Bergegardh skrev 2024-05-14 09:23:15 följande:
Jag måste vara ärlig med dig om en sak. Det känns lite som att du tar förgivet det barn du redan har eftersom det inte räcker enligt dig. Du är nästan redo att lämna din partner för att få ett annat barn. Har du tänkt på att det barnet du redan har kommer leva ett varannan vecka liv under sin uppväxt. Det känns som du tror att bara du får ett till barn kommer hela ditt liv bli perfekt. Du måste prata med någon professionell om denna önskan. Det finns något som triggat detta måste hos dig. Du är säkert en fin mamma och partner. Prata med någon så kanske du oxå hittar ett sätt att övertyga din partner istället. Tror det är bättre du fokuserar på det än att bli gravid på annat håll.
Kan direkt stoppa dig där och säga att jag absolut inte tar mitt barn jag redan har för givet, tvärtom.
Det skulle jag aldrig göra.
Och såklart jag inte vill lämna min partner men om man vill olika saker i livet, ska den ena då gå runt och ha gett upp nått som betyder mycket för en? Och sen kanske ångra sig och skuldbelägga sin partner i framtiden när det är försent?
Självklart är mitt barn jag redan har min prio ett och jag gör allt jag kan för att hen ska ha sin familj samlad under samma tak.
Jag tror heller inte att mitt liv skulle bli perfekt med ett till barn, absolut inte. Men samtidigt så vill jag att mitt barn ska få ett syskon, då jag inte vet många gånger vad jag skulle gjort utan mitt syskon när han fanns och vilken lycka ett syskon kan ge. Hen har inga kusiner eller nått i nära ålder som någon tipsade om kunde ge hen nästan samma som ett syskon.
Jag ska absolut prata med någon om det då det är något jag mår dåligt över, men är det något jag verkligen är så himla självisk för det att jag inte vill ge upp?
Känns lite som att om det hade varit han som hade skrivit "jag vill verkligen inte ha ett till barn men min sambos dröm är att ge vårt barn ett syskon" så hade han fått typ samma svar som jag får.
