Snart 18 år och är Gravid!

Detta är inget hat , men du är ett barn själv som inte klarar av stå på egna ben själv 
så ge dig själv chansen att starta ditt vuxna liv när du är mogen för det , ekonomiskt och mentalt 

Jag förstår ditt tankesätt och en viss del av mig håller med självklart med ,har klarat mig hela livet själv och fick lägenhet redan vid 17 eftersom att jag klarar av att ta hand om mig sj och är mogen för det. Självklart är jag väldigt ung det är sant men många andra har klarat av detta redan som 15 åringar så vad det än blir så tror jag att jag kommer klara det :)

Jag tänker att barn är en gåva som man inte ska ta förgiven, Grattis till dig! Du kommer att klara det om du går in för det!
Om du inte psykiska problem eller en intellektuell funktionsnedsättning som gör att du inte kan ta hand om ett barn förstås... Du är ju snart 18 år.....Det finns ju en pappa med i bilden också....som jag gissar är några år äldre.... 
Jag vet en kvinna som var 19 och mannen var 25..... hon blev gravid och han stöttade så gott han kunde, men det höll inte mellan dom tog slut redan under graviditeten. Hon tog hand om barnet själv och ibland var han hos farmor och farfar sen..... Pappan klarade inte av att ta hand om sonen själv förrän han blev äldre. Tack vare farmor och farfar som dom kunde hålla kontakten redan från småbarnsåldern.....
Hon hittade en ny man och fick tvillingar vid 25 års ålder....
Det har gått bra med pojken och han är i 30 års åldern nu....och tvillingsystrarna oxå vad jag har hört.....
Jag hoppas att du kan hitta stöd, att din pojkvän är mogen och att hans föräldrar vill ställa upp och vara ett stöd också....
Här kommer ett nummer du kan ringa för stöd!   Organisatinen människovärde 018-12 93 00

Annars kan du väl googla unga mammor eller liknande!!
Lycka till!! 

Tack så mycket för ditt svar:) min kille är samma ålder ungefär men hans familj ser mig som familj med, Ta hand om dig<3

Eftersom du redan har egen lägenhet från soc så kommer du säkert få hjälp därifrån.
Berätta för dom snarast om din situation.

Tack ska ta modet för det :)

Jag tycker inte att du ska behålla barnet. Du ska i 18-20 år framåt ha fullt fokus på en annan människa och därmed sätta dig själv åt sidan, när ska du hinna utvecklas och kunna följa dina drömmar? När ska du hinna bygga upp din ekonomi så att ditt barn också får åka till Astrid Lindgrens värld, Legoland, resa till Stockholm och allt annat som andra barn kommer få? 

Du måste gå på föräldramöten, utvecklingssamtal, göra läxor, tvätta och städa och gå till läkaren, veta när det är dags att kontakta tandläkaren mm mm.

Den bästa gåvan du kan ge dina framtida barn är att vara en fullvuxen kvinna med livet under kontroll. Ett barn som är valt för att det passar in i ditt liv, inte tvärtom.

Att bli mamma är omvälvande och ett livsåtgande.
Om du bor i stödboende och inte är självgående finns det en risk att de placerar ditt barn. Jag vet inte varför du har stödboende eller hur ditt liv ser ut för övrigt.

Om du inte har ett kontaktnät som kan tänka sig stötta och avlasta så hade jag tagit bort barnet och fokuserat på att bygga upp mitt liv.
Om du väljer att behålla barnet så var beredd på sömnbrist, ev seperation från bebisen, att du blir ensamstående, dålig ekonomi att ALLTID sätta någon annans behov före dina egna.
Barnet kanske inte är friskt-hade du orkat det?

Jag var 21 när jag fick mitt första ,, jag hade jobb, sambo, kontaktnät, ekonomi osv.
Men de första 5 åren hände saker som ändrade hela situationen.
Barnet sov 5 h/dygn första året, pappan orkade inte så han flyttade och träffade barnen varannan helg, mina vänner hade inga barn och efter ett tag var jag ganska ensam.
Med ett barn i bilden får man ett vuxenansvar, man behöver rutiner, ha det städat, vara ute i friska luften fast man inte har lust, man får kolla sina serier när barnet sover, alltid laga mat.

Får du behålla barnet och allt fungerar så kommer du uppleva en så stark kärlek som man inte trodde fanns.

Men risken är stor att du inte kan ge ett barn vad det behöver, fråga dig om du kan det... lycka till

Ungdomsmottagningen kan hjälpa dig med både ultraljud för att se hur långt gången du är, och stöd med kurator för att komma fram till hur du ska göra. 

Du är minderårig och bor i stödboende, du har ingen familj och inget nätverk. Du har inget jobb och ingen avslutat gymnasieutbildning. Alla de sakerna är det som talar emot dig att du ska ha barn.

Om du ändå väljer att behålla så skulle jag ge dig rådet att gifta dig med killen så snart du kan, då har du en garanti för att han tar sitt fadersansvar på allvar och du kommer förhoppningsvis få hjälp från hans familj. 

Vad har du tänkt göra med livet efter gymnasiet? Vad går du för linje, har du tänkt att du söker jobb, isf vad tror du att du kan söka mm. Tex om du söker en kortare utbildning inom omvårdnad så kan du jobba inom hemtjänst eller lss och då har du en stadig inkomst. Det är inte lätt att plugga med ett litet barn så du bör tänka igenom hur du ska strukturera och planera dina timmar. Barn är ett livslångt ansvar och inte något du kan lämpa över på samhället när du tröttnar. 90% av din tid kommer gå åt till barnet och dess behov de första 5 åren, och speciellt om du är ensam och killen drar. Då finns en risk att soc omhändertar ditt barn. Så planera för hur du vill att din framtid ska se ut och jobb hårt för att det ska bli så.