Anonym (Extrem längtan efter ett syskon.) skrev 2024-05-14 09:44:09 följande:
Kan direkt stoppa dig där och säga att jag absolut inte tar mitt barn jag redan har för givet, tvärtom.
Det skulle jag aldrig göra.
Och såklart jag inte vill lämna min partner men om man vill olika saker i livet, ska den ena då gå runt och ha gett upp nått som betyder mycket för en? Och sen kanske ångra sig och skuldbelägga sin partner i framtiden när det är försent?
Självklart är mitt barn jag redan har min prio ett och jag gör allt jag kan för att hen ska ha sin familj samlad under samma tak.
Jag tror heller inte att mitt liv skulle bli perfekt med ett till barn, absolut inte. Men samtidigt så vill jag att mitt barn ska få ett syskon, då jag inte vet många gånger vad jag skulle gjort utan mitt syskon när han fanns och vilken lycka ett syskon kan ge. Hen har inga kusiner eller nått i nära ålder som någon tipsade om kunde ge hen nästan samma som ett syskon.
Jag ska absolut prata med någon om det då det är något jag mår dåligt över, men är det något jag verkligen är så himla självisk för det att jag inte vill ge upp?
Känns lite som att om det hade varit han som hade skrivit "jag vill verkligen inte ha ett till barn men min sambos dröm är att ge vårt barn ett syskon" så hade han fått typ samma svar som jag får.
Jag är ensambarn. Det finns en hel del som både är positivt och negativt med det. Om du är en riktig bra mamma till ditt barn kan det definitivt väga upp ett syskon. Inte heller säkert att dina barn kommer ha samma fina syskonrelation som du och din bror har. Det kan mycket väl vara tvärtom beroende på hur olika personligheter de får.