Är det mitt fel?!
Min hustru Anna och jag åkte till fjällen för att vandra några dagar. Vi är 40+ och våra tonåringar klarar sig själva. Min fru älskar att fjällvandra men vi har ett företag ihop så det blir inte så ofta vi kan komma iväg. Väl på plats hände det som inte fick hända, jag fick värk i ett knä. Det händer då och då, vet inte varför och jag hade inte gjort något som orsakat det vad jag vet. Att vandra i fjällen var uteslutet och vi funderade på att åka hem. Men jag såg hur besviken Anna blev, hon hade sett fram mot detta hela våren. Så jag föreslog att hon skulle gå själv, vi hade bara planerat dagsturer och på dessa leder brukar det vara ett lämmeltåg av folk i alla åldrar. Hon behövde inte riskera bli ensam om det skulle hända något.
Hon var inte svårövertalad och gav sig iväg. Och redan första dagen träffade hon en man som också gick ensam. De slog sig ihop, han var trevlig och vi åt middag ihop på kvällen. Han bodde i stuga och vi på hotell. Nästa dag tog de hans bil så jag kunde ha vår och köra in till stan istället för att sitta och uggla på hotellet. Hon var så glad på kvällen, hög på fjälluft och utsikt. Mitt knä var bättre men inte riktigt i skick för långa promenader så vi bestämde att hon skulle gå med sin vän en dag till.
Nästa kväll var Anna helt annorlunda, tyst och inbunden. Jag förstod att något hänt och så småningom kröp det fram att de inte alls vandrat den dagen utan åkt till hans stuga och knullat. Ridå! Hur vi kom hem minns jag knappt, det var tårar och hårda ord blandat med isande tystnad. Jag ansåg att hon svikit ett förtroende och lagt sig med första bästa. Hon sa förstås att det inte var planerat men hon hade blivit blixtkär och inte kunde stå emot sina känslor. Plus att det var mitt fel som låtit henne gå själv! Som om hon inte kunde säga nej till kåta män!
Jag var ändå beredd att förlåta men hemma flyttade hon genast ut och åkte till honom, visserligen under tårar och ursäkter, men hon var ju sååå kär.... Jag trodde vi hade ett superstarkt äktenskap och hon har aqldrig visat intresse för andra män eller klagat på något mellan oss. Så jag är helt krossad.
Men det värsta av allt är att andra sagt samma sak, det är mitt eget fel som släppte henne ur sikte, lät henne gå med en annan man. Är vuxna kvinnor så svaga att de inte kan klara vara vänner med en man ens utomhus i fjällen? Måste kvinnor bindas fast och kontrolleras?
