Skaffa barn ensam i förhållande?

Tycker du verkligen man ska övertyga nån som går på försörjningsstöd att skaffa ett barn till? Så länge de går på det tycker jag verkligen inte de ska skaffa fler barn. Tycker du det är rätt mot barnet de redan har?

Försörjningsstöd är existensminimum. Tror inte heller det har hängt med nu när allt har blivit så mycket dyrare. Bättre att de båda fokuserar på att hitta jobb eller börja någon utbildning istället så att det blir så bra som möjligt för barnet de har, en människa som faktiskt existerar och som definitivt skulle må bättre av att ha föräldrar som inte går på försörjningsstöd. 

Kan direkt stoppa dig där och säga att jag absolut inte tar mitt barn jag redan har för givet, tvärtom.
Det skulle jag aldrig göra.

Och såklart jag inte vill lämna min partner men om man vill olika saker i livet, ska den ena då gå runt och ha gett upp nått som betyder mycket för en? Och sen kanske ångra sig och skuldbelägga sin partner i framtiden när det är försent?
Självklart är mitt barn jag redan har min prio ett och jag gör allt jag kan för att hen ska ha sin familj samlad under samma tak.
Jag tror heller inte att mitt liv skulle bli perfekt med ett till barn, absolut inte. Men samtidigt så vill jag att mitt barn ska få ett syskon, då jag inte vet många gånger vad jag skulle gjort utan mitt syskon när han fanns och vilken lycka ett syskon kan ge. Hen har inga kusiner eller nått i nära ålder som någon tipsade om kunde ge hen nästan samma som ett syskon.

Jag ska absolut prata med någon om det då det är något jag mår dåligt över, men är det något jag verkligen är så himla självisk för det att jag inte vill ge upp?

Känns lite som att om det hade varit han som hade skrivit "jag vill verkligen inte ha ett till barn men min sambos dröm är att ge vårt barn ett syskon" så hade han fått typ samma svar som jag får.

Jag menade att du tyckte hon skulle få hjälp att försöka övertyga sin partner. Han går också på försörjningsstöd. Och han gör helt rätt om han inte vill skaffa fler barn när han gör det. 

Om de verkligen har fått jobb som de ska börja på i höst förstår jag inte ens varför det var värt att nämna i första inlägget att hon inte kan göra
insemination pga försörjningsstöd? Det borde ju inte vara ett problem om de har jobb om 3-4 månader. 

Tycker inte det är ett jätteproblem att vilja skaffa barn själv , det kan säkert gå att lösa på något sätt. Problemet är att båda går på försörjningsstöd. Hellre isåfall att hon skaffar barn med nån som har jobb och kan ha barnet varannan vecka än med sin arbetslösa sambo som inte vill ha barn, förstår inte varför hon ska få hjälp att övertyga honom? 

Nej det bästa hade varit om de har kvar sin familj och antingen är överens om att skaffa ett till barn i framtiden när båda har jobb eller att hon accepterar att det inte blir något mer barn och är nöjd med det hon har. 

Men om hon absolut måste ha ett till barn så är det bättre om hon skaffar det med någon som har jobb , ett mer ordnat liv och som faktiskt vill ha barn än någon som är arbetslös , går på försörjningsstöd och inte vill ha barn. Men som sagt tycker jag inte någon borde planera ett till barn när man går på försörjningsstöd, det är inte rätt mot barnet de redan har. 

Därför att det blir svårare att skaffa ett jobb eller utbildning om hon ska skaffa barn nu. Hon kommer ha lägstanivå på föräldrapenning (det är inte mycket) och behöva fortsätta med försörjningsstöd och barnet kommer behöva fortsätta leva på existensminimum. Har själv haft lägstanivå men då jobbade pappan. Väntar hon några år eller låter bli att skaffa ett till kan hon skaffa ett till kan hon skaffa jobb eller utbildning. Har du ens gått på försörjningsstöd? Vet du hur det är? 

Varför skulle inte ett syskon som är 7 eller 10 år yngre till exempel kunna älska sitt syskon lika mycket som  ett som är 3-4 år yngre? Jag har stor ålderskillnad mellan mina barn och min sambo har det mellan sig och sina syskon. 
Och man kan ha många människor som älskar en även om man inte har syskon .. plus att det inte finns några garantier för att syskon kommer älska varandra. Mitt ex hade en vän som blev mördad av sin bror .. inte så vanligt men att syskon hatar varandra är inte helt ovanligt tyvärr. 

Nyss skrev du att du inte försöker övertala henne att skaffa ett till barn men nu måste man tydligen ha fler än ett barn till varje pris? 

Vad har det ena med det andra att gora? Syskon kan hata varandra. Man vet inte hur det kan bli.

Det är ju inte ens ett alternativ att hon skaffar barn med sin sambo just nu. Så är hon för gammal om något eller några år måste hon ju ändå skaffa barn med nån annan. Stämmer det att hon har jobb i höst behöver hon inte vänta så väldigt länge om man tänker på ekonomi och jobb men då är ju fortfarande problemet att hennes sambo antagligen inte vill.

Hon har inte skrivit hur gammal hon är.. men de flesta kan bli gravida åtminstone tills man är 40 eller några år efter om man försöker ett tag. Så får man kanske tänka att det aldrig är 100% garanti utan man kanske får leva med att man kanske bara får ett barn. Många skulle vara otroligt tacksamma för bara det. 

Men nej jag tycker inte att man ska skaffa ett till barn medan man går på försörjningsstöd oavsett hur gammal man är , sen gör ju folk som de vill. Hade du själv gått på försörjningsstöd någon gång hade du nog förstått. Undantaget är väl om man typ är 40 år och inte har några barn alls , då kan jag förstå att man vill det och kan tänka att man ordnar upp det efteråt. 

Nu är det ju absolut inte jag som bestämmer när andra skaffar barn men jag pratar om vad jag skulle rekommendera någon att göra, om det till exempel var en vän till mig eller någon jag känner. .eller någon här som frågar om råd.

Och ja då skulle jag nog rekommendera en 40-åring eller någon som är 40+ som inte har barn att göra det ändå men jag skulle inte rekommendera en 35-åring eller 30-åring att göra det. Och jag skulle inte rekommendera nån som har barn redan att göra det oavsett ålder. Av den enkla anledningen att 40-åringen kanske inte får några barn alls annars men någon som är yngre har tid att skaffa barn efter hon har ordnat upp det. Och någon som har barn borde sätta det barnets bästa först .

Och ja det är skillnad på att inte få barn alls om man verkligen vill det och att bara få ett barn fast man vill ha fler.. kolla bara på reglerna för IVF till exempel. Har man redan barn är det dessutom fel att prioritera ett barn som inte existerar framför sitt barn som faktiskt finns.. och var går gränsen isåfall? Jag har tre , ska någon vara förstående och uppmuntra mig om jag vill ha ett fjärde till varje pris även om det drabbar barnen jag har negativt?  

Är det någon som planerar att gå på försörjningsstöd resten av livet och aldrig jobba eller plugga skulle jag däremot inte rekommendera personen att skaffa barn alls oavsett ålder. Det är vad jag tycker men jag bestämmer som sagt inte.