Kort svar: absolut inte
Rimligare svar: absolut jag, om det finns en ömsesidig respekt.
Respekt för sig själv gör att man ställer krav, så man är öppen och tydlig med sina behov.
Respekt för den andra gör att man lyssnar och tar in den andras krav och behov.
Samlivet sköter man sedan på den grunden av ömsesidighet - modellen i samlivet behöver inte följa något gängse accepterat mönster, men ömsesidighet och kommunikation är nödvändiga.
Vem som betalar för vad och tar ansvar för vad är inte viktigt. Vad man behöver och vad man ger är viktigt.
TS, bilden som du målar upp är målad med så grov pensel att det är tydligt att du ber panelen om det korta svaret. En dom, baserat på den accepterade bilden av samliv.
Du behöver finare penslar och se människorna bakom dessa grovt beskrivna individer. Vad vet de om varandra? De har ju flyttat ihop. Varför? Vart vill de i livet? Vad väntar de sig av den andra? Vad hoppas de skall förbli som det är? Vad hoppas de skall få avvecklas? Vad känner de i den andras närhet? Vad är acceptans och vad är ren tolerans... och vad är undantryckt konflikt?
Tänk. En människa är hyfsat komplex. Två människor är .... mer komplexa. En relation mellan dessa blir inte "enkel". Varför skulle det hjälpa med "enkla" svar på en så rik verklighet?