Se honom som en människa, en person

Jag tycker det är oftast lättare att både tala tala med och skriva med män. Jag hakar upp mig något väldigt på om jag pratar med en kvinna eller med en man, och får nästan obehagskänslor om jag inte vet/tror mig veta könet på personen. 

Pratar jag med en kvinna blir jag osäker på min egen kvinnlighet och undrar om jag säger fel saker, ger fel signaler eller om hon läser mina tankar och märker på mig att jag tycker det är obehagligt

Men när du pratar med en man "hakar" du upp dig på att det är man, som det beskrivs i den andra tråden? Ser du honom som en  man, eller tänker du bara att det är en person, en människa?

Njaeee, jag hakar nog mer upp mig på om jag pratar med en kvinna, att det är en kvinna, och att hon antagligen inte gillar mig. Lättare med män som sagt.

Det beror på om jag är intresserad av honom eller inte :)

Ja, många kvinnor känner sig hotade av andra kvinnor. Och om kvinnor känner sig osäkra med andra kvinnor, så är det inte konstigt om män känner att det är annorlunda när han pratar med kvinnor. Män vill ofta känna sig manliga, och många gånger så får man (eller inte)  den bekräftelsen från kvinnor.

Ja. Jag själv tycker ändå att det är skillnad på att prata med män och kvinnor. Oavsett om jag är intresserad eller inte.
Vet inte vad det är med folk i det här landet. Att alla ska vara lika. Ingen skillnad på könen.

Det beror på syftet.
På jobbet pratar jag med kvinnor och män utan att reflektera över könet.
Om jag är på krogen eller annat socialt sammanhang där jag ev är intresserad av en man så pratar jag nog mindre med honom.
Men lika med de andra i sällskapet

Skillnader finns och kommer alltid finnas. Det måste man kunna erkänna.

Vad är det som gör att du tycker att det är skillnad på att prata med en kvinna och en man? vad är själva skillnaden undrar jag?
Pratar du på olika sätt och vilka sätt är det då?

Jag förstår om det är en kvinna du är intresserad av och ni har en flirt då är man ju på ett speciellt sätt men jag undrar inte om dom situationerna utan när man pratar med män och kvinnor rent allmän.
Vad är det då du menar är skillnad?
Det jag menar är att de flesta man pratar med är man ju inte intresserade av, utan det är folk runt omkring en som man pratar med.
Dvs man pratar med kollegor både män och kvinnor, man pratar med vänner av bägge könen, man pratar med folk av bägge könen på barnens skola, fritids, förskola, barnens ledare på fritidsaktiviteter, man gör ärenden på bank, går till läkare , i affärer osv.
Det jag menar är att man träffar och pratar med folk av bägge könen varje dag som man både känner väl och dom man inte känner så väl, och 99% av dom har man ju inga romantiskt tankar om utan pga jobb, ärenden, fritidsintressen eller för att det är personer man umgås med.

Vad är det du tycker är skillnad på att prata med t ex en kvinnlig kollega mot en manlig kollega? alltså när du inte är intresserad av kvinna utan bara som kollega,
när du pratar med man resp en kvinna hos tandläkare, i affärer osv.
Vad är det i dessa situationer som du tänker manligt och kvinnligt?

Jag tycker det där helt är en generationsfråga. På mitt jobb så är yngre kvinnor och män väldigt avslappnade med varandra och pratar om allt mellan himmel och jord.

Men äldre kvinnor (50 och upp) på mitt jobb beter sig annorlunda om det kommer en man in i sällskapet. Då kluckas det och skrattas hjärtligt åt allt. Han får full uppmärksamhet och varenda tand inköpen ska visas. Likaså beter sig de äldre männen som om de är jordens mitt. Här kommer JAG och som ni längtat! :) ganska ironiskt. T.o.m. plumpa skämt fnissas bort medan en själv istället bidrar med den jobbiga stämningen när jag biter ifrån.