Är ni nöjda med era liv?

Följer

Skulle kunna skriva en hel novell om saker som man varit med om i livet, precis som alla andra. Men hittills har det delvis blivit som man tänkt och delvis inte. Klart man skulle göra om vissa saker och vissa inte.

Några saker vill man väl alltid ändra lite på.

Jag svarar helt enkelt på frågan om jag är nöjd som helhet: Absolut

Nej, kan inte säga att det är bra. Inte fruktansvärt heller, men inte bra. Har en medioker karriär, kommer aldrig ha råd att köpa hus eller lägenhet så jag får hoppas det går att hyra hela livet.

Är för det mesta ensam, även om jag har en liten grupp vänner. Får ingenn närhet/sex annars, har inga barn och kommer aldrig att få (Dock vill jag inte ha heller).

Om jag trodde det skulle bli såhär när jag var liten? Nej såklart inte, men jag hade också en massa dumma och hopplösa drömmar på den tiden, ni vet när man är ung och dum.

Jag ångrar dock inte så mycket, hade inte gjort någon nytta att älta gammalt, och det är få saker jag kunde gjort annorlunda.

Nej, livet blev inte så bra som jag trodde, men jag har accepterat de förutsättningar jag har och gör det bästa jag kan utifrån dem. Jag är ändå tacksam för mitt liv skulle kunnat gå helt åt skogen. Men jag har alltid varit en kämpe, fått smällar och ramlat i backen men alltid rest mig upp och fortsatt innan domaren räknat till tio. Jag ångrar ingenting för jag hade inte kunnat göra annorlunda, jag har gjort så gott jag har kunnat. Att ångra mig är inte min grej, jag gjorde som jag gjorde för jag kunde inte göra annat när det var som det var då.

Har livet blivit så som ni hade tänkt er? Om inte har ni ändå hittat ett sätt att leva som ni är nöjda med?
Nej på båda frågorna.

Finns det något som ni ångrar eller ångrade som ni gjorde eller vilka beslut ni har tagit? Finns det något som ni vill ändra men inte hunnit att ta tag i det?

Ja, jag ångrar många saker. Oftast ångrar jag att jag gör val som ger kortsiktig tillfredsställelse istället för långsiktig. Detta inom allt möjligt, så väl karriär, relationer och andra "livsval". Jag är för feg helt enkelt, orkar/vågar inte kämpa för att något ska bli bättre längre fram.

Jag vill: Ta körkort, skaffa en stabil inkomst, våga följa mina drömmar och kompromissa mer för att de ska bli verklighet. Exempel: Jag vill resa men har ingen att resa med- kanske kan jag åka på en arrangerad resa? Ja, du fattar. Helt enkelt vara lite mer våghalsig. :)

Det är inte så att jag inte "hunnit", utan mer att jag inte orkat med, eller inte vetat hur jag ska gå till väga, och att jag inte har råd med en del saker som jag vill göra.

 

Ja på det stora hela är jag nöjd. Jag trivs med min man och min katt. Jag är tacksam att vi inte har har skaffat några barn så att vi kunnat resa och leva som vi vill. Jag bor i ett hus som jag älskar. Jag trivs bra på mitt jobb. Jag har bra relation med min familj. Jag har bra vänner.

Allt detta har jag åstadkommit trots stora problem med psykisk ohälsa. Jag hade kunnat dra på mig offerkoftan och valt destruktiva vägar, men istället har jag tagit ansvar för mitt liv och jobbat med mig själv. Detta är något som jag är väldigt stolt över. 

Något jag kan fundera på ibland är hur långt jag hade kunnat komma om det inte haft problem med psykisk ohälsa. Men jag försöker tänka att det inte är lönt att tänka på och att jag har lyckats väldigt bra i alla fall. 

Tack för era ärliga svar!

Själv kan jag säga att livet inte alls har blivit så som jag hade tänkt mig. Vissa saker blev bättre än jag trodde, andra saker blev mindre bra. Har försökt att anpassa mig till den aktuella livssitutationen som jag ändå tycker blivit bra. Jag ångrar inte så mycket men förstår ibland bara inte vissa val I mitt liv. Samtidigt vet jag att jag gjorde det bästa jag kunde göra då under de förutsättningarna som fanns. Jag undrar ibland varför jag alltid varit så fruktansvärt prestationsinriktad. Det har ställt till för mig en hel del på så sätt att jag aldrig kunde njuta livet och friheten som jag hade då. 

På det stora hel så är jag väldigt nöjd med mitt liv, jag har fått/eller lyckats med så mycket mer än vad jag visst fanns att göra när jag växte upp. Jag har en fantastisk fru och två barn jag älskar, Jag är den första i min släkt (som jag vet om) med en universitetsexamen, jag har goda vänner och ett jobb som har tillåtit mig att köpa ett hus i Stockholm, och ett Italien. jag har även haft möjligheten att bo i tre världsdelar och lära mig flera språk.

Sen har jag såklar inte bara bara gjort bra val genom livet men jag lägger väldigt lite tid åt att se tillbaka på sånt, utan fokuserar mycket hellre framåt. Man får bara konstatera att det var ett dåligt val och inte göra samma sak igen.

Ja, som det är nu är jag väldigt nöjd, men inte över hur jag levt tidigare.

I stora drag nöjd och som jag tänkt mig. 

Sen finns det vissa saker tog längre tid än jag trodde, vägen inte spikrak osv. Livet är inte perfekt och jag har fler mål, men i det stora hela är det fint.