Har jag moraliskt rätt att se min sambos bankkonto?

Jag har tagit upp i tråden att hon inte är frisk.

Asså då kryper det fram att hon har en verifierad diagnos. Då kan man ordna sysselsättning och anpassning av arbetet. Du säger det finns ytterligare diagnoser. Kan det vara läge att få den i journalen också. Eller påstår hon att hon har diagnoser som endast verifierad av patienten själv. Tänker inte räkna upp några. Ni måste väl för tusan ha pratat om det. Sjukersättning får du efter utredning och bedömning. Först varje år sedan övergår det oftast till varaktig sjukersättning som kollas var tredje år. 

Märkligt hur du kan vara transparent med din ekonomi här i tråden men din fru är som en mussla. Hon har ju uppenbarligen ersättning från FK alltså torde det vara sjukersättning. Skäms hon för det eller? Har hon något driv i sig. Önskan att få känna sig som en kugge i hjulet, delaktig och en känsla av sammanhang? Är hon nöjd med att släpa benen efter sig hemma? Med det inte sagt att det är latmansgöra att ta hand om hem och hushåll. 

Tror ändå att vi väldigt långt från sanningen än. Du droppar lite pö om pö. Förståeligt att inte kasta upp det smutsiga byket på en gång. Men noup fortfarande rejält skeptisk. Sorry. 

Jag har försökt prata med henne flera gånger vad hon får för typ av ersättning men har inte fått något rakt svar. Men vad det verkar som är att aktivitetsstöd kan man få förlängt om och om igen efter de 450 dagarna är slut. Det är det som tidigare kallades för fas 3.

Tyckte inte hennes sits var det viktigaste här så gick inte in på detaljerna i trådstarten. Men jag nämnde det ett tag in i diskussionen.

Tänkte precis skriva samma, hon får ersättning av fk punkt! Sedan om hon har förmåga eller inte borde väl bäst avgöras av läkare i samråd med henne och fk och inte av oss som inte träffat henne. Sedan är det väl upp till ts och partner att avgöra vilka känslor de har för varandra och hur de vill ha det, det vet de bäst själv. Men det finns saker man kan göra mot varandra som förstör förhållande och någon skrev här ett som jag tyckte passade in, ekonomisk otrohet. Alltså att göra någonting bakom ryggen på sin partner som dessutom hen är med och finansierar. Nu har ju ts & co inte gemensam ekonomi tyvärr, då hade de aldrig hamnat i den här situationen. 
Hade jag varit du ts så hade jag krävt gemensam ekonomi. En bank där båda har tillgång till gemensamma konton för olika saker. Egna konton för egna pengar, som du föreslog spara 500/mån. Kanske ett konto på ica för mat, enda jag vet man kan sätta in pengar i förväg och går att handla överallt med men kanske finns fler? Ja lönekonto då dit bådas inkomster plingar in och gemensamt. 
Är hon inte med på det upplägget som andra här också föreslagit något liknande så ha då separat ekonomi men då ska det också vara separata. Hon betalar sina utgifter och du för dina och boende och liknande kommer ni överens om. Tex tycker jag att hon kan betala för sin bil, sina mediciner, sin sjuk och tandvård. Hon vill ju ha det så, varsågod!
Funkar inte det så finns det bara skilda vägar men bollen ligger hos henne.

Du har ingen moralisk rätt att kräva att se hennes kontoutdrag. 

Tycker att TS skrivit det väldigt vinklat för att försöka få det att framstå som att det är TS som är det goda här.
Menar du att sambon står för merparten av matinköpen i en familj med flera barn.
Det kan lätt handla om 10 000kr per månad.
Och vad menas med dyra aktiviteter? Och hur ofta är ofta?
Hur mycket tid och pengar lägger TS på sina intresse?

Hur kommer det sig att TS har varit ok med upplägget i tio år, men nu kräver alla kort på bordet?
Är det den allmänna kostnadsökningen som gjort att det börjar bli ohållbart? 
Börja samtalet med sambon utifrån hur du upplever ekonomin och hur du skulle vilja ha det.
Nu när räntan gått upp så får jag betala dubbelt så mkt för bolånet och jag har därför inte råd med våra årliga semester till Falsterbo. Jag uppskattar dem mycket och tycker det är trist att vi inte kan åka i år samtidigt som du varit på golfresa med dina vänner tre gånger det här året?

Soc får man inte som sambo. Då är den andre försörjningsskyldig.
Fast drar hon på sig skulder blir det hans skulder. 

Vill hon inte visa är något skumt.

Nej det är jag som handlar det mesta av maten. Det har varit månader då jag ensam lagt över 10000 kr på mat.

Dyra aktiviteter är resor till konserter. Hur ofta beror på när banden uppträder men kanske 1-3 gånger per år.

Att jag ville veta detta är dels för att kostnaderna ökat och dels för att jag räknat grovt på hur mycket hon handlar hem och det stämmer inte med hennes inkomst. 

Vad tänker du göra TS? Skilja dig om hon vägrar lägga korten på bordet?

Tar hon det största ansvaret för hem och barn är det rimligt att du betalar mer, men inte så mycket som du gör. Du försörjer henne i princip. Trots att hon har inkomst, om än låg.

Det mesta av hennes 8000 kr i mån borde gå till gemensamma utgifter. Kanske 2000 kr till eget sparande. Hon kan inte räkna med att lägga mer på sig själv, när hon har så låg inkomst att hon är helt beroende av dig och din inkomst. Hon skulle ju inte klara sig själv?

Ni verkar inte ha bestämt att hon ska vara hemmafru. Det har bara blivit så här, i och med hennes långvariga arbetslöshet och sjukdomar. Du har haft förhoppningar om att hon skulle kunna utbilda sig och få jobb. Så har det inte blivit. Ni har tre barn, du står för nästan hela försörjningen och hon vägrar vara transparent med pengar. Få skulle acceptera det upplägget i längden. 

Får hon 8000 kr i mån efter skatt, borde hon kunna bidra med betydligt mer än 2500. Antingen slösar hon mer än hon vill erkänna, eller så sparar hon mer än hon vill erkänna.

Om hon gömmer undan pengar kanske det handlar om att hon försöker gardera sig för en eventuell skilsmässa? Inte för att hon planerar att dra, utan om DU tröttnar och drar. Hon vet att hon är beroende av dig och din inkomst. Att hon i princip står på bar backe om ni skulle separera, även om du försörjer barnen.

Jag kan förstå hur hon tänker, det betyder dock inte att du måste acceptera detta upplägg. 

Ni blandar ihop aktivitetsstöd med aktivitetsersättning.

Aktivitetsstöd, då är hon inskriven i ett program på AF.

Om hon är under 30 och har en större nedsättning eller sjukdom så kan hon ha aktivitetsersättning. Det är ingen ersättning för arbetslöshet. Men hon kan ha behov rehabilitering och en plan för att komma igång med någon aktivitet under tiden. 

Är hon däremot över 30 och är sjukpensionär så kanske  hon har sjukersättning.

TS.

Jag tycker du har rätt att veta vad hon får in varje månad och ifall hon kan spara/sparar. All din lön går ju åt till hushållet nu.

Det är samma hos mig, men min sambo jobbar. Jag tjänar lite mer bara. Vi har barn. Han ger en viss del till mig för räkningar - men medan precis all min lön går till hushållet så misstänker jag att han månadssparar för egen del....inget konstigt men då ska ju jag också få utrymme till det.

Hej TS!
Mycket intressant tråd och riktigt bra jobbat med alla svar från din sida, jag har nu läst igenom dom alla.

Jag är kvinna och långtidssjukskriven för bl.a fibromyalgi (jag lider även av fler kroniska sjukdomstillstånd). Jag får ut ca 8000 kr per månad efter skatt i sjukpenning. Min sambo får ut ca 30 000 kr efter skatt (vanlig lön). Vi har ett barn tillsammans (och det blir inga fler eftersom mina sjukdomstillstånd gör att jag inte orkar med fler barn).

Jag känner igen det du beskriver om din sambos fibromyalgi.

Hemma hos oss är det jag som håller i ekonomin och det har jag gjort under 9 års tid nu. Min sambo lämnade över ekonomin till mig när vi hade varit sambos i ett halvår. Men som det heter, frihet under ansvar.

I princip alla räkningar betalar jag från min sambos konto, medan matkostnaderna dras från mitt konto. Jag brukar även föra över 2000 kr till hans sparkonto samt sätta in 2000 kr på mitt eget sparkonto, dvs vi sparar alltså ca 4000 kr per månad totalt sett (+ 1000 kr i fondsparande till sambon). Ska man köra utifrån procentuell princip så borde ju då min sambo få in 3000 kr på sitt sparkonto medan jag själv endast borde få in 1000 kr till mitt sparkonto. Hur ser du på mitt sätt att fördela sparandet lika trots att vi har olika stor inkomst?

Jag har ju då som sagt även ordnat ett fondsparande på 1000 kr i månaden till min sambo.

Angående orsaken till trådens uppkomst. Självklart borde din sambo lagt korten på bordet med en gång. Som du själv skrev, eftersom din lön bekostar största delen av familjens liv så borde du ha full insyn i samtliga konton, även hennes. Nu har min sambo aldrig begärt att få se mina konton, men skulle han vilja det så skulle jag självklart inte kunna neka honom. Och jag skulle aldrig sätta undan pengar till mitt sparkonto under en knaper månad för att sedan använda hans sparpengar istället,

Något jag dock inte hittar bland dina svar är angående om vem som äger vad i er situation. Ni är sambos. Är du ensam ägare till radhuset? Och är det du som äger båda bilarna?

Hon kanske spar i hemlighet för att använda pengarna vid en separation som hon inte har råd med annars?

Om man separerar som sambo så träder sambolagen in. Där kan man kräva 50% av det som sparats under förhållandet. Så skulle sambon sitta på en stor summa så är hälften ditt.

men att du går med på detta upplägg, där hon har råd med en massa extra trotts noll ansträngning att dra in pengar till hushållet och du kan inte spara. Hon borde föra över en mycket större summa till hushållet varje månad. Behär att hon för över 6-7000 kr och sen skapar du ett livsmeldelskonto. De pengar hon har kvar på sitt konton efter ha bidragit till familjens kostnader är sånt som hon kan lägga på kläder, mobil och nöjen. Som det är nu så glider hon fram på din goda vilja och lever långt över sin standard. kommer hon någonsin kunna klara sig själv om det behövs?

Nej, det du skriver stämmer inte. Sambos delar bara på samboegenodom, alltså bostad och bohag som skaffats för gemensam användning samt skulder som är hänförliga till sådan egendom.
När sambor bodelar omfattas varken bankmedel, värdepapper eller fordon.

Helt riktigt. Folk har noll koll och sitter och skriver totalt felaktiga saker!

Anonym Vjhh , varför påstår du att sambon blir försörjningsskyldig? 

Det blir man inte som sambo.  

Att soc inte ger personen pengar gör inte sambon försörjningsskydig. 

Olika saker.