Män med mindre barn

Man behöver väl inte bli så upprörd för det? Du har kommit till insikt, bra. Då är det desto lättare för dig att sortera ut fel slags killar direkt. Jag väljer aktivt bort de som använder nikotin, har hund eller bor för långt bort. Jag gör processen kort om de skriver, ett snabbt svar tillbaka och sedan är de ute ur ens liv (nåja, de flesta iaf som fattar att nej betyder nej).

Upprörd vet jag inte, mer frustrerad över att det ska vara så svårt att träffa någon som det kan fungera med. Absolut, så jag gör med många, tar bort dom direkt efter ett meddelande om det är något som är en dealbreaker. Men barn har väl inte varit det för mig, mer ett avog till att vilja dejta någon med mindre men har velat ge det ett försök. Men nu vet jag att jag ska ta bort dom direkt med.

Tonårsbarn med mini wife syndrome är ju ännu värre, fy fan vad äckligt. 

Ja det är verkligen inte lätt att hitta någon via appar, eller öht numera skulle jag säga. Bra ändå att du nu har hittat din gräns. Skulle föreslå att iaf ge det en chans om barnen är nära myndighetsålder, man riskerar att missa riktigt fina killar om man låser sig till de med utflugna, men du gör så klart som du känner.

Det är ett fåtal män i min ålder som har barn runt myndighetsåldern, utan de brukar ha barn i åldersspannet 8-12. 

Är det så jobbigt att inte blir prioriterad hela tiden? Jag tycker dagens singelpappor är grymma som verkligen tar ansvar för sina barn. Sen att det inte passar dig TS är tufft för dig. Men det är bra för männens  barn och dom är viktigare under dessa år.

Du har ju redan kommit fram till en lösning som passar dina behov bättre. Träffa en 55+are med utflugna barn. Då har dom mer tid för dig.

Självklart är det jobbigt om det är det man vill ha.. Jag skulle inte heller vara intresserad av en man med barn under myndighetålder då mina egna är utflugna båda två. 
Har man vuxna barn så är det inte det minsta konstigt att man inte är intresserad av varken andras ungar eller att bli nedprioriterad pga dessa.

Precis, det handlar inte att inte bli prioriterad. Det handlar om att tiden med småbarn är förbi för ens egen del och att man vill kunna vara fri och flexibel med sin partner och inte på nytt bli begränsad av barn, i det här fallet någon annans barn. 

Det är inte konstigt. Men jag tänker att man har ett eget liv också med vänner och intressen. Om mannen ifråga har barn som han tar hand om på ett bra sätt så ger det möjligheten att göra annat emellanåt.

Man vill ju inte hänga 24/7.

Det problematiska är att mannen tror att man sitter och väntar och planerar sitt liv så man ska vara tillgänglig när han inte har barnen. Sen blir han sur och besviken om man inte kan hänga 24/7 på hans lediga barnveckor. Detta är ett mönster som har upprepat sig många ggr tyvärr och det är fruktansvärt oattraktivt.  

*Barnfria veckor, skulle det stå.

Så tänker jag också,  nu är det MIN tur. Och den förstör jag inte genom att dra in andras barn u mitt liv. Nej tack.När det passar honom ja, och då ska jag anpassa mitt liv efter dina ungar. Det finns inte på världskartan,  då är jag hellre singel. Utöver det är jag måttligt intresserad av barn rent generellt också. 
Exakt.

Japp, det känner jag igen. De pappor med småbarn som jag har dejtat verkar dessutom drivas av skuldkänslor och ha behov av att hävda sig via barnen. 

Jag är ju själv förälder så självklart är ens barn det viktigaste man har och jag har absolut inga problem med att en pappa tänker så, tvärtom. En pappa som inte prioriterar sina barn är en red flag för mig. 

Men de har liksom gjort en grej av det på ett sätt som inte är sunt och spelat ut sina barn mot mitt barn. Både jag och mitt barn är lugna och lätta att umgås med och mitt barn är nästan för snäll så det har inte funnits någon anledning. 

Svårt att exemplifiera utan att outa någon men allt har handlat om vad hans barn vill göra och ha det hela tiden och det får inte ifrågasättas som en markering mot både mig och mitt barn utan att vi ens har sagt något om det. 

Självklart är inte alla så men det är min erfarenhet. Jag skulle inte ha något emot bonusbarn alls men det är en märklig attityd.

Mitt senaste ex var extrem i det avseendet och det blev stora problem när hans dotter började skolan eftersom hon var van vid att alltid få som hon vill och vara i centrum. Det är inte dotterns fel förstås utan en konsekvens av hans föräldraskap. 

Så nej, jag vill inte göra om det även om jag förstår att alla pappor inte är så.

Så skulle jag också tänka om jag var singel och skulle leta relation med en kvinna. Men frågan är varför du då dejtar män med barn i åldern barnen behöver prioriteras och sen gnälla på forum? Hade det inte varit ganska lätt att identifiera att det skulle bli så i förväg?

När män bortprioriterar barn är de idioter, samma sak när de lägger prio på barnen. Stackars singelmän, det är svårt att vara till lags verkar det som 😂

Jag förstår inte varför det ska vara något att bli upprörd eller frustrerad över. Har du smala preferenser så vet du ju om det.

Jag hade då aldrig dejtat en kvinna med barn, oavsett om barnen är spädbarn eller vuxna. Inget jag vill ha i mitt liv helt enkelt, då är jag hellre singel.