Säger ni till barnens kompisar?

Det var precis så jag sa men kompisen sa bara nej och fortsatte gå in i barnets rum och började leka. DÄR skulle jag såklart ha följt efter på en gång och sagt till på skarpen men det var även första gången för mig hehe. 

Jag har sagt till en gång till med allvarlig ton, sen sagt till att "så här är det här hemma och om du vill fortsätta att komma och leka här så är det vad som gäller". Sen när föräldern kommit och hämtat barnet så har jag sagt till att "jag var tvungen att säga till honom en gång pga xx", det har aldrig varit ett problem, föräldern har oftast sagt "ok, vad bra" typ. Anledningen till att jag berättar vid hämtning, man brukar ju ändå stämma av och man säger ju att det gått bra förutom vad som nu hände, är för att det absolut sista jag vill är att barnet senare under kvällen säger till sina föräldrar att "XX mamma skrek på mig", nu har jag liksom sagt det på en gång, oftast när barnen är med i hallen och det slipper bli konstiga missförstånd, speciellt om föräldern kanske är konflikträdd och inte vågar fråga mig så barnen bara slutar leka istället 

Jag säger absolut till barnens kompisar, men såna smågrejer som att gå från bordet bryr jag mig inte om. Man kan väl säga att jag uppfostrar inte andras barn i etikett - det är upp till varje familj hur mycket de vill hålla på med sånt - men det är inte ok att vara elak eller förstöra. Då säger jag ifrån. 

Jag tänker också att om ens kompis förälder håller på och gnäller om såna småsaker är det ju inte särskilt peppigt att komma dit och leka igen. 

Sitt fint! Ät med kniv o gaffel! Man säger tack! Lägg inte gaffeln på duken! Blabla. Blir ju inget kul att leka då. Sånt finlir är föräldrajobb. 

Givetvis säger man till andras barn. Låter du deras kompis gå från bordet så kommer det dessutom sabotera för dina egna barn när de ser detta.

Jag skulle även pratat med barnets föräldrar om det. Det är ju bra för barn att ha tråkigt och sitta och vänta stunder om dagarna. Det utvecklar deras hjärnor och tålamod. 

Vi har förklarat för våra barn att olika familjer har olika regler. Det har aldrig varit något problem. Eller ja, de tjatar så klart om att få göra som hos kompisen om de tycker det är bättre, men de gör som vi säger. 

Jag skulle som sagt aldrig ta en fajt om en etikettsregel med någon annan barn. De ska vara snälla och rädda om varandra och saker, men vilken etikett man lär sina barn är upp till var och en. 

Mitt sätt med barnens kompisar är:
- Jag uppfostrar mina barn i vett och etikett, andra får uppfostra sina egna. Därför skulle jag exempelvis säga till mitt eget barn att app app app, vi sitter kvar och väntar tills alla ätit upp (barnen då, de behöver inte sitta och sega kvar med vuxna i sällskapet) innan vi går från bordet, men jag hade inte läxat upp barnens kompisar i det. Detta kan överföras på annat med, jag uppfostrat mina barn i att äta med bestick, i att tacka för maten, i att man inte rapar vid matbordet och annat allmänt hyfs - men jag är inte morsa till barnens kompisar, så sådant får deras föräldrar lära dem.

Hur gör jag då med ohyfsade barn?
- Ja, jag undviker att ha dem hemma hos oss. Uppmuntrar istället lek ute om det handlar om nog gamla barn, eller att vi vuxna ses tillsammans med barnen - om det handlar om yngre barn. 

Låter jag allt barnens kompisar gör passera utan kommentarer?
- Absolut inte! Jag säger åt om barnen slåss, tar sönder saker, ljuger eller annat av mer allvarlig kaliber. Det jag däremot inte har minsta lust med är att lära andras barn hyfs, det får faktiskt föräldrarna stå för.

Med allt detta sagt är det väldigt sällan barnen har hem barn som beter sig ohyfsat. Klart det blir en grej eller två ibland, barn är ju barn, men det är faktiskt inte alls särskilt ofta. 

Jag skulle också sagt till. Faktum är att jag självklart säger till de barnen som är hos oss vad som gäller. Med de familer som jag står närmre hjälper vi föräldrar varandra med barnen, inklusive att prata med dem när de gör något fel. Men är det nu någon som är på besök för första gången så skulle jag sagt till, men precis som du släppt det när hen inte lyssnade. 

Om det händer igen så skulle jag ha sagt vänligt men bestämt ungefär såhär: 
-Jag tycker att det är så roligt att du och x (mitt barns namn) vill vara här och leka, och jag hoppas att vi får ha dig här ofta. Men om det ska gå så är det viktigt att ni alla följer de regler som vi har här. Ni har kanske inte samma regler hemma hos er, för familljer har olika regler, men hemma hos oss gäller det här och det här. Är det ok? Kan vi komma överens om det? 

 

Jag håller med om att det finns 'finlir' som hör till föräldrarna att finslipa ungarna på, men visst får man hålla sig till sina regler hemma hos sig.

Jag skulle förvarna de andra föräldrarna på att hos er så sitter man kvar vid bordet när de andra äter, för (detta för att de inte ska känna att deeras guldklimp blir attakerat) att ERT BARN blir avundsjuk och lättdistraherat ifall andra går ifrån matbordet. Säg att du lät Xxx gå eftersm det var första gången och du hade inte gett instruktioner innan ni satte er ner vid matbordet, men i framtiden kommer du nog hålla på era regler - kanske föräldrarna kan förvarna sitt barn på att vissa har regler hemma som man måste följa, precis som det finns regler på dagis?

Till barnet skulle jag skämtsamt säga "Hördu soldaten, det där var faktiskt en order! Vet du vad en order är, herr soldat?" Med bisg ton givetvis. Sedan typ "När högst-högsta general mästaren säger att "nu sitter vi vid bordet och hejjar tills alla ätit färdigt", då säger alla soldater "ajaj kapten!.

Om nödvändigt så stäng dörren intill de roliga bilarna och säg "Alla rum är stängda under mat-stunden, och bilarna har också middagsledigt. Det är nu de blir tankade med bensin! Då får man itne störa dem. Marsh tillbaka till bordet, soldat!"

Jag säger till barnens kompisar. Mitt hus mina regler gäller. Man sitter exempelvis vid matbordet och väntar in sin kompis, vanligt hyffs + att mina barn ofta inte kan äta i lugn och ro om kompisen springer från bordet och gör annat. Tacksamt nog är de flesta av våra barns vänner lätta att ha å göra med, så även deras föräldrar.  

Jag säger till allas barn överallt om dom beter sig som rövar. Tar för givet att andra säger till mina barn om dom gör/säger nåt dumt exempelvis.

It takes a village och så vidare.