• Anonym (Less)

    16-åring med mini wife syndrome ska få ett syskon

    Min man har tre barn sen tidigare, jag har ett. 16-åringen är hans yngsta och dessutom den enda flickan. Hon är väldigt possessive gällande honom. Markerar konstant när jag är med att pappa är hennes, gosar och pillar på honom. Jag blir så obekväm att jag måste titta bort. Utöver detta så har hon en rad andra ocharmiga egenskaper, hon är en besserwisser av rang, och dessutom både bossig och snål. För att nämna några. Nu ska hon snart få reda på att hon ska få ett syskon, en lillasyster. Hur tror ni att hon kommer reagera? 

  • Svar på tråden 16-åring med mini wife syndrome ska få ett syskon
  • Anonym (Ser mycket sådant)
    Anonym (Less) skrev 2024-08-12 22:14:02 följande:
    Jag räknar väl med att ungen drar så fort som möjligt. 2+ år kvar?

    Det ordvalet visar tydligt vad du tycker om hans ?unge?. 


    Om din man är normal och såg vad du skrivit, borde han se det som extremt oattraktivt och slängt ut dig istället.

  • Anonym (Mother)

    Hon kanske blir en perfekt barnflicka för sin lillasyster!Vem vet .

  • Anonym (Less)
    Anonym (Bingbong) skrev 2024-08-12 23:39:10 följande:

    Får känslan när jag läser i tråden att många (antagligen kvinnor och säkert separerade själva, och fd mannen har träffat en ny kvinna kanske) verkligen tänker och tror att barnen alltid går i första hand, att den vuxna ska åsidosätta sig själv tills barnet är 30. Den så kallade nya kvinnan i mannens liv ska bara anpassa sig och tugga skit eftersom hon ju visste att han hade barn innan?

    Nej, barnen går inte alltid i första hand. Om det kommer till vettiga situationer där den andra vuxna blir oerhört sårad pga barnet ska ha sin vilja igenom säger man nej. Har själv ställts inför att min dotter försökte tvinga mig att välja mellan henne och min nya kvinna, valde jag min kvinna skulle hon bara bo hos sin mamma. Ja men gör det då, sa jag, ungefär. Dottern var 16 när detta utspelade sig. Hade då varit ett par med min nya i 8 år. Ja jag är förälder men jag är också en vuxen individ som lever mitt liv. Med rätt till känslor, kärlek osv. Ska jag leva som singel hela livet bara för att behaga min dotter som ter sig svartsjuk?


    Det är precis som du säger, ska en vuxna frångå all rimlighet och allt vett, för att ett snart vuxet barn SKA ?gå först?? Det är inte synonymt med att visa kärlek till sitt barn, snarare tvärt om. Det visar bara för barnet att det kan härja runt hur som helst, och ändå få sina orimliga krav mötta. Herregud.
  • Anonym (Less)
    Anonym (Herrejisses) skrev 2024-08-12 22:25:40 följande:
    Skit samma om hon har jobb och bostad? Ut på gatan ska hon! 

    Ska inte skriva vare sig vad jag tycker om dig eller flickans pappa om han är ok med att slänga ut henne efter gymnasiet. Och jag hoppas verkligen att samma regler sedan gäller dina barn. Eller att pappan tar sitt förnuft till fånga... 
    Nu har jag väl aldrig nämnt att någon ska slängas ut? Jag konstaterade bara att förhoppningsvis så är inte detta ett långdraget problem, då de flesta normalfungerande unga vuxna VILL bli självständiga och flytta hemifrån så fort de kan? Herregud vad det ska curlas. 
  • Anonym (Less)
    Anonym (Mother) skrev 2024-08-13 00:24:45 följande:

    Hon kanske blir en perfekt barnflicka för sin lillasyster!Vem vet .


    Nej usch, jag vill inte att mitt barn ska präglas av henne mer än nödvändigt. 😏

    Min man är däremot fantastiskt. All skit kommer från barnens mamma, som rent objektivt har extremt konstiga åsikter och värderingar. Och detta är alltså inte enbart min åsikt, tvärtom.
  • Anonym (Less)
    Anonym (Mini) skrev 2024-08-12 23:57:26 följande:
    Är inte så säker på det faktiskt. Jo, kvinnor sätter ofta barnen främst ja, fler män borde göra det med tills dom är vuxna, sen skapar dom sina egna liv. Eller, egentligen börjar dom redan i tonåren men innan dom flyttar är dom beroende av föräldrarna för sin försörjning.

    Du valde bort din dotter, det är ditt val. Hade du varit smart och problemlöst bättre så hade du fått allt. Rätt till känslor och kärlek yada yada. Jag har fått allt för att jag inte bara satt mig själv främst utan tänkt till lite. Och dagen man skaffar barn så ger man upp sig själv, det är något kvinnor bruka känna till, män blir inte lika drabbade/bryr sig inte lika mkt om sina barn.

    Du menar alltså att han har valt bort sin dotter för att han inte ställer upp på precis vad som helst, i all orimlighet? 


    Jag älskar mitt barn över allt annat, men det betyder inte att jag ger upp mig själv i varje situation då jag anser det som vansinne? Varför skulle mitt, normalfungerande, barn ens vilja det!?

  • Anonym (Bleep)
    Anonym (Less) skrev 2024-08-13 08:33:00 följande:
    Nej usch, jag vill inte att mitt barn ska präglas av henne mer än nödvändigt. 😏

    Min man är däremot fantastiskt. All skit kommer från barnens mamma, som rent objektivt har extremt konstiga åsikter och värderingar. Och detta är alltså inte enbart min åsikt, tvärtom.
    Hur lyckas man vara en bra förälder och samtidigt ha noll inflytande över sitt barn? Det du skriver går inte ihop. 
  • Anonym (Bleep)
    Anonym (Bingbong) skrev 2024-08-12 23:39:10 följande:

    Får känslan när jag läser i tråden att många (antagligen kvinnor och säkert separerade själva, och fd mannen har träffat en ny kvinna kanske) verkligen tänker och tror att barnen alltid går i första hand, att den vuxna ska åsidosätta sig själv tills barnet är 30. Den så kallade nya kvinnan i mannens liv ska bara anpassa sig och tugga skit eftersom hon ju visste att han hade barn innan?

    Nej, barnen går inte alltid i första hand. Om det kommer till vettiga situationer där den andra vuxna blir oerhört sårad pga barnet ska ha sin vilja igenom säger man nej. Har själv ställts inför att min dotter försökte tvinga mig att välja mellan henne och min nya kvinna, valde jag min kvinna skulle hon bara bo hos sin mamma. Ja men gör det då, sa jag, ungefär. Dottern var 16 när detta utspelade sig. Hade då varit ett par med min nya i 8 år. Ja jag är förälder men jag är också en vuxen individ som lever mitt liv. Med rätt till känslor, kärlek osv. Ska jag leva som singel hela livet bara för att behaga min dotter som ter sig svartsjuk?


    Nja, att som du kapitulera som förälder och lägga över vuxenansvaret på barnen är inte att vara en ansvarstagande förälder eller vuxen. Många barn skulle nog må väldigt mycket bättre efter separationer om män gjorde mer som du påstår att kvinnor gör: tar ansvar för sin föräldraroll och inte beter sig som själviska nyförälskade tonåringar. 
  • Anonym (tonårsmamma)

    TS hur gamla är hans andra barn? bor dom två sönerna kvar hemma?
    i så fall bor dom och dottern varannan vecka?
    Är sönerna alltså helt ok med allt och det bara är dottern som har åsikter?
    Hur gammalt är ditt barn? bor ditt barn varannan vecka eller mest med er?
    Funkar ditt barn bra med din man eller finns det något där som inte är helt ok?.

    Hur länge har din man och mamman till hans barn varit separerade? hur separationen gick kan också påverka.
    Det är klart att tonårsbarn ska kunna uppföra sig men det är också en tid som för många är jobbig, man är ibland vuxen ibland ett barn, en del har större problem med att frigöra sig.
    16 år kan verka nästan vuxet och en del blir vuxna tidigare än andra, men vid 16 år är man inte vuxen utan just tonåring som ofta fortfarande behöver sina föräldrar mer än vad man tror ibland.
    Just det här med att vara som en vuxen ibland och barn ibland och händer det något blir det extra jobbigt. 
    Kanske är hon otrygg och osäker som person, har hon många kompisar? hur går skolan? självklart ska hon uppföra sig väl men troligtvis mår hon inte helt bra som vissa tonåringar inte gör vid den åldern, är många framförallt tjejer som har det jobbigt i tonåren.

    Som jag skrev tidigare kan också tonåringar tycka att det är pinsamt när föräldrar får barn när dom själva är tonåringar, jag vet flera som tyckt det då vi nu har tonåringar och en del av barnens kompisar fått nya syskon. 
    Pinsamt och att föräldrar i 40 årsåldern är gamla osv. Din man måste ju också vara en bit över 40 om hans yngsta barn är 16 och har två äldre barn.
    Så tänker ofta tonåringar även om vi som själva har tonåringar tänker annorlunda.

    Faktiskt är jag själv det nya barnet.
    Mina föräldrar hade varit gifta och hade barn men skilda när dom träffade varandra. När dom fick mig var bägge i 40 årsåldern och faktiskt så när jag föddes hade jag två bröder som var 16 år, en av mammas söner och en av pappas. Jag blev lillasyster till båda, halvsyster men ingen säger halvsyster utan bara syster, dom var ju bonusbröder, mina föräldrar hade även ett barn till var men just dom killarna var 16 år. 
    Dom hade inga problem med att deras mamma och pappa träffat nya och det funkade bra men dom tyckte att det var pinsamt att föräldrarna skaffade ett ny bebis när dom var tonåringar, att dom för gamla mm.
    Men kan säga att när jag sen var född eller kanske från jag var några månader blev jag den lilla maskoten, dom var barnvakter och kan säga att när jag var 4-5 år följde jag med till deras kompisar ibland och tjejer som kom hem till oss tyckte att det var jättekul med deras lilla syrra. 
    Vi har alltid haft den bästa kontakten, när dom sen fick familjer var jag ofta barnvakt till deras barn, jag var den unga fastern och har lika bra med mina nu vuxna syskonbarn och dom har bra kontakt med mina tonåringar.

  • Anonym (Less)
    Anonym (Bleep) skrev 2024-08-13 08:57:13 följande:
    Hur lyckas man vara en bra förälder och samtidigt ha noll inflytande över sitt barn? Det du skriver går inte ihop. 
    Eh, vem vet hur illa det hade varit ställt med ungen utan hans inflytande? Du löser verkligen bara in det du själv vill.
Svar på tråden 16-åring med mini wife syndrome ska få ett syskon