Deprimerad 13-åring

Det låter som att hon har Selektiv mutism. Symptomen är att man talar hemma men inte utanför hemmet, tex inte pratar i skolan. Hur kan BUP säga att de vägrar utreda för att hon inte talar? Det är ju symptomet. Ni måste byta till en annan läkare det är helt klart. Läs på om selektiv mutism.

Selektiv mutism klassas  som en ångestsjukdom. I en studie hade 66 av dessa patienter också autismstörningm så det kan vara en kombination med autism men behöver inte vara det! 34% hade ju inte autism i studien. 

Det behandlas med ångestdämpande SSRI - medicinering och / eller KBT.

 

Selektiv mutism som utvecklats till depression och nu även anorexi. Allt hänger ihop med ångest låter det som. Jag tror att hon skulle må bra av SSRI medicinering. Försök hitta en riktigt bra läkare. Hon behöver troligen anorexiabehandling också. 

Det är naturligtvis komplext för BUP när hon har så många problem. Selektiv mutism, anorexi , depression, suicidförsök. Men just därför behöver hon hjälp. Ni föräldrar måste läsa på själva så att ni kan diskutera med läkarna. Stå på er och kräva hjälp.

De som får anorexiabehandling får ofta också SSRI medicinering. 

Det är bra att du är hemma med henne, hon behöver sina föräldrar. Din man som inte vårdar henne, kan han kanske ligga på hos BUP elller andra tänkbara instanser medan du tar hand om dottern? Typ ringa varje dag tills ni får vård. Man får inte ge upp, ni måste kräva att hon får vård. 

Har hon inte fått någon diagnos alls? Har ni diskuterar selektiv mutism? 

Har hon språkstörningsdiagnos?

Pandas är en autoimmun sjukdom, som man kan få efter en streptokockinfektion, som sätter sig på hjärnan och nervsystemet. Det är okänt av många och det är väldigt svårt att få rätt diagnos om man har det. Könner en familj som fick jobba oerhört med detta innan de fick rött diagnos. 

Finns väl dock  inget som tyder att TS dotter har Pandas, hon har haft selektiv mutism sedan förskolan vilket hon av någon anledning inte fått behandling för. Selektiv mutism är ju också ganska okänt, men BUP borde ju verkligen ha denna kunskap. 

Jag vet verkligen inte vad TS skall göra, detta låter jättetufft!!
Ni verkar inte få rätt vård av någon anledning. Kanske har ert BUP inte kompetens och resurser? Kan ni byta BUP? Vårdgaranti måste ju gälla även för ångest, depression och anorexi. Vilken region bor ni i? Gissar att det är någon glesbygdsregion, eftersom vården verkar eftersatt? 
Konstigt att de har dagvård för en anorektisk trettonåring, den vård som har bäst evidens är ju familjebaserad terapi för unga anorektiker. Särskilt för en så väldigt ung flicka som också lider av ångest och selektiv mutism, bör ju familjebaserad terapi vara bäst? 
Men nu har det gått så långt att hon måste läggas in antagligen? Vad säger de på sjukhuset ? Vägrar de ta emot henne? Vad har de för orsak till att vägra lägga in henne?

Det är ju tydligt på beskrivningen från TS att dottern har selektiv mutism och en lärare har också tidigare uppmärksammat detta och informerat föräldrarna, som i sin tur har pratat med BUP,  som tyvärr inte velat gå vidare med detta. 
Flickan har alltså inte fått vare sig diagnos eller behandling för sitt problem, selektiv mutism. Enligt klippet från SVT, se länk nedan, är det då vanligt att den selektiva mutismen , om den är obehandlad, övergår till svårare psykisk ohälsa. 

De jobbar för att sprida kunskap om den okända diagnosen selektiv mutism | SVT Nyheter

Nu är problematiken så svår och extremt komplex med både selektiv mutism (flickan kan inte prata utanför familjen), depression, självskada, själmordsförsök och anorexi. Det finns ingen behandling som klarar allt detta. Var skall de börja, vad skall de göra? Jag misstänker att BUP backar på grund av detta. 

För en så ung flicka med ångestproblematik och selektiv mutism i grunden , är det ju inte så jättetroligt att en inläggning på sjukhus skulle göra henne bättre? Att ligga på sjukhus är ju en delvis skrämmande och för flickan främmande miljö som inte direkt ger trygghet.  Det som behövs , tror jag, är familjebaserad terapi för anorexin, kombinerat med psykologhjälp och troligtvis antidepressiv medicin.
Men jag är lekman och inte psykiatriker, vilket behövs i detta fall, det är helt klart.  Erfarna barnpsykiatriker är dock tyvärr mycket svåra att få tillgång till, det är jag väl medveten om. 

TS: Kan flickan kommunicera med BUP och ätstörningsvården skriftligen? På en dator eller platta? Alternativt att hon pratar med dig och du med personalen. Eftersom hon är ung och har ångest förutsätter jag att du är med på alla möten som hon har med vården, det tror jag är jätteviktigt. 

TS , hur går det för er, dig och dottern?

Vad säger era vårdkontakter ?

Vill skicka er båda en kram, trots att jag inte känner er, detta måste vara oerhört tungt för dig som mamma. Som mamma känner jag med dig. 

Bra med erfarenhet och  konkreta förslag till TS!!
Ett hembesök av psykolog som pratar med föräldrarna och lappar genom dörren låter ju som en möjlighet  även i detta fall.