Är det vanligt att man väljer partner som är "good enough"?

Efter ett antal år så finns det såklart saker man stör sig på, konstigt vore det annars. 

Är väl skillnad på att bli kär och attraherad av en person och då leva i förälskelse perioden men att efter flera år med vardagsliv och småbarns liv klaga på saker, en del väljer då att separera men en del fortsätter att vara tillsammans, kan vara både att det är lättare än att separera med barn, flytta osv eller att man klagar på vissa saker men ändå är nöjd med annat.
Det är väl inget konstigt att kärleken ändrar sig under flera år i ett förhållande, det betyder ju inte att man var kär när man träffades.

Nej jag tror att det absolut finns folk som bara tar någon och nöjer sig men de flesta tror jag är verkligen kära i dom som dom inleder förhållande med.
Att jag tror det är för att de flesta jag känner inte har haft svårt att hitta någon
och tar det slut blir dom kära på nytt.

Tror alla jag känner klagar ibland på situationer, inget är väl alltid på topp?
vore konstigt om inget någonsin var fel eller jobbigt när man lever i hop i vardagsliv med barn, om inget någonsin var fel då skulle jag reagera och verkligen tro att man mörkade något, vem lever i ett lycklig rosenrött förhållande hela tiden?
Den som säger det är nog inte ärlig. Ingen är perfekt så man kommer ju alltid
hitta saker hos sin partner man inte gillar trots att man älskar varandra.

Jag är nöjd, inte kär eller förälskad men gläder mig åt att hon är lycklig.

Men du var alltså inte förälskad från början?  Har du varit kär tidigare i livet?

Tror du att hon vet att det är så?

Nej inte förälskad direkt utan mera glad för uppmärksamheten. Ja jag har varit kär tidigare så jag vet hur det känns. Hon vet hur jag känner och det är nog lite jobbigt för hon tror säkert att jag kommer hitta någon annan. 

Får jag fråga hur gamla ni är och hur länge ni varit tillsammans?

Varför det? Tror man har bäst chans att bli kär och älska någon i längden om man väljer någon man passar ihop med. Både maken och jag är medelklass, har likvärdig utbildning, är uppväxta i medelstora arbetarstäder, med föräldrar som haft vanliga yrken och som står stadigt på jorden. Lika barn leka bäst.

Jag är med dig. Jag har aldrig hört någon uttrycka det som att de valt från början en partner utifrån good enough. Min man påstår sig veta mer, men säger inget mer om det, så jag famlar i det mörka med hur ovanligt/vanligt det är och varför man gör så, även om jag kan gissa på rätt friskt här kan jag vara helt ute och cykla. Krävs väl att de som från början gjort valet utifrån good enough är så snälla och berättar varför. Alla de jag känner, eller kanske mer korrekt tror mig känna, väljer partners de blir kära i, och någon man blir kär i är självklart ingen good enough utan the one. 

Tror tyvärr det är ganska vanligt. Tror få får uppleva sann, djup passion och kärlek. Man får ta vad man får helt enkelt, det är ju trots allt så det går till. Och med det sagt betyder ju inte detta att det inte kan finnas kärlek mellan två som ?nöjer sig?. Hade man varit mer attraktiv eller haft andra kvaliteter hade man haft ett större urval och kanske inte valt den man fick. Men många har ju insikt i vilken nivå de ligger på. Sen uppstår såklart kärlek ändå, men kanske inte direkt några fyrverkerier. 

Relationen med den jag trodde var mitt livs kärlek tog slut för ett gäng år sedan, hon var otrogen och drog över en natt, kvar stor jag och undrade vad som hände. 

Vi var nog ganska lika i "rang" och hade liknande värderingar osv.. Men det fungerade tydligen inte ändå..

Jag var totalt körd i botten, läääänge och träffade sen tillslut en annan tjej..

anser att jag gick ner mig, ordentligt och hoppades att det skulle fungera bättre, Jag orkade helt enkelt inte mera drama i mitt liv och hade väl någon förhoppning om att det skulle fungera och bli lugnare om jag var mera "attraktiv" jag skulle slippa mera drama. 
Det vart precis tvärtom.  Livet har aldrig varit sämre/krångligare. Men på ett annat sätt.. 

Kontentan av detta är: Det går ALDRIG att lita på andra människor.  Den enda som det går att lita på är sig själv. Människor ljuger, går bakom ryggen på varandra, sviker de som står dem närmast.. 

Ja, jag har nog tappat greppet lite. Är det såhär det är i samhället?