Längtan efter intim närhet
Fråga till er som befinner er i en relation med en partner som inte längre tycker att sex är viktigt.
Jag är 47, hårt arbetande man med massa idéer som jag aldrig får utlopp för i min relation. Alla mina idéer sågas av min partner. Spelar ingen roll om det är idéer om var vi ska resa, hur vi ska inreda huset, barnuppfostran, fritid, sex osv. Allt sågar hon rakt av. Livet börjar bli väldigt ensamt och jag funderar på om det någonsin går att få till en förändring utan att behöva separera. Jag har nämnt separation men det vill hon inte. Hon tycker allt är bra som det är och säger att det är såhär i alla relationer när man lever familjeliv. Svarar med bullshit och då blir det storbråk.
I mitt fall är jag alltså tillsammans med en kvinna i 40-års åldern som har slutat intressera sig för sex. Funderar på om det är klimakteriet hon hamnat i och jag har även föreslagit att hon ska ta hjälp av sjukvården för sin obefintliga sexlust. Jag får tystnadens bemötande med det mesta jag vill ta upp när något skaver. Vi har barn, husdjur, jobb, vänner och allt som gör dagarna fulla av aktiviteter.
Vi går i terapi och där låter allt bra men inget händer. Hon har blivit tjurig, lättkränkt, egoistisk, tantig och så ointresserad av att bejaka sin kvinnlighet. Hugger för minsta lilla och anser att kompromissa är att jag gör avbön på mina intressen och anpassar mig efter hennes eftersom hon anser sig stå för de rätta åsikterna och den korrekta uppfattningen av omvärlden. Vi kan inte prata om sex hemma för då blir hon upprörd, börjar skrika och gråta och sen lämnar hon rummet. Hur ska jag kunna respektera henne utan att tycka att hon är en fjant? Hon har ju tvingat in mig i ett liv utan sex. Har föreslagit att vi ska bli swingens, att vi ska ta in en tredje person eller ett par i vårt sexliv men allt är av ointresse.
Såhär har vi levt nu i snart tre år. Vi har sex ungefär fyra gånger per år. Var tredje månad och då ska det gå fort så att hon får sova sen när vi är klara. Jag får inte ut någonting av vårt sex. Tycker ändå att det är viktigt att upprätthålla intimiteten men nu känner jag att jag har tappat mitt självförtroende. Jag vet att jag är snygg och har lätt för att träffa andra men på sista tiden har börjat känna mig oattraktiv
och äcklig när jag tänker på sex hemma och jag har funderat över om det överhuvudtaget är någon enda kvinna som vill ha sex med mig. Jag tror att det gått för lång tid av att leva i en destruktiv relation. Själv säger hon att hon är nöjd och att hon inte saknar sex. Hon vill att vi ska kramas istället och just de orden är så otroligt osexiga och tar bort all sexuell spänning. Finns det fler med liknade erfarenheter och hur har ni gjort?
Nu har jag ju enbart sett din sida av saken, men att döma utifrån den så har din fru seriösa problem med sin syn på partnerskap. Det finns inget sådant som att "Du har ett problem" om man befinner sig i ett förhållande. Har ena parten ett problem med någonting, vadsomhelst, så ÄR det BÅDAS problem, eftersom man är två. Det låter också som att ni har djupare problem än "bara" sexet, då hon dissar dig i allt du gör och säger. Fundera på om det är dina beteenden hon stör sig på , eller om det är din själva personlighet, för är det personligheten så är det ju liksom inte något som du bör eller kan ändra på. Du är du, och du har rätt att vara du. Om hon inte längre gillar den som är Du, ja då ...
Däremot kan jag tycka att det känns som ett väldigt stort hopp från att ha sådana problem i förhållandet som ni verkar ha och i stort sett inte ha något sex alls till att bli swingers. Jag kan lätt fatta om din fru dissar den idén. Inte för att jag har något emot swingers, utan bara för att jag kan tänka mig att svinga är något man gör när man är extremt trygga med och glada i varandra, inte nåt man gör för att spicea upp ett döende förhållande.
Bra att ni redan går i terapi. Om jag var du så skulle jag se till att få valuta för pengarna som ni lägger på de där svindyra timmarna och börja snacka allvar. Om din fru blir skitsur på dig och tycker att du outar henne inför terapeuten so be it. Det dummaste man kan lägga pengar på, om du frågar mig, är att gå till en terapeut och ljuga och hålla upp en fin fasad. Var fullkomligt ärlig - utan att för den skull vara brutal eller elak eller cynisk. Bara säg det som det är. Kan hon inte ta det, ja då har du i alla fall fått svart på vitt att din fru inte gillar ärlighet.
Kämpa på.