Mamma gjorde mig arvslös

Absurt att familjeliv.se låter en tråd spåra ur så här så att sakfrågan förstörs av tjafs. 
Tycker inte du ska skämmas för att kräva din rätt.  Systerdottern får ju ändå en rejäl slant och jag själv hade skämts för att ta emot pengar som jag inte ens har rätt till.
Den jurist ni hade som gav rådet att ni skulle lösa det hela själva var riktigt kass på sitt jobb.  Anlita en vettig i stället. 

Spelar ingen roll. Lagen går före den dödes önskemål. Så är lagen skriven och så gäller den. Halva arvet är laglotten.  Resten får man göra vad man vill med. Önska går jättebra, men håller inte rättsligt. 

Det där får du belägga med några domar med domstolens namn och domnummer, tack! Eller åtminstone länkar till artiklar om fallen. 

Det ligger i alla kulturer att mord förekommer, men motiven och tillvägagångssätten är (delvis) annorlunda. 

Angående detta med att "göra sina barn arvlösa" så beror det på var man drar gränserna för "vår kultur". Som jag har skrivit tidigare, så hör laglottsrätten till den germanska kulturen. Den finns i våra nordiska grannländer och i de tysktalande länderna, och motiveringen till detta ska vara en hänsyn till samhället - att det skulle ha blivit fler människor på fattighusen, om föräldrarna testamenterade bort de gårdar, affärsverksamheter, handelsbodar etc. som de vuxna barnen annars kunde ha livnärt sig av.

Sedan råkar jag även veta, att i tysk rätt är alltid advokater och domstolar inblandade, till skillnad från i Sverige, och där avgör domstolarna mycket oftare vad som är skäligt, än här i Sverige. Här gäller lagen punkt slut, men där kan man t.ex. ta hänsyn till om en gammal man har skrivit i sitt testamente att "min son har levt på mina pengar i hela sitt liv och aldrig velat arbeta, och nu tycker jag inte att han ska ha något mer av mig" - och då kan domstolen undersöka detta, och bestämma att laglottsrätten inte ska gälla i det fallet.

Samma vid bodelning vid skilsmässa för övrigt: om en kvinna har varit otrogen t.ex., så kan domstolen döma att hon ska få ut mindre än hälften av det gemensamma boet - om det är maken som äger det mesta av förmögenheten. Och samma om det handlar om en man som varit otrogen, och hans fru ägt det mesta av förmögenheten, såklart. I Sverige görs inga sådana bedömningar, utan här får man alltid ut hälften av boet om det inte finns äktenskapsförord, oavsett hur man betett sig mot sin man/fru, och oavsett vems pengar det var från början. 

I de anglosaxiska länderna inklusive USA finns laglottsrätten inte, där trycker man mer på individens rätt att förfoga över sin egendom som han/hon själv önskar.

Jag anser ju då att det är oerhört viktigt att det sista testamentet som finns, och som är lagenligt undertecknat av testatorn och två vittnen - gäller. Och respekteras. Annars försvinner ju hela rättssäkerheten kring testamenten:

Sådan tur då att vi är med i EU nu, så att det går att bosätta sig i t.ex. Spanien eller Portugal och skriva sitt testamente hos en advokat där. Då gäller inte den svenska lagen (om man är medborgare i ett EU-land, t.ex. Sverige, och har sin huvudsakliga bosättning i Spanien/Portugal/wherever). För jag tycker att det där är överförmynderi, i alla andra fall utom vid fideikomiss (som Sveriges regering i stället lustigt nog har tagit bort...)

Och vad har tyska rättsväsendet eller USAs rättsväsen att göra med ts fråga? 

Ts bor i Sverige, hennes mamma bodde i Sverige,  hennes syskon bor i Sverige och då är det Svensk lag som gäller. Inte tysk lag. Inte Amerikas lag. Utan enbart Svensk lag. Om du tycker det är så fruktansvärt att man har rätt till sin laglott oavsett hur man betedde sig mot den man arbetat så får du gå med i ett partie, få partien till att hålla med dig och sedan skrivs en motion till riksdagen som kanske blir tatt upp. 

Då bosätter du dig i Spanien eller Portugal och testemntetar hela ditt "förmögenhet" till herrelösa katter om det är det du vill, istället för att låta din barn för sin rättmätiga laglott.