• Anonym (Är det jag?)

    Är lycka en inställsfråga?

    Hej! 


    jag har börjat fundera över varför jag aldrig är riktigt lycklig. jag är en glad person, ser positivt på livet, och känner ofta glädje i vardagen.  


    Men jag lycka och glädje är väl inte samma sak? Jag kan som sagt ofta känna glädje men det var väldigt läge sen jag kände mig lycklig. När barnen var små kunde Jag känna lycka. Alltså typ bebis-fasen. 


    jag har "allt" utåt sett. Jag ser vänligt bra ut, har ett välbetalt jobb som jag gillar, har en trevlig man som fortfarande älskar mig (trots mitt bristande engsgemang i honom). Vi bor i ett område som vi gillar och barnen mår bra.

    Ändå är det nåt som skaver. Men vad!? Varför kan jag inte känna lycka? 


    ingen I min närhet Misstänker detta. Alla tror att jag är lycklig och att livet leker. Men jag längtar ständigt bort. Varför?
    är det mig det är fel på? Måste jag vara ändra inställning? Och isf hur? 

  • Svar på tråden Är lycka en inställsfråga?
  • Anonym (Du har inte allt)

    Är utseende och pengar allt? Really? Om du inte engagerar dig i din man är det knappast att ha allt.            

  • Anonym (C)

    Du kanske behöver en utmaning i livet. Ibland när en person har allt den behöver så kan den bli nedstämd pga allt står stilla. 

  • Anonym (Är det jag?)
    Anonym (Du har inte allt) skrev 2024-07-09 16:43:27 följande:

    Är utseende och pengar allt? Really? Om du inte engagerar dig i din man är det knappast att ha allt.            


    Blir ju lite hönan och ägget? Hur lätt är det att engagera sig i andra när man själv inte finner lyckan? 
  • Mimosa86
    Anonym (Är det jag?) skrev 2024-07-09 16:40:36 följande:
    Är lycka en inställsfråga?

    Hej! 


    jag har börjat fundera över varför jag aldrig är riktigt lycklig. jag är en glad person, ser positivt på livet, och känner ofta glädje i vardagen.  


    Men jag lycka och glädje är väl inte samma sak? Jag kan som sagt ofta känna glädje men det var väldigt läge sen jag kände mig lycklig. När barnen var små kunde Jag känna lycka. Alltså typ bebis-fasen. 


    jag har "allt" utåt sett. Jag ser vänligt bra ut, har ett välbetalt jobb som jag gillar, har en trevlig man som fortfarande älskar mig (trots mitt bristande engsgemang i honom). Vi bor i ett område som vi gillar och barnen mår bra.

    Ändå är det nåt som skaver. Men vad!? Varför kan jag inte känna lycka? 


    ingen I min närhet Misstänker detta. Alla tror att jag är lycklig och att livet leker. Men jag längtar ständigt bort. Varför?
    är det mig det är fel på? Måste jag vara ändra inställning? Och isf hur? 


    Oh, kunde varit jag som skrev det.

    Har allt enligt de flesta. Men något saknas- kanske ett djup, en passion som jag inte riktigt hittat? Känner också ibland för att lägga benen på ryggen och bara fly från allt. 


    Och får dåligt samvete eftersom man borde vara tacksam. Eftersom så många människor har det kämpigt.

    Kanske är det så att man lever ett för ytligt liv? Att man kände genuin lycka just under bevistades där man kände att man gjort något som var viktigt på riktigt?

  • Anonym (Du har inte allt)
    Anonym (Är det jag?) skrev 2024-07-09 16:48:31 följande:
    Blir ju lite hönan och ägget? Hur lätt är det att engagera sig i andra när man själv inte finner lyckan? 
    Oavsett om det är hönan eller ägget så låter det ju inte som att relationen är på topp direkt. Och då är det svårt att känna glädje. Även om man är snygg och rik.
  • Anonym (Är det jag?)
    Mimosa86 skrev 2024-07-09 16:50:17 följande:

    Oh, kunde varit jag som skrev det.

    Har allt enligt de flesta. Men något saknas- kanske ett djup, en passion som jag inte riktigt hittat? Känner också ibland för att lägga benen på ryggen och bara fly från allt. 


    Och får dåligt samvete eftersom man borde vara tacksam. Eftersom så många människor har det kämpigt.

    Kanske är det så att man lever ett för ytligt liv? Att man kände genuin lycka just under bevistades där man kände att man gjort något som var viktigt på riktigt?


    Exakt så! Passionen saknas. Passionen för livet, kärleken osv. Samtidigt vill jag inte separera men tänker ofta på det där med att "fly". Varför känner jag så? 

    Jag har börjat jogga. Det hjälper lite för stunden. Men ingen lösning direkt. 


    Kan verkligen drömma om att flytta utomlands och börja jobba med låt helt annat. något volountärarbete men det går ju inte med barn och jobb hemma. 


    avundar ibland de som fortfarande inte stadgat sig och deras framtid är som en öppen bok. 

  • Anonym (kanske)

    Jag tror att det absolut handlar om inställning. Delvis.

    En del jagar lyckan, och når aldrig i fatt, för att de aldrig stannar upp och undrar vad det egentligen är att vara lycklig. De jagar något de inte skulle känna igen om de snubblade på det.

    En del kommer ifatt lyckan, och börjar då jaga nästa.

    En del har aldrig jagat efter lyckan för att de de ser lyckan i det de har.

    Sen tror jag också att en del föds med en slags grund-lycka. Där är kanske just lycka inte rätt ord, det kanske snarare är en grund-nöjdhet. De jagar aldrig lyckan för att de helt enkelt är lyckliga i sig själva.

    Men det är ju bara min lilla hypotes, utefter vad jag sett omkring mig.

  • Anonym (F)

    Det verkar som att något ändå skaver i ditt liv! Behöver du en ny hobby eller andra nya upplevelser kanske? Njuter du av sexlivet med maken eller behöver ni piffa upp det lite? Fundera på var du har tråkigt i ditt liv. Lycka är till stor del en inställning helt klart! Men man måste också se till helhetsbilden. Även om ytan är perfekt så betyder inte det att man mår bra.

  • Anonym (Aldrig upplevt lycka)

    Jag har egentligen aldrig varit lycklig eller känt glädje. Mest bara "åkt med". Men jag "har" definitivt inte "allt", snarare tvärtom! Precis allt jag försökt mig på har gått åt helvete! Kompisar, relationer, utbildningar, jobb. Jag var den som dög när bästa kompisen var sjuk. Den som dög när det behövdes hjälpas till med nåt. Flytt, skjuts etc. Har ingen riktig vän. Har trott att jag haft det men sen har de hittat nåt roligare i livet. Har fått ta det jag får gällande pojkvänner. Då har jag gått all in men blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt, allt annat än respektfullt bemött. Börjar undra om kärlek ens existerar. Taskiga familjerelationer. Nånting är fel i mitt liv. Är jag homosexuell? Född i "fel" kön? Varför är jag aldrig värd respekt, oavsett vart jag hamnar? Jag är liksom ingen knepig figur så. Men jag finns liksom bara i periferin. Jag är den man lätt skulle glömma nånstans på en bussresa.
    Så jag blir rätt less när man säger att det handlar om inställning. Käre tid, vad tycker ni att man ska ha för inställning då, när allt skiter sig precis hela tiden?? Jippiiee!!? Kommer man känna lycka då?? Jag är liksom inte född igår heller, utan är medelålders. Jag har en kompis som inte ens önskar mig lycka till längre när det är något, för h*n vet att det är en tidsfråga innan allt går i stöpet igen.
    Har precis börjat en ny utbildning som jag förstås bara väntar på att nåt ska strula till sig med. En klasskompis avskyr mig redan så till den milda grad att hon inte ens hälsar på mig eller tittar åt mitt håll utan att jag har gjort henne ett skit!! Så det lär väl smitta av sig...
    Har testat psykofarmaka men hur ska det hjälpa?? "Okej, då blev jag än en gång av med jobbet då, men JISSES så braaaaaa jag mår!!"....?

  • Plupp73

    Du verkar inte vara harmonisk med det du har i livet, och just det är kärnan i lycka. Utseende spelar noll roll. Däremot att känna sig älskad och sedd, ha kärlek och vänner är förknippat med lycka. Pengar spelar sekundär roll, men brist på pengar kan innebära oro och problem, vilket sänker lyckan. Det är inte så för alla dock. Det finns massor av människor som är fattiga, men lyckliga.
    Sedan tror jag att vissa människor trots att de har vänner, har kärlek och jobb och barn, ändå inte förmår att uppleva lycka av det de har. Det upplever jag sorgligt.

  • Anonym (Lykke)

    Jag tror att det till viss del är en personlighetsfråga. Men eftersom du har varit lycklig är det kanske något du saknar i ditt liv. Lite utmaningar och äventyr kanske? Gör något nytt med nya människor! Gå en studiecirkel och lär dig något tillsammans med andra, tex. Börja som volontär någonstans. Ibland räcker det med såna, lite mindre, äventyr. Jag är en sån som ledsnar om det går för lång tid utan utmaningar. Nu vet du hur man gör när man är gift, har hus och barn. Dags för nästa utmaning. Eller? 


    Men sen är det ju också så att man inte alltid kan vara lycklig. Livet ser inte ut så och inbillar man sig det så blir man ju besviken. Just nu är kanske ditt liv lite småtråkigt några år. Man dör inte av det.


    Mitt liv har varit ett helvete det senaste året och man tar sig igenom det också. Men jag längtar jag ironiskt nog efter det du har just nu - vardag och total brist på drama och stora förändringar. :D 

  • Anonym (Lykke)

    ?och som flera sagt, fördelaktigt utseende, mycket pengar och lyxigt boende är inte på något sätt en garanti för lycka. Det är bara lull-lull som kan göra en glad. Lyckan finns för de flesta i de nära relationerna  och upplevelse av mening med det man gör. 

  • Mimosa86
    Anonym (Är det jag?) skrev 2024-07-09 16:59:51 följande:

    Exakt så! Passionen saknas. Passionen för livet, kärleken osv. Samtidigt vill jag inte separera men tänker ofta på det där med att "fly". Varför känner jag så? 

    Jag har börjat jogga. Det hjälper lite för stunden. Men ingen lösning direkt. 


    Kan verkligen drömma om att flytta utomlands och börja jobba med låt helt annat. något volountärarbete men det går ju inte med barn och jobb hemma. 


    avundar ibland de som fortfarande inte stadgat sig och deras framtid är som en öppen bok. 


    Ja för skulle man ta steget och separera från den fantastiska man man faktiskt har, hur vet man att nästa man är lika bra? När vardagen sen kommer och den förälskelsen lagt sig? 


    Men jag märker samtidigt att många kvinnor på mitt jobb som inte har partner och barn i 30 års åldern är väldigt stressade över sin situation. Känns inte som de ser sig som obundna och malla möjligheter utan lite mer panik att stadga sig och få till allt det där (som vi har). 

    Vet inte, men jag börjar fundera på att anmäla mig till något voluntärt. Något som gör skillnad för en annan människa på riktigt.. inte massa ytliga aktiviteter 

    men det är svårt!!

  • Anonym (A)
    Plupp73 skrev 2024-07-10 16:13:52 följande:

    Du verkar inte vara harmonisk med det du har i livet, och just det är kärnan i lycka. Utseende spelar noll roll. Däremot att känna sig älskad och sedd, ha kärlek och vänner är förknippat med lycka. Pengar spelar sekundär roll, men brist på pengar kan innebära oro och problem, vilket sänker lyckan. Det är inte så för alla dock. Det finns massor av människor som är fattiga, men lyckliga.
    Sedan tror jag att vissa människor trots att de har vänner, har kärlek och jobb och barn, ändå inte förmår att uppleva lycka av det de har. Det upplever jag sorgligt.


    +1
  • Anonym (Är det jag?)
    Mimosa86 skrev 2024-07-10 16:23:48 följande:

    Ja för skulle man ta steget och separera från den fantastiska man man faktiskt har, hur vet man att nästa man är lika bra? När vardagen sen kommer och den förälskelsen lagt sig? 


    Men jag märker samtidigt att många kvinnor på mitt jobb som inte har partner och barn i 30 års åldern är väldigt stressade över sin situation. Känns inte som de ser sig som obundna och malla möjligheter utan lite mer panik att stadga sig och få till allt det där (som vi har). 

    Vet inte, men jag börjar fundera på att anmäla mig till något voluntärt. Något som gör skillnad för en annan människa på riktigt.. inte massa ytliga aktiviteter 

    men det är svårt!!


    Ja jag har också fundera i dom banorna. Behöver hitta något betydelsefullt att ägna mig åt. funderade ett tag över att bli familjehem men det kändes som ett för stort åtagande. för kanske volontärarbete i Sverige. 


    funderade för några år sedan på en fotokurs. Blev inget av eftersom jag inte har någon bra kamera. Men skulle vara kul. 

  • Tukt

    Därför att den lycka du beskriver TS, egentligen inte finns. Att vara en lycklig person är något man spelar eller inbillar sig själv.
    Andra människor upplever lycka mer eller mindre.

  • fultextad användarhandbok
    Att leta efter mening, jaga efter lycka och skapa storslagna drömmar kräver att vi börjar kategorisera, dela upp och döma ut något som bra eller dåligt, gott eller ont, det innebär att uppleva dualitet. Kanske till och med antagonistisk sådan. Kanske är lycka och dröm något som står i vägen för att uppnå enhetlighet. Är du egentligen ute efter att se myntets två olika sidor, eller inse att uppdelandet kan stå i vägen för att se enheten och helheten? Du kanske redan har funderat över det. 

    Annars är lycka något som uppstår inom oss, vilket också betyder att dess potential finns inom oss. Hur den sedan omvandlas från potential till känsla är en bra fråga. 
  • Anonym (Livets gåta)

    Känner väl igen mig i dig TS! Har allt man kan önska sig och är oftast glad och positiv, men känner sällan genuin harmoni och lycka.
    Känns ibland som att jag stressar fram genom livet och bockar av "att-göra-listan", har svårt för att vara i nuet och njuta (faktiskt att KÄNNA över huvud taget). Dessutom perfektionist, höga förväntningar och blir lätt besviken om dessa inte uppnås. Ja, ni hör ju....

    Så jag tror att det till stor del handlar om inställning och personlighet.
    Själv jobbar jag med att inte älta gammalt eller vara för mycket i framtiden. Försöka vara här och nu och använda minna sinnen, solen på näsan, kaffesmaken, doften i trädgården, fågelkvittret. 

    Jobbar med att ha mer realistiska förväntningar på livet, att allt inte hela tiden är perfekt och det är ok! Tacksamhetsövningar, för allt bra jag har i mitt liv.

    Sen, som någon skrev, det kan förstås bero på något konkret som skaver, relationen som du nämner exempelvis. Och då är det svårt att veta vad som är hönan och ägget, Jag har också haft tvivel kring min relation, men även det handlar mycket om att mina krav är så höga och jag har på snudden en orealistisk syn på hur en relation ska vara efter många år ihop. 

    Kanske ska du först reda ut vad du saknar i ditt liv, finns en övning som heter Livshjulet (sök på nätet) som är bra. Och därefter avgöra om du behöver konkreta förändringar i ditt liv eller om det handlar om ditt mind-set.

Svar på tråden Är lycka en inställsfråga?