En gång strulpelle, alltid strulpelle?

Jadu TS, är han en sån lär han nog förbli det.

Jag har många historier att berätta om min man. En del är dråpliga, en del bara bedrövliga.

Som när han gav vår 4-åring en Treo Comp istället för en C-vitaminbrustablett (som vi använde istället för läsk ett tag), eller när han inte fattade att barnet skrek till för att han satt fingrarna i ytterdörren in mot gångjärnet till och pappa istället drämde igen dörren snabbt "för att inte barnets skrikande skulle höras i hela trapphuset". Det blev 7 timmar på akuten en storhelg och ett lillfinger i flisor på den lilla missuppfattningen. 

Medan barnet var mindre blev jag nästan utbränd av att flyga på semester med min man för när rutiner bryts blir han som en dement och han hittar på nya galna varianter varje gång så oavsett antal kontrollfrågor kan man aldrig gardera sig helt.

Till exempel: 

- Han "kollar att det är stängt" innan avresa och glömmer takfönstren öppna så det regnar in i 14 dar. Nytt golv blev det den gången.
-Han ska hålla reda på barnet och en enda väldigt viktig leksak, jag har koll på allt annat. Han går av planet med leksaken sittande fast i nätfickan vid sätet, men som tur var fick vi tillbaka den.
-Han lägger kvar sin helt nya surfplatta för 8000 kr i nätfickan på planet, den såg vi aldrig mer.
-Jag är dum nog att gå på toaletten i 7 minuter medan vi väntar på Stockholm C, och när jag kommer tillbaka är barnets ryggsäck med barnets dator stulen och ingen har sett nåt, eftersom både pappa och barn (8 år) glor så fokuserat i sina mobiler att de har noll koll på våra saker. 
- Han lägger sitt utlandsöppna kreditkort på butiksdisken och går bara iväg efter att ha köpt två vattenflaskor på flygplatsen, vilket leder till 4 timmars panik på planet innan vi kommer fram och kan spärra det.
- Tar fel på dag när han bokar hotell så det blir glapp i högsäsong.
- Bokar inget incheckat bagage för hemresan fast vi har för utresan. Skyller ifrån sig med "systemet gjorde fel".
- Insisterar att ingen ska ha incheckat bagage på en cityweekend "för då går det fortare". Han schasar in oss i bilen och lastar själv in kabinväskorna men snackar så med kompisen som ska köra oss att han glömmer sin egen på parkeringen hemma och får tillbringa större delen av en dag av totalt 2,5 dagar med att köpa nya kläder.
- flyger på weekend med stor premiär och har glömt finkostymen, springer runt som en höna för att fixa ny alla timmar som vi skulle myst och tagit drinkar innan.

Med mera.

Det året som var dyrast kostade hans virrande 55 000 kr skattade pengar och då började jag undra om jag har råd att leva med den här mannen, för roligare kan man ha för de pengarna.

Så jag råder dig att vara beredd på allt tills ert barn är stort nog att hålla sig själv vid liv och hålla reda på sina egna saker, och hoppas att det inte får för mycket av hans virriga gener.

Jag levde i tron att en strulpelle var lite strulig i förhållande till samhället och inte sällan lite småkriminell. Typ uppföljaren på ett sk problembarn. Gärna med smek- eller öknamn som låter som något ur en serietidning - typ Johnny Bula eller så.

Den professionellt korrekta termen för det som beskrivs i tråden tror jag är klödderöv, men även virrepära som används här ovan lär vara vedertaget ...?

Men snälla nån, alla har inte diagnoser. I varenda tråd där någon beskriver ett problematiskt beteende så kommer spekulationer om diagnoser som ett brev på posten.  

Vem är egentligen ?normal? i så fall? Får man inte ha några egenheter och ovanor för att betraktas som normal?

Det är verkligen viktigt att de som har NPF får en  diagnos och rätt hjälp men det kan inte vara det enda svaret på alla problem.