16-åring med mini wife syndrome ska få ett syskon

Det är verkligen inte ovanligt att unga bor hemma tills de är i alla fall 20 år och kanske något eller några år till. Det gjordes redan när jag var ung för 20 år sen i storstadsregion där i princip all typ av utbildning fanns runt knuten. De enda som flyttade vid 18 var sådana som antingen kommit in på utbildning på annan ort, eller sådana som aldrig hade planer på att plugga vidare. Och lite större förhoppningar kanske man har om sina barn, än att de ska hanka sig runt på lågavlönade ströjobb för resten av livet. 

Det går dock inte ihop. Tyvärr. Och din attityd mot tjejen är horribel, inte konstigt att hon sparkar bakut. 

Fattar inte att du självmant har satt dig i den här situationen. Hur kan du någonsin tro att det kommer bli ett harmoniskt småbarnsliv hemma hos er?

Du får ju skylla dig själv, hoppas bara att det nya barnet inte kommer att fara illa.

Du...man är ju två om att uppfostra ett barn. Tror inte din man kan friskriva sig från hur hans avkomma har blivit. Men det kanske känns bekvämt för dig att tro att det är så det är, för då behöver du inte ta ansvar för att du har valt honom över alla andra män till att bli pappa till din dotter. 

Som du uttrycker dig får man snarare känslan av att han dras till den dominerande typen av kvinnor/flickor i sitt liv - dottern, exfrun, du själv...och snart er dotter om det blir en flicka. 

Du märker inte att det du skriver kan uppfattas som rätt konstiga värderingar det också?  

Det är din åsikt, noterad!

"Miniwife syndrome" låter mest som ytterligare ett sätt att sezualisera kvinnor än ett syndrom.

Att en tjej/kvinna gillar sin far och vill skydda honom från elaka tanter betyder inte att hon vill gifta sig med honom.

Du verkar inte ha googlat innebörden av uttrycket, eller så saknar du kognitiv förmåga att förstå det. 

Det framgår ju mer och mer att det kanske inte är dottern som är problemet? 

Jag gjorde inget så kallat val. Min dotter försökte utpressa mig för att få som hon vill. Hade min fru gjort samma sak och ställt ultimatum hade jag sagt samma sak till henne. Givetvis hade jag en diskussion med min dotter och nej, hon flyttade inte till sin mamma. Ett barn eller tonåring i den åldern är snart vuxen och behöver förstå och respektera att den inte äger sina föräldrar, precis som en förälder inte äger sitt barn. Givetvis är man där och ställer upp men inom rimliga gränser. Skulle jag låtit henne få som hon vill och levt ett fortsättningsvis olyckligt liv utan min fru menar du? Jag älskar mina barn men har ett eget liv också. 

Att vilja flytta och att ha möjlighet att flytta är två helt skilda saker. 

Jag ville flytta betydligt tidigare än jag gjorde. Jag var 21år och kom in på högskola på annan ort. När jag var klar 4 år senare var jag tvungen att flytta hem igen ett tag. Omständigheter har gjort att jag var tvungen att bo hos mamma och hennes sambo i två månader i våras, 45+ år gammal med två barn. Det har aldrig funnits på kartan att de inte skulle ställa upp, trots att jag och mammas sambo i perioder varit rätt osams genom åren (speciellt från 12/13 år till jag flyttade hemifrån). 

Det handlar inte om att curla utan om att ställa upp för sina barn.