Vigselring

"Stockholmsäktenskapen" var en mycket marginell företeelse, och det var aldrig en etablerad eller accepterad företeelse. Det gällde bara en del fattiga fabriksarbeterskor vars karlar inte hade något arv att bry sig om ändå, samt även några bohemiska kvinnor i konstnärskretsar.

Det var signaturen Sextiotalist som älskade att tjata om detta i åratal, men som sagt - det är inte sant. Att vissa sedan själva ville tro att deras samlevnadsförhållanden var finare än andras, för att de bar en ring som inte betydde något, ändrar inte på det. 

Du det är enligt SVENSK tradition som så att både mannen och kvinnan bär förlovningsringar.

Nej den traditionen att gå ned på knä är inte en "amerikansk" tradition. Bara för att vi fick vetskap om detta med att gå ned på knä från USA (via olika filmer/serier därifrån), gör det inte per se till en "amerikansk" tradition för den saken skull. 
Det är en tradition som britterna tog med sig när de koloniserade USA, och den seden blev kvar när amerikanarna frigjorde sig från det brittiska styret.

Så det är helt fel att säga att det är egentligen en "amerikansk tradition".

Du hur mycket fel kan man klämma in på ett litet stycke så som du gör här?

Nej Stockholmsäktenskap var inte alls bara de
fattiga och bohemiska kvinnor som ingick i det.
Det hade du vetat om du läst boken "Stockholmsäktenskap", om varför det fenomenet uppkom och grunden bakom det också.

Det är en mycket intressant del av kvinnohistoria också.

Man kan ju undra hur marginell den företeelsen var när det blev en sidotradition i Sverige.Jasså vilket är inte sant? Kan du backa upp det med historisk fakta att det inte är sant? Du kan bokhänvisa, och även länkhänvisa.

Vem har sagt att det ena är finare än det andra?
Sextiotalist har aldrig påstått det, jag påstår inte det heller.
Så vilka är dessa som "själva ville tro att deras samlevnadsförhållanden var lite finare än andras" som du så slarvigt svepande hänvisar till?
Eller är det din godtyckliga intolkning du gör bara för att man upplyser om alternativa traditioner som inte passar i din världsbild?

Nej så marginellt var det inte alls att vara sambo (med eller utan förlovning) dvs vara gift på stockholmska, hos olika yrken och samhällsklasser. På 1860-talet föddes 41% av barnen i Stockholm av ogifta mödrar och många av dessa var sambos. 
Uttrycket stockholmsäktenskap användes av äldre personer fortfarande på 1960-talet.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Stockholms%C3%A4ktenskap

Bland arbetare och nyinflyttade i Stockholm var olegaliserade samboenden så vanliga att de kom att kallas stockholmsäktenskap.

Det är inte ett dugg fel. Det är precis lika rätt som att göra som du förespråkar.
Du får ogilla det hur mycket du vill, det är ändå helt i sin ordning att förlova sig utan tanke på äktenskap.

Min kära moster, född 1922, var förlovade i över 60 år. Inte var det mindre "på riktigt" än om de hade gått till prästen inte. Så löjligt att bara ens tänka tanken.

Själv lever jag förvisso "i synd" utan en endaste ring. Det går bra det med. Jag gillar helt enkelt inte ringar, tycker bara de känns i vägen.
Faktiskt kan man ha någon annan gemensam symbol istället. Kul va?

Var skrev jag att inte både mannen och kvinnan har förlovningsringar i Sverige? Just det: det skrev jag aldrig. Men det är inte superviktigt att mannen har en ring till sig själv att ta på sig när han friar. Den kan anskaffas senare. Liksom den blivande brudens ring också, naturligtvis. 

Många människor tror idag att förlovningen = ringväxling, men det är fel, även om förlovningen oftast FÖLJS AV ringväxling. Men har ett par kommit överens om att gifta sig - vare sig det var mannen som frågade kvinnan, eller om de helt enkelt resonerade sig fram till att det är en bra idé - så är de förlovade. Yttre tecken eller ej. 

Nu blev jag osäker! Men sedan googlade jag på "proposal" och "painting" (för att få fram bilder från en äldre tid), och där är det bara nymålade bilder (som ibland kan FÖRESTÄLLA konstnärens bild av en äldre tid) som visar en man som böjer knä för en kvinna och friar. På de riktiga äldre målningarna gör han inte det. 

Så här tror jag: när britterna koloniserade USA så friade inte män till kvinnor, utan detta togs mellan mannen och flickans far, eller mellan båda parternas fäder (eller andra förmyndare). Kvinnor blev aldrig myndiga vid denna tid. Så denna tradition kan inte ha funnits i Storbritannien vid den tiden. Utan den uppstod i USA långt senare, när kvinnor fått börja bestämma över sina egna liv, och då var det någon som kom på att det såg fint ut med en gest som hämtad från en gammal riddarroman. Denna sed har senare spritts till både Storbritannien, Sverige och övriga Europa. Tror jag. 

Brudöverlämningen i kyrkan, däremot, är en gammal brittisk sed. 

Det har i alla fall aldrig accepterats av prästerskapet och folk i allmänhet. Dessa kvinnor var ändå så kallade "fallna kvinnor" och deras barn var lika mycket "horungar" eller "bastarder". En ring hjälpte ingenting - vilket är ganska självklart egentligen, vem som helst kan ju köpa en ring och ta på sig den. Skulle vara märkligt om den gav juridiska rättigheter till arv, äkta börd-status o.s.v..

...och sedan måste du sluta tro på att allt som är tryckt i bokform är sant! Vi lever i ett samhälle där s.k. forskare får igenom de mest knasiga teser, bara de stämmer med den rådande tidsandan. D.v.s. i det här fallet feminismen. Det finns även forskare som har "bevisat" att homoäktenskap och -familjer har förekommit och varit fullt accepterade i alla tider. DET är inte heller sant. 

Jag tycker att du ska läsa lite litteratur som skrevs VID DEN TIDEN, för att få reda på vilka attityder som var gängse då. Inte vad någon modern forskare påstår. Sanningen är den, att det var en katastrof att föda barn utan att vara gift, ända fram till mitten av 1960-talet.

Fruar slog till och med ut sina ringar när fingrarna svullnade under graviditeten, för att inte någon på BB skulle tro att de var ogifta mödrar... Och personalen titulerade även de ogifta kvinnorna med "fru" + efternamn, för att de inte skulle behöva skämmas inför fruarna som de delade sal med. Flickor från bättre familjer skickades fortfarande bort till speciella mödrahem i mitten av 1960-talet, för att föda barnen där - sedan adopterades barnen bort direkt. Grannarna och släkten fick tro att flickan befann sig i Frankrike för att bättra på sin franska, eller bodde hos sin sjuka farmor för att hjälpa henne, eller något liknande.

Att samboförhållanden skulle ha varit accepterade runt sekelskiftet 1900, bara kvinnan hade på sig en låtsasförlovningsring, är alltså bara trams. Detta var något som började runt 1970, med ABBA och popkulturen.

Men ge dig, du verkar inte ha koll på detta. 

Från mitt citat ovan från Wikipedia

En del som var ?gifta på stockholmska? var dock trolovade vilket innebar att de hade för avsikt att gifta sig. Kvinnan var då fortfarande myndig och barnen registrerades inte som oäkta utan som avlade under äktenskapslöfte och blev arvsberättigade.[5]

Homosexuella förhållanden har existerat länge. Ofta hävdades det att de var bröder eller systrar som bodde tillsammans men alla i byn visste hur det låg till, låtsades också att det var bröder och lät dem leva sitt liv i fred. På en del håll var det förstås hårdare och mindre accepterat. 

Har känt kvinnor som fött barn eller adopterat som ensamstående på 1950-talet eller varit sambos på 1960-talet utan ringar, och de var accepterade i samhället. Återigen, det var antagligen svårare på en del ställen. 

Och runt sekelskiftet var det många framförallt  i Stockholm som levde i stockholmsäktenskap vilket accepterades av många fast inte alla. 

Ja du, du fortsätter att bevisa att du skiter i att kolla upp fakta.

Tycker du skall plugga på fakta istället för att försöka komma lallandes med "hur synen var då" och "hur prästerskapet såg på¨det". Du kommer ju knappast med något relevans med det. Då de flesta vet hur synsättet var. Ändå förkom dessa s.k stockholmsäktenskap i stor utsträckning.

Och du bevisar också att det enda intresset du har är att bara komma med moralpredikan och man skall inte glömma "moralen" ur historiskt perspektiv.

Det är beklagligt att du saknar intresse att ens försöka förstå  varför detta fenomen som Stockholmsäktenskap uppstod alls.
Det bevisar du att du saknar intresse över.

Och du, det har fortfarande inget med "fallna kvinnor" och bohemiska kvinnor att göra, som du försöker komma med som argument för "hur fel" jag har.