Hur gör man?

Fast samtidigt, utifrån vad TS skriver betalar sambon "alla husgrejer" vilket innebär att TS står för mat och förbrukningsvaror till sig själv, sambon och barnen. Troligtvis en lägre kostnad än vad ett hus kostar varje månad, om man ser till vad det kan tänkas kosta för de vuxna. Rent krasst är det TS sak att försörja sina barn och inte något sambon ska betala för. Resonerar här utifrån en rimlig uppdelning av kostnader, sedan kan ju folk välja att göra annorlunda. Sambon betalar ju dessutom allt kring huset utifrån TS (förvisso lite vaga) beskrivning, men det är så jag tolkar det. På så vis får ju ts ta del av sambons högre inkomst. 

Vi vet heller inte hur samboavtalet ser ut. Det kan ju vara så att huset undantas, men inte bohag köpt för gemensamt bruk. Det är heller inte påskrivet ännu. TS har väl ett eget ansvar att spara ihop en buffert. Givet att hon inte betalar något för boendet är det inte otänkbart att sådant ett utrymme finns. Oavsett bör ju ens liv inte inrättas efter em partners höga inkomst och eventuellt goda vilja.

Samtidigt verkar sambon betala allt relaterat till boendet, vilket inte lär vara gratis och säkerligen dyrare än matkostnad och övrigt. TS levnadskostnader bör ha minskat av ihopflytten eftersom boendekostnaderna täcks av sambon. Det bör ge en möjlighet att spara. Man har faktiskt ett eget ansvar att se om sitt hus. Dessutom är det väl ett värde att TS och barnen får bo i huset? Utan att betala hyra eller köpeskilling. 

Får de gemensamma barn får man väl se över fördelning av kostnader och ekonomin i sin helhet.

Utveckla gärna vad du menar med att jämföra med lika ägande.

Lika ägande förutsätter, i min värld iaf, att man betalar lika delar av investeringen dvs köpeskillingen, och drift, underhåll etc. Smakar det så kostar det.

Fast om TS tar sitt ekonomiska ansvar och sparar under tiden så står hon inte på bar backe.  Då kan hon använda de pengarna till att köpa eget boende. Och/eller stå i bostadskö under tiden. Med ett sådant upplägg förutsätter det att den som inte äger boendet säkerställer att hen inte står på bar backe vid separation. Givetvis också att möjlighet finns att säkerställa detta. 

I övrigt håller jag med om att jämbördighet och lika ägande är bäst.

Det står också att fickpengen är efter tex sparande. Oklart hur mycket sparande och vad som är vems där (gemensamt, delas vid separation, sparar var och en lika mycket på sitt håll, olika mycket?), så der är svårt att uttala sig om huruvida ts är utsatt ekonomiskt.

Att ts går miste om investeringen är sant, sen är ju frågan hur ts ekonomi i övrigt ser ut och om hon sparar/investerar på annat sätt och hur utrymmet för det ser ut. Därav går det heller inte säga om ts är i någon fälla eller inte. Vi har för lite information att gå på. Jag upplever att du kanske är lite snabb att dra den slutsatsen. Jag tycker det är svårt att utläsa. 

Däremot kan jag hålla med om art gemensamt ägande och investering är att föredra. Och jag tycker även att man, vid olika plånböcker och ej gemensam ekonomi, bör rätta sig efter den med mindre pengar.