Inlägg från: Anonym (Röllök) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Röllök)

    Hur gör man?

    Anonym (Ekonomi?) skrev 2024-08-17 15:39:47 följande:
    Hur gör man?

    Är nybliven sambo. 


    Sambon har köpt huset. Så ja, jag är tekniskt sett inneboende här. Han får ut dubbelt så mkt som mig i månaden. Han kommer betala alla husgrejer, lån mm. Jag mest mat o sånt. Sen kommer vi båda ha lika mkt ?fickpengar? kvar.

    Men. Han får utdelning från sitt företag varje år (senast var det kanske 2 årslöner för mig) De pengarna kan vi inte dela på säger han för om jag skulle dö så ärver ju mina barn de pengarna. Köper det. Men i praktiken tjänar han ju egentligen då ca 4 ggr mer än mig per år. Är det rimligt att jag betalar lika mkt i vardagen eller vad tycker ni?
    Nyfiken på hur alla andra skulle gjort.. 


    Låter som inledningen till en typisk kvinnofälla. Du betalar saker som inte genererar ett värde och sitter där sen när förhållandet tar slut. Gissningsvis så blir upplägget att du ska ta hand om mer av markservicen vilket inte blir kännbart förrän era barn kommer.
  • Anonym (Röllök)
    Batikhäxa skrev 2024-08-18 22:25:30 följande:
    Samtidigt verkar sambon betala allt relaterat till boendet, vilket inte lär vara gratis och säkerligen dyrare än matkostnad och övrigt. TS levnadskostnader bör ha minskat av ihopflytten eftersom boendekostnaderna täcks av sambon. Det bör ge en möjlighet att spara. Man har faktiskt ett eget ansvar att se om sitt hus. Dessutom är det väl ett värde att TS och barnen får bo i huset? Utan att betala hyra eller köpeskilling. 

    Får de gemensamma barn får man väl se över fördelning av kostnader och ekonomin i sin helhet.
    Jämför i stället med scenariot med lika ägande
  • Anonym (Röllök)
    Batikhäxa skrev 2024-08-18 23:19:11 följande:
    Utveckla gärna vad du menar med att jämföra med lika ägande.

    Lika ägande förutsätter, i min värld iaf, att man betalar lika delar av investeringen dvs köpeskillingen, och drift, underhåll etc. Smakar det så kostar det.
    Ja, det innebär att man investerar liknande. Skulle vara en bättre sits för ts att flytta till ett boende med lika ägande så hon inte står på bar backe
  • Anonym (Röllök)
    Batikhäxa skrev 2024-08-19 08:21:36 följande:
    Fast om TS tar sitt ekonomiska ansvar och sparar under tiden så står hon inte på bar backe.  Då kan hon använda de pengarna till att köpa eget boende. Och/eller stå i bostadskö under tiden. Med ett sådant upplägg förutsätter det att den som inte äger boendet säkerställer att hen inte står på bar backe vid separation. Givetvis också att möjlighet finns att säkerställa detta. 

    I övrigt håller jag med om att jämbördighet och lika ägande är bäst.
    De får samma fickpeng (förutom bonus), hon förväntas då spara medan han kan lägga det på nöjen. Hon går dessutom miste om den långsiktiga investeringen ett eget boende faktiskt är. Lägg i vågskålen ett förhållande med lika ägande, hon blir då inte satt i en beroendeställning. 

    Fällor är fällor när de slår till.
  • Anonym (Röllök)
    Anonym (....) skrev 2024-08-19 14:14:30 följande:
    Problemet är ju att hon har barn sedan förr.

    Personligen tycker jag inte att det är konstigt ens om ett par gifter sig, har alla pengar tillsammans, och frun aldrig arbetar mer. Men detta kräver att alla barnen är gemensamma. Det är helt enkelt inte rätt att de pengar han slitit och sliter ihop, ska gå till hennes barn - nu eller efter en separation eller ett dödsfall. Utan han måste ju säkra upp så att det blir HANS barn som får ärva allt efter honom, om de skulle få ett gemensamt barn. Och om det inte sker - att hans förmögenhet följer blodslinjen tillbaka till hans syskon, syskonbarn, kusiner etc.. 

    Det här är helt enkelt något man måste tugga i sig, om man har barn sedan förr när man träffar någon. Man kan inte kräva lika mycket längre, man har inte samma förhandlingsposition. Utan då får man arbeta och tjäna sina pengar själv, om man vill ha mer pengar och en högre levnadsstandard. 
    Det är inte samma sak som ett gemensamt boende. Det är inte ett problem att hon har barn sen förr. Hennes barn ärver henne.
  • Anonym (Röllök)
    Anonym (....) skrev 2024-08-19 14:41:03 följande:
    Utan samboavtal, är halva huset hennes. Och det värdet ärver hennes barn efter henne. Det är helt galet att det ska vara så, men det är så våra lagstiftare i Sverige har fixat det. 
    Jag tycker inte det är konstigt. Det råder en absurd individualism i samhället. 

    Jag tror det är bäst för ts att köpa ett boende tillsammans med honom med lika ägande. Jag anser också att bonusen han får borde tillfalla båda. De borde kunna leva med liknande "rikedom" De borde gifta sig och han accepterar barnet som att det skulle vara sitt eget. Varför? För att skapa en teamkänsla och ett förhållande som håller i längden.
  • Anonym (Röllök)
    Batikhäxa skrev 2024-08-19 18:18:23 följande:
    Det står också att fickpengen är efter tex sparande. Oklart hur mycket sparande och vad som är vems där (gemensamt, delas vid separation, sparar var och en lika mycket på sitt håll, olika mycket?), så der är svårt att uttala sig om huruvida ts är utsatt ekonomiskt.

    Att ts går miste om investeringen är sant, sen är ju frågan hur ts ekonomi i övrigt ser ut och om hon sparar/investerar på annat sätt och hur utrymmet för det ser ut. Därav går det heller inte säga om ts är i någon fälla eller inte. Vi har för lite information att gå på. Jag upplever att du kanske är lite snabb att dra den slutsatsen. Jag tycker det är svårt att utläsa. 

    Däremot kan jag hålla med om art gemensamt ägande och investering är att föredra. Och jag tycker även att man, vid olika plånböcker och ej gemensam ekonomi, bör rätta sig efter den med mindre pengar.

    Något som tydligt framgår är att han är vinnaren i upplägget. Han står för ägandet och får maten ordnad, behåller bonusen och får det betydligt bättre än om han skulle bo själv. 


    I det långa loppet då indikerar upplägget en inarbetad orättvisa i förhållandet, även maktmässigt, i det avseendet att teamkänslan kommer att utebli. Och till syvende och sist, varför har man ett förhållande egentligen? Bara för att gå vinnande ekonomiskt som han gör ur det hela? Eller är det för att skapa ett liv tillsamman? 

    Hon och han borde arrangera ett boende med rättvist ägande, åtminstone. Nu anser jag att även bonusen borde fördelas, men alla håller väl inte med där.

  • Anonym (Röllök)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-08-19 18:54:07 följande:
    Så vilken utgift tror du är störst, huset med allt vad det innebär eller maten på bordet?

    Hans företag, lika med hans bonus. Vi vet inget om hur länge han t ex haft sitt företag innan ts kom in i bilden. Och med tanke på hennes ungar skulle inte jag heller ge bort något av dessa pengar. Pengarna skapar inte sig själva om du trodde det.

    Vet vi något om ifall ts kan få köpa in sig i huset, jag hittar iaf inget om det. Men upplys mig gärna!

    Varför anser du att HANS bonus i nivå med två årslöner ska skänkas bort till 50%?

    Han vill inte att hans saker eller pengar ska tillföras ts barn om hon skulle avlida. OCh det är hans förbaskade rättighet.

    Själv hade jag hellre låtit någon välgörenhetsinrättning, t ex Djurens Rätt, ärva mig än några styvungar. Nu har jag som tur är inga längre men jag har haft. Skona mig från sånt!
    Varför är du arg?
    Han lägger pengar på något som har ett värde, hon går tomhänt från en separation. De får lika mycket pengar (förutom bonusen) Det är en klassisk kvinnofälla då kvinnan bidrar till saker som inte genererar ett värde. Fällan slår igen vid en separation. Ag har själv gjort en hel del fastighetsaffärer under min livstid, har alltid genererat en vinst (även om den inte är garanterad) får han en inneboende som kan bidra med kostnader såsom mat så har han det ekonomiskt förspänt.

    De borde ha ett rättvist ägande av bostaden (antingen genom att flytta eller köpa in sig) för att skapa ett jämlikt förhållande, vilket är förutsättningar för ett långvarigt förhållande med teamkänsla. Och ja, liknande ekonomiska förutsättningar. Vad är annars vitsen att bo ihop om det ska vara ett skevt ekonomiskt maktförhållande? De skulle ju kunna vara särbos också om de vill, han håller henne från att investera i ett boende med nuvarande upplägg.

    Jag vet inte hur mer tydlig jag ska vara för att kunna delge mig min åsikt. Oavsett om hon har barn eller inte från tidigare förhållanden.
  • Anonym (Röllök)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-08-19 19:32:22 följande:
    Jag är inte arg?

    Du behöver inte vara övertydlig, jag fattar vad du tycker. Däremot verkar du inte förstå vad jag tycker.

    Jag fattar vad du menar. Håller inte med dig.

    Råder ts att ha ett eget ägande och inte enbart betala för saker som inte genererar ett värde. 


    Insistera på att ni får en ekonomisk jämställd relation, annars blir upplägget skevt med maktpositioner vilket inte bådar gott för en bra relation.

  • Anonym (Röllök)
    Anonym (....) skrev 2024-08-20 03:56:56 följande:
    Hon vinner på detta jämfört med om hon skulle bo ensam, och med sina barn varannan vecka. Skulle hon göra det, så måste hon ju ändå betala hyra (räkna med MINST 6-7 000 kr/mån  för en hyresrätt), mat för sig själv alltid, och mat för barnen varannan vecka. Mannen äter säkerligen inte för 6-7 000. 

    Sedan vet jag inte om det har framkommit, om hon ska betala hälften av typ electricitet, värme, vatten, sophämtning, hemförsäkring och sådana löpande boendekostnader? Behöver hon inte ens betala något till det, så gör hon ju en enorm vinst på detta upplägget. Även i en hyreslägenhet hade hon varit tvungen att betala el och hemförsäkring.
    Du jämför med en ensamstående med hyresrätt. Jag jämför med ett förhållande med jämställt boende. Förhållandet med honom förhindrar henne att kunna skapa det, kanske med någon annan. Nej, nuvarande upplägg är en fälla. Fällor fungerar på det sättet, något som lockar och smakar sött.
  • Anonym (Röllök)
    Anonym (....) skrev 2024-08-20 03:50:59 följande:
    Sådana känslor för styvbarnen går dock inte att tvinga fram eller skriva papper om. De måste komma av sig själva. I så fall är det bättre att detta lämnas öppet, och att mannen skyddar sina tillgångar så länge, och eventuellt ändrar testamentet och tuggar samboavtalet (eller helt enkelt gifter sig med TS, det får ju samma effekt) senare när och om han FAKTISKT känner att styvbarnen är som hans egna. 

    Annars är det ett faktum, att de flesta ombildade familjer spricker. Och inte efter särskilt många år heller. Det är en enorm påfrestning att leva ihop med någon annans barn. Jag har bara nosat på det (typ varannan helg och någon semestervecka), och jag kan säga att jag aldrig vill vara med om det igen. OK, TS' ungar kanske är lättare att tycka om, det vet vi ju inget om. Men det är sannerligen inget som kommer med automatik, att älskar man en partner så älskar man hans barn också. De kan ju också känna att man är en konkurrent om deras fars/mors kärlek. Det är ett ormbo.
    För att bli en familj så behöver man vara ett team, skapa ett jämlikt förhållande och acceptera den andres barn fullt ut. Det är min åsikt att det lägger en grund för ett långvarigt förhållande. Jag anser att ts inte borde flytta in till mannen om han inte har den inställningen.

    Varför har man tvåsamhet egentligen? Det blir skevt om den ekonomiska maktfördelningen ser olika ut, om en part får befinna sig där på nåder och riskerar att hamna på bar backe. Gifter sig någon t ex med någon från ett fattigt land så anser jag att det också ingår i konceptet att pengar skickas till dennes familj.
  • Anonym (Röllök)
    Anonym (....) skrev 2024-08-20 14:38:44 följande:
    Ja, jag ser att du har som princip att kvinnor ska utnyttja män så mycket som möjligt. Till och med utländska kvinnor, där man kan vara SÄKER på att Nam-Nam, 22 år, har tagit Bengt-Ove, 58 år och 130 pannor, enbart för kosingen...
    Nej. Du har fått det om bakfoten. Det är inte ett könskrig. Det spelar ingen roll om det är en man eller kvinna som har det bättre/ sämre ställt.

    Du verkar inte ha så mycket erfarenhet av förhållanden.
  • Anonym (Röllök)
    Anonym (....) skrev 2024-08-20 14:53:06 följande:
    OK, så det går lika bra att Umba-Bumba, 22, gifter sig med Carina, 58 år och 130 pannor, för kosingen?

    Jag har ett långt äktenskap bakom mig och två vuxna barn.
    Jag blir inte förvånad över att ditt äktenskap inte höll
Svar på tråden Hur gör man?