olof 45 skrev 2024-05-13 13:42:47 följande:
Jag tänker att det måste vara något medicinskt? För annars är det en ganska konstig grej? Som vuxen BORDE man veta att bajs är ohygieniskt, och att man inte ens borde ha brunt i kallingarna...
Men du skriver "men han tar det väldigt personligt och kan bli sur."
Det är för mig lite av en red flag... Han borde kunna lyssna på sin frus åsikter, särskilt när de är till 100% relevanta. Anledningen att slå ifrån sig kan ha att göra med hur man lägger fram saken, visst, men troligast är detta något han kanske skäms för, eller kör denial? Kan han ha fått en fissur därbak som läcker?
Att det rinner (?) eller går igenom så det syns på byxor också låter ju galet?
Jag skulle bestämma en tid och säga till honom att ni måste ha en diskussion om basal hygien, och vad som är de facto acceptabelt och inte. Säg att du är orolig, för bajs i byxorna är inte en normal sak efter 4-årsåldern. Behöver han gå till en läkare? Är det något som är fel?
Om ingenting är på tok med tarmarna eller analen, och han itne tycker det är en anledning till att söj´ka läkarvård, då gäller "normal" hantering av hygien: Man torkar sig rent efter att ha skitit, man byter kallingar varje dag (minst - oftare om man ser synlig smuts), och man tvättar händerna efter att man varit på toaletten.
Säg som du skrev här - du säger itne detta för att vara elak, utan för att du är OROLIG, för detta signalerar till dig att något är fel.
Men om inget är fel och han bara är nonchalant och struntar i sin hygien, så kan du säga att DU har iallafall en standard och om det är bajs i hans kallingar och på byxor så sprids det ju i hemmet? Om han inte aktivt orkar sköta sin bak, så måste ju du lägga tid på att platsa in möbler och spreja disinfektionsmedel överallt, och du vill inte behöva göra det. Inte heller vill du skiljas, men att dela hem med någon som sprider bajspartiklar, det går ju inte heller - det måste ju han förstå?
Sedan får du sätta ner foten. Om han inte skärper sig (rejält och genast) och vägrar gå till läkare, då får han itne sitta på några av era gemensamma möbler. Och om han luktar bajs så får han itne vara närmare dig eller barnet än 4 meter. Du tänker itne tvätta åt honom, och han får ha en egen (bajsig) tvättkorg.
Du måste helt enkelt komma på en lång lista av "naturliga konsekvenser" - eller åka hem till dina föräldrar ett tag?
Tack för denna kommentar. Har ingen aning om vad detta beror på.. om det är medicinskt eller att han bara är lat? Men normalt är de ju ej och jag tycker jag påpekar detta ganska ofta.
När vi var med hans föräldrar en dag så sa sambon "hon tror att jag inte byter kallingar", varpå modern svarar "klart han byter kallingar". Och det kändes som att dom tyckte jag var löjlig, att det är en självklar sak man gör typ. Men jag förstår då inte varför de aldrig ligger kallingar i tvätten eller på tork nån stans här hemma och att det ofta är bruna fläckar i hans byxor och kallingar. Jag tycker jag gör honom en tjänst som säger detta, för ingen annan gör det. Jag vill inte att folk ska prata bakom ryggen på honom och jag orkar inte vara hans mamma heller. Jag kanske är hård i mitt sätt, jag vet inte?. Men hur lägger man upp det "fint"?. En gång gick han runt med skor inne på mattan när jag hade dammsugit och jag sa till honom att jag inte vill att han går omkring med bajsiga skor inomhus, för vem vet vad han har klivit i ute? Då blev han så arg, tog av sig skorna och sulade dem i trapphuset så han nästan träffade fönsterrutan. Alltså han blir typ kränkt när man säger sånt här.. och han tycker säkert jag är en riktig satkärring. Men jag kan inte leva såhär i längden..
