När kan barn börja bo varannan vecka?

Viktigaste jag har hört är att barn ska knyta an till sina föreldrar upp till ett år. Har du o ditt ex en bra relation så kanske ni kan diskutera hur det är att bo ihop en längre tid. Men det finns också de som flyttar ifrån varandra vid några månader bara. Viktigaste är att ha två föräldrar som mår bra för barnets skull än 2 föräldrar som mår dåligt och bor ihop. Skulle det funka att ni bodde ihop en längre tid för barnens skull utan att bli osams och att ni mår bra gör ni det bra.

Tack för era svar!
Barnet är 2 år och 2 månader gammal , har bott med båda fram till han var ca 1,5 år sen med mig men vi har varit särbo ett tag kan man väl säga.. han har bara sovit max en natt utan mig, kanske 5 gånger men då var det med farmor och jag nattade honom och kom tillbaks på dagen sen (pga jobb). Så skulle helst se att man tar det gradvis om han ska börja bo växelvis. 

Barn är olika. En orsak till att inte ha varannan vecka för små barn är att de inte har samma tidsuppfattning och att det då blir väldigt länge att inte träffa den ena föräldern på en hel vecka. Men att ständigt flytta runt kan också vara slitsamt för dem så man får göra en avvägning. 

Mitt syskon separerade när deras barn var knappt 3 år. De körde 2+2+3 till att börja med, men det blev så hattigt för alla parter så de bytte rätt snart till vv. Barnet blev mer harmonisk när det visste var det skulle vara, och föräldrarna kunde planera bättre. Det ska tilläggas att de hade ett bra samarbete från start så de kunde träffas mitt i veckan vid behov, eller byta dagar med varandra.

Tack för svar! Håller med , känns inte som det är för barnets skull när man börjar med det väldigt tidigt ..

Jag tycker att varannanveckalösningen stinker, oavsett ålder.
Skulle ni som propsar på detta vilja flytta fyra gånger varje månad i åratal?

Man har ETT hem och hälsar på i det andra. Jag hade aldrig, frivilligt, gått med på något annat. I värsta fall hade jag fått förlora, allt för att barnet får ha ETT eget hem.

Dagens föräldrar tänker bara på sig själva.
Det är jä**igt synd. Om barnen.

Jo, det har jag.
Min exman hade tre barn som var försökskaniner, det gick inte bra.

Mitt barns pappa försökte men det slutade med att han insåg att barnets bästa måste gå före hans. Och han var inte beredd att ha barnet på heltid, förutom varannan helg.

Nej nej, det har jag inte.
Det fanns inte på kartan då jag var barn.
Inga ungar gjorde det.

Det är jättebra att det fungerade för dig dock.

Varken sårad eller stressad, lever som särbo med utflyttade barn numera.
Barn som inte slängdes fram och tillbaka under sin barndom.
Och mitt ex som du väljer att kalla för "din man" är död och begravd sedan länge, dessvärre. Han var min bästa vän efter skilsmässan och förstod vad som var bäst för barn. 

Okunskap? Nej, men flytta varje vecka du om du tycker att det är bra. Gör det.

Ja du, vi ser på saken på världsskilda sätt.
Jag säger inte att jag har 100% rätt även om jag är övertygad om det. Kan tänka mig in i hur det hade varit att slängas fram och tillbaka som en vante i åratal utan en plats som är HEMMA. På riktigt.

Om du vill tala illa om en god människa som är avliden så får du göra det. Han var inget helgon, men han var en man med ett stort hjärta som rymde så många. Han var älskvärd och jag saknar honom enormt mycket. Och han var en bra far. Jag skulle önska att fler barn fick en pappa som honom.

Tyck vad du vill.
Du vet absolut ingenting om detta.