• Anonym (Orolig mamma)

    Deprimerad 13-åring

    Vår 13-åriga dotter har varit djupt deprimerad i ca ett halvår nu. Vill börja med att skriva att hon har haft en bra barndom med närvarande föräldrar, och hon har inte varit utsatt för något trauma under uppväxten.

    Hon har anorexi, det enda hon får i sig i kaloriväg är juice och yoghurt. Hon skär sig på armar och ben. Hon har slutat gå till skolan, spenderar dagarna i sin säng och kommer aldrig ut från rummet. Hon försökte ta sitt liv för en månad sedan och var då inlagd 2 veckor, men det gjorde ingen skillnad. Hon går till bup men de säger att de inte kan göra mycket då hon vägrar prata.

    Hon har haft det svårt i skolan då hon inte har vänner där, men hon är inte mobbad. Hon har några internetvänner som hon träffade genom ett spel. Hon har inga diagnoser. 

    Vi föräldrar går på knäna, vi är livrädda varje dag att hon ska ta sitt liv. Vi vet inte vad vi ska göra längre. Är det någon som varit i liknande situation med en så ung tonåring? 

  • Svar på tråden Deprimerad 13-åring
  • TvillingmammaVästgöte

    Selektiv mutism som utvecklats till depression och nu även anorexi. Allt hänger ihop med ångest låter det som. Jag tror att hon skulle må bra av SSRI medicinering. Försök hitta en riktigt bra läkare. Hon behöver troligen anorexiabehandling också. 


    Det är naturligtvis komplext för BUP när hon har så många problem. Selektiv mutism, anorexi , depression, suicidförsök. Men just därför behöver hon hjälp. Ni föräldrar måste läsa på själva så att ni kan diskutera med läkarna. Stå på er och kräva hjälp.

    De som får anorexiabehandling får ofta också SSRI medicinering. 

  • Anonym (Jrjr)

    Läs om pass/pandas . Det är inte bara tvång det handlar om utan anorexi också, selektivitet och självskadebeteende 

    kram 

  • Anonym (Jrjr)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-08-12 12:08:03 följande:

    Det låter som att hon har Selektiv mutism. Symptomen är att man talar hemma men inte utanför hemmet, tex inte pratar i skolan. Hur kan BUP säga att de vägrar utreda för att hon inte talar? Det är ju symptomet. Ni måste byta till en annan läkare det är helt klart. Läs på om selektiv mutism.


    Selektiv mutism klassas  som en ångestsjukdom. I en studie hade 66 av dessa patienter också autismstörningm så det kan vara en kombination med autism men behöver inte vara det! 34% hade ju inte autism i studien. 


    Det behandlas med ångestdämpande SSRI - medicinering och / eller KBT.


     


    Ssri hjälpte inte mig ett skit när jag var 15 med plötsliga hemska besvär med ångest och självskadebeteende. Slutafe äta också. Jag hade pandas 
  • Anonym (Jrjr)

    Men däremot funkade kortison. Det är ju en sorts inflammation förstår jag det som, därav besvären. 


    Jag blev dessutom ofta värre efter ansträngning (vara bland folk, umgås med vänner, träna osv) vilket ännu mer tyder på att det är något annat. 


    Fick min diagnos efter över 15 års tid 

  • Anonym (Jrjr)

    Mig trodde dom också att jag hade adhd eller autism. Men som läkarna sa, det är inget man får bara sådär. 


    Hade inget av det. Hade pandas. 

  • Anonym (Jrjr)

    Förlåt. Lät arg. 


    Jag blir bara så ledsen När jag läser om andra och får lite panik för jag vill hjälpa. När man varit där själv så är det hemskt. 


    Jag låg också i sängen och bara grät till 05 om nätterna. Gick inte upp om dagarna. Grät och skrek av all ångest. 


    Jag hade haft Massor med halsflussar tidigare , vilket då skapade dessa besvären. 


    SSRI kanske hjälper vissa något. Men mig hjälpte det inte. jag har provat 10 olika. 


    Får ni hjälp av BUP? Hon behöver nästan få något lugnande när hon får sådana panikattacker så hon skär sig. Tycker intr ni ska behöva ha detta på era axlar ensamma. Så hemskt med all den oron.

  • Anonym (Jrjr)
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2024-08-12 11:19:13 följande:
    Hon har haft svårigheter med talet sen förskolan. Hon pratar bra hemma men lärarna säger att hon inte säger mycket i skolan, hon nickar/skakar på huvudet och skriver på papper när lärarna frågar henne något. Dock inga tecken på ätstörningar förrän ett halvår tillbaka. Jag tycker att hon har varit ett väldigt lyckligt barn, om än kanske lite mer orolig och blygare än de flesta barn. 

    Men om hon haft besvär så länge så har hon väl fått hjälp för det hoppas jag? 


    Varför har hon gått runt sådan så länge? Har ingen regerat? Läste detta först nu. Låter ju som hennes besvär har eskalerat något otroligt 

  • Anonym (Jrjr)
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2024-08-11 23:19:45 följande:
    Nej. Bup vill inte göra någon utredning för att hon vägrar prata under möten. 
    Anonym (Ap7) skrev 2024-08-11 23:15:59 följande:

    Är inte hennes depression diagnotisticerad när hon till och med har ett självmordsförsök så nära inpå?



    Hon är "nedstämd" enligt bup. 
    Jaha? Och sen då? Accepterar ni detta ?
  • Anonym (Jrjr)

    Trodde hon fått besvären nu, bortse från mina tidigare svar och ursäkta miljoner inlägg 

  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym (I) skrev 2024-08-12 12:11:40 följande:
    Varför i helvete har ni inte tagit tag i det mycket tidigare så hon kunde fått hjälp redan på förskolan!?
    Hon har gått på bup från och till sen förskolan, de har avslutat henne flera gånger för att de inte anser att de kan göra något pga hennes oförmåga att prata om hennes mående. Hon har även gått hos logoped och haft kontaktperson men det har inte heller hjälpt henne. Jag försöker få henne inlagd för anorexin då hon nästintill slutat äta helt, hon har gått på dagbehandling tidigare men hon vägrade äta där så då avslutade de henne. Jag är hemma med henne på heltid för tillfället, försöker få upp henne ur sängen men 9/10 gånger går det inte. Jag ger henne drickyoghurt och juice vid sängen för det är det enda hon får i sig. 
Svar på tråden Deprimerad 13-åring