Skulle ni hjälpa era barn ekonomiskt med bostad?

Det beror på . Jag hade tex tänkt att betala mina barns studier men valde bort det , tror av olika skäl att det är bättre för dem att de får ta lån och ta eget ansvar . Pengarna har jag ändå kvar ,sparat, till dem. Kan bli hjälp till kontantinsats senare , vid behov. Båda mina barn har bra studentlägenheter så jag har ännu inte behövt hjälpa till. 

Det jag har hjälpt till med hittills är körkort och varsin språkresa. Plus att de bor och äter gratis hemma när de sommarjobbar. Om man ger barnen för mycket kan det hämma deras utveckling, tror jag.

Om barnen är ambitiösa och har fått bra jobb skulle jag nog hjälpa till med lägenhet. Om detta är situationen och pengar finns är det väl en bra möjlighet att hjälpa barnen. Det är en priviligerad sits du har, jag tänker inte främst på pengarna utan främst på barnen som verkar klara sig så bra . 

Det är knappast nödvändigt att bo i Stockholms innerstad.

Jag hade inte bränt alla pengar utan sparat dem och använt på det sätt gjorde mest nytta. Kan ju vara att hjälpa barnbarn eller att betala för privat vård. Finns många alternativ.

Du låter inskränkt . Måste man bo kvar i samma område hela livet och umgås med exakt samma människor? Jag tror det kan vara bra att se något annat och lära känna nya människor. Ansvar för barn upphör normalt när de flyttar hemifrån. Visst kan föräldrar hjälpa till men i grunden vill de flesta ungdomar vara självständiga . Vilket är normalt och sunt. 

Ja.  Detta låter ju ungefär som folk som vägrar att lämna sin lilla by på landet. Vill inte vidga sina vyer. Bara lite mer priviligerat. Snobbigt och inskränkt .

Där jag bor  , i ett fint och sjönära  villaområde , umgås vi med människor från hela Sverige . En härlig blandning av folk och skön stämning. Jobb finns också, inte bara i Stockholm 

Om man har så höga karriärsmål att bara Stockholm är av intresse i Sverige, då vore det nog bra med några år utomlands för att vidga vyerna. Att bara kunna tänka sig att bo i samma område där man växte upp, och bara umgås med barndomsvännerna låter väldigt inskränkt. 

Många som studerar i Stockholm är ju väldigt besvikna på studentlivet där, säger att alla bara umgås med sina gamla vänner, och är inte intresserade av att lära känna nya människor. Det låter ju lite som det du beskriver. Jag avråder alltid alla unga från studier i Stockholm, av den anledningen. Mycket bättre att plugga i Uppsala, exempelvis, som har minst lika bra utbildningar. 

Ja, nu lär det ju på sikt bli lättare att få bostad i Stockholm. Fäter barn föds och färre flyttar till Stockholm. Enligt SCBs prognoser är de städer som tros växa mest i Sverige, de närmsta tio åren, Göteborg och Uppsala. 

Ja om ni inte behövde pengarna så var det väl lika bra. Hur bor ni nu? Behövde ni inte köpa en ny bostad?

Jag är inte 70 utan 55 plus. Jag och min man planerar för och hoppas kunna bo kvar i villan. Hela livet. Vi vill absolut inte flytta till en hyresbostad. I så fall till en fin bostadsrätt med sjöutsikt , kostar ungefär samma som vår villa. 

Sem finns det en hel del , även stora företag, som inte har sitt huvudkontor  i Stockholm. Jag jobbar på ett av dem och min man på ett annat.

Visst kommer jag att hjälpa mina barn om de verkligen behöver det. 
Men jag skulle inte sälja mitt hus och flytta till hyresrätt för att mina barn villle ha en väldigt dyr bostad. 

Om man gör karriär som affärsjurist borde man ju kunna försörja sig själv och betala sitt eget boende. Apropå frågan om jobb inom affärsjuridik i Luleå. 

Man kan ju inte heller tvinga föräldrar att flytta för att hjälpa sina barn. Mamman i lyxvåningen har bott där i trettio år, vill gärna bo kvar, inte så konstigt. Hon kanske inte ens vill hjälpa sitt barn med respektive? Tex kanske svärdottern eller svärsonen inte är trevlig mot henne? 

Min mamma har blivit väldigt illa behandlad av sin svärdotter, trots allt hon gett dem. Pengar är lätt att ta emot, men då bör man ju ge något tillbaks också. 

Du talar mycket om mamman. Vad gör pappan för sina barn, lever han? Vad gör svärsonens föräldrar? Alla bör väl hjälpa till i så fall, inte bara den ensamma mamman i din lyxvåning som du kallar det, en lägenhet hon bott i trettio år.
Det finns ju , ofta, fyra föräldrar som kan hjälpa ett ungt par. 

Jag har vänner som lever i stadsdelen Vällingby, deras barn är trevliga och väluppfostrade . De talar perfekt svenska utan brytning. De klarar sig bra i skolan och har bra fritidsaktiviteter. Jag ser inte att man inte kan leva ett bra liv i Vällingby. 

Själv bor jag som tur är inte Stockholm . Till mina barn har jag sagt, välj vilken stad ni vill för studier, men inte Stockholm. 

 

Vi vet ju inte om bostäder i Stockholm kommer fortsätta stiga i pris på samma sätt . Det har ju varit en väldigt stor befolkningsökning de senaste åren som nu stannat av. Inom några år tror demografer på befolkningsminskning. Färre barn föds, fler dör, då fyrtiotalisterna blir över åttio och invandringen minskar kraftigt. Ganska många lämnar också Sverige. Så på totalen var det en mycket blygsam ökning av befolkningen 2023 och trenden är nedåtgående. 

Skönt att inte bo i Stockholm. Verkar inte som att mina barn vill flytta dit heller. Verkar väldigt stressigt att leta bostäder.

Väldigt elitistiskt och stressigt verkar det också vara med skolorna, att komma in på rätt gymnasieskola och väl på de rätta gymnasieskolorna verkar det också superstressigt , alla elever vill ha A i allt. Många elever bränns ut redan under gymnasietiden. Detta är mina vänners berättelser, som bor i Stockholm.

Mina barn växte upp här i vårt etablerade lugna villaområde , så de första åren fram till sjätte klass växte de upp i en ganska segregerad och välbärgad miljö. På högstadiet och framför allt på gymnasiet fick de träffa vänner från hela staden och alla samhällsklasser. För dem blev det lite av en chock, jämfört med vårt mycket välbärgade villaområde , men en positiv sådan. De säger själva att de inte skulle vilja att deras barn växer upp i ett väldigt segregerat område med bara förmögna familjer. 

 

Inte riktigt samma sak men jag är förundrad över att de flesta i min umgängeskrets med vänner och bekantas bekanta, väldigt stor andel av dem  köper lägenheter till sina barn på studieorterna. Många verkar förundrade över att vi inte har gjort det åt våra. Nu när vi var på studentmottagningar nyligen pratade många om vilka lägenheter de köpt. 
För mig är det för mycket curling och jag tror det är bättre för barnen att hyra en studentlägenhet och bo bland studenter än att ha mamma och pappa som hyresvärdar. Jag bodde själv i studentlägenhet och trivdes med det, och mina barn stortrivs också som tur är. Båda bor i områden med hundratals studenter vilket ger många goda möjligheter till nya kontakter och studenterna hjälper varandra vid behov.

Men hur det blir efter studierna vet jag inte, men jag vet att de står i bostadskö på sina respektive studieorter. Jag har aldrig sett det som mitt föräldraansvar att fixa bostad åt dem efter studierna. Någon gång måste de ju bli vuxna och klara sig själva. Jag har aldrig tänkt tanken att be mina föräldrar om hjälp med bostad. 

Men de är självklart välkomna hem och mellanlanda om de behöver det. Vårt hem står alltid öppet för våra barn. 

Jag står inte i någon bostadskö, det har jag aldrig gjort , inte min man heller. Jag tror inte det finns några fina hyresrätter att köa till heller i min stad. De bra är privata och det går  oftast inte att köa till dem, tror jag. 

Vad är det för superkarriärer ni gör som bara går att göra i Stockholm? Karriär på UD och tjänsteman vid regeringskansliet, det kan jag förstå , om man vill satsa på det .
Men mina grannar är ganska framgångsrika och förmögna, de flesta av dem, så det går tydligen i mindre städer också?.
Många chefer på våra företag här tjänar flera miljoner om året. Ekonomer och ingenjörer och IT -specialister tjänar hyfsat och har möjlighet till chefskarriärer om de vill jobba för det. 

Överläkarna har också bra löner. En granne är jurist och delägare i en firma och med tanke på hur han skämmer bort sina fyra barn, så går den advokatfirman ganska bra.
Men de som har det allra bäst ekonomiskt  är företagarna, de köper de gamla husen med de bästa tomterna. River allt och bygger helt nya jättestora hus med poolområden, och naturligvis tar de intrödgårdsfirmor som designar tomterna och planterar allt och lägger Sten. Mycket sten skall det vara idag och en massa belysning. 

Hockeyspelarna har det också bra ställt ,men då har de ju i och för sig gjort sin karriär i Nordamerika. Det allra finaste huset i vårt område äger en pensionerad hockeyspelare. 

Vad är det för karriär man bara kan göra i Stockholm?