Benzo???

Ja det hjälper men det kan man bara ta när man absolut måste och inte varje dag 

Jag fick Oxascand först för längesedan. Nu har jag Stesolid. Tagit det Vid behov i kanske 10 år. Men det är ju också vid behov. Alltså kanske någon gång i månaden när jag får panikångest 

Du är ett utmärkt exempel på hur de flesta människor INTE vill vara.
Och eftersom du fortfarande mår dåligt, har du väl inte lyckats?

Stort, stort tack till alla er som faktiskt svarat på min fråga ❤️ Det går ju inte att citera så jag svarar allmänt; jag reder inte riktigt ut att svara på varje inlägg individuellt när det inte går att citera 😔 Och förlåt för att svar dröjt, jag har inte ro till att skriva så mkt åt gången så jag har skrivit på detta av o till under hela dan.

Flera har skrivit att benzo är bra vid behov men att man ska akta sig för långvarit regelbundet bruk. Det är precis detta som är mitt problem, jag får inte tillfällig ångest lite då och då, utan den är fan konstant (ihop m pendling mellan manier o depressioner o massa annat skit). Jag har genom åren behandlats med typ alla SSRI som finns, diverse olika SNRI-, TCA- och TeCA-peparat, olika antipsykotika (typiska såväl som atypiska), ett par antiepileptika o säkert annat som jag glömt. Det känns som att det bara finns benzo kvar... men ja, det är ju rädslan för beroende som sätter stopp. Ibland tänker jag so what - hellre beroende resten av livet än att må så här, men det finns ju ingen läkare (lr ytterst få iaf) som skulle fortsätta skriva ut till nån som är beroende, o då sitter man i skiten igen. 

Några har skrivit om rekylen. Jag tror inte att det är möjligt att den kan bli så mycket värre än så här, så i sig skulle den nog inte göra saken värre, men däremot att stå emot att "fylla på" när benzon går ur kroppen (oavsett om det är den vanliga ångesten som kommer tillbaka lr om det är rekyl), det är ju ett reellt problem, och precis anledningen till att jag vägrat hittills.

Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till... Jag orkar inte.

Ett par individuella svar blir det ändå:

En till! Tack igen, denna gången för dina fina ord om mig ❤️Jag känner samma frustration som du över världens alla idioter och fegisar (även om jag inte skulle gå lika långt som du gör i ffa ditt svar till "Hälsa").

Hälsa: hur kan du öht få för dig att du skulle kunna vara en inspiration med dina inlägg? Har du öht koll på vad du skriver? Jag håller helt med övriga i tråden om att du har en vidrig attityd. Jag hoppas (inte minst för din egen skull) att du en dag kommer till insikt...  Ett liv fyllt av ångest önskar jag dig dock inte (även om jag förstår "En till!s" ilska), för det förtjänar inte ens mina värsta fiender.

Jag är lycklig nu för tiden. Oerhört lycklig och mår mycket bra. Har gjort det i många år nu.

Försöker så gott jag kan att hjälpa andra för det är svårt att vara nere. 
Samtidigt kan man inte göra jobbet åt någon annan, bara att försöka hjälpa dem in på den rätta vägen.

När man är nere så blir det lätt att man ser duktiga och lyckliga människor som hot istället för inspiration. Därför så har jag överseende med dina elaka kommentarer i den här tråden. 

Jag har bara ett ord för Benso, och det är RUN! Det fungerar bra vid enstaka tillfällen, men är oerhört beroendeframkallande och har förstört mitt liv.

Jag fick det i samband med dödsfall inom familjen, och sedan var jag fast. Jag mådde bra och ingen ångest. Mitt livs räddning - trodde jag. Tog det sporadiskt men blev tolerant, och jag reagerade med ångestattacker. Men den lilla tabletten gjorde mig lugn igen.

Jag började må dåligt, och fick diagnosen fibromyalgi. Blev mer eller mindre sängliggande. Vad ingen då visste var att jag led av ständig abstinens. Livet började bli helt vedervärdigt med helvetisk ångest och sömnproblem, och kunde vara vaken i flera dygn och fick hallucinationer. Började stamma.

Jag var tvungen att sluta. En CT kan vara livsfarlig, men varje liten tablett orsakade panikattacker så att svetten rann och jag fick röda fläckar i ansiktet och på halsen.

Så jag gjorde en CT och klippte rakt av, och har upplevt helvetets helvete med hallucinationer, kramper och 30 symtom till. Nu har det gått 8.5 år, och jag ligger fortfarande på soffan och kan knappast ta mig till badrummet

Gick in på BenzoBuddies, ett amerikanskt forum, och fick veta att jag är inte ensam om mina problem. Hundratals medlemmar berättade om samma lidande med långdragna abstinensbesvär som varat i många år.

Visst, vi är extremfall, 20% drabbas av detta. Enligt sjukvården så tar det 12-18 månader att komma igen. Men för andra kan det ta 6 månader, det är så individuellt.

Så mitt råd är att undvika Benso eftersom det är benämnt som ett rävgift. Man vet aldrig hur lång tid det tar för hjärnan och nervsystemet att läka, och det är inte nådigt.

Tillägg: Det är inte bara en CT som kan orsaka ett långt lidande. Medlemmar på detta forum hade gjort årslånga nedtrappningar och gått ned till 0.01 mg men det spelade ingen roll. De blev lika sjuka som mig.

Min vän fick benzo i samband med en kris. Det tog hen 17 år av beroende innan hen lyckades bryta. Major red flag. 

Du är inte lycklig, vännen.

Finns verkligen inget inspirerande i dina inlägg mer än nedsättande kommentarer och felaktiga påståenden om ångest. Tar hellre ångest än beter mig såhär. Men det är väl poängen.