orsaker. Det behöver inte ha med mammans ålder eller livsstil att göra, även om sådant kan vara riskfaktorer. Men 37 är absolut inte gammalt, jag var 36 när mina barn föddes.

Jag vet en tjej vars bebis föddes en månad för tidigt och bara vägde 1,5 kg. Det är långt under det normala för nästan fullgångna barn. Pojken var kraftigt tillväxthämmad, men hans mamma var 23 år och kärnfrisk. Pojken är 7 år idag och jag tror att han mår bra.

Pojken jag skrev om fick dock tillbringa första månaden av sitt liv på neo, sedan regelbundna hembesök i ett halvår. Han hade problem med både mage och lungor, men är frisk idag vad jag vet.

Tror dock han var sen i utvecklingen de första åren, precis som du. Men efter några år var han ikapp jämnåriga.

Våra barn har hela tiden legat inom normalkurvan. Lärde sig gå utan stöd när de var 13-14 mån, började prata kring 2, pratade obehindrat vid 3.