Hur gör man?

De får samma fickpeng (förutom bonus), hon förväntas då spara medan han kan lägga det på nöjen. Hon går dessutom miste om den långsiktiga investeringen ett eget boende faktiskt är. Lägg i vågskålen ett förhållande med lika ägande, hon blir då inte satt i en beroendeställning. 

Fällor är fällor när de slår till.

Det är inte samma sak som ett gemensamt boende. Det är inte ett problem att hon har barn sen förr. Hennes barn ärver henne.

Jag tycker inte det är konstigt. Det råder en absurd individualism i samhället. 

Jag tror det är bäst för ts att köpa ett boende tillsammans med honom med lika ägande. Jag anser också att bonusen han får borde tillfalla båda. De borde kunna leva med liknande "rikedom" De borde gifta sig och han accepterar barnet som att det skulle vara sitt eget. Varför? För att skapa en teamkänsla och ett förhållande som håller i längden.

Varför är du arg?
Han lägger pengar på något som har ett värde, hon går tomhänt från en separation. De får lika mycket pengar (förutom bonusen) Det är en klassisk kvinnofälla då kvinnan bidrar till saker som inte genererar ett värde. Fällan slår igen vid en separation. Ag har själv gjort en hel del fastighetsaffärer under min livstid, har alltid genererat en vinst (även om den inte är garanterad) får han en inneboende som kan bidra med kostnader såsom mat så har han det ekonomiskt förspänt.

De borde ha ett rättvist ägande av bostaden (antingen genom att flytta eller köpa in sig) för att skapa ett jämlikt förhållande, vilket är förutsättningar för ett långvarigt förhållande med teamkänsla. Och ja, liknande ekonomiska förutsättningar. Vad är annars vitsen att bo ihop om det ska vara ett skevt ekonomiskt maktförhållande? De skulle ju kunna vara särbos också om de vill, han håller henne från att investera i ett boende med nuvarande upplägg.

Jag vet inte hur mer tydlig jag ska vara för att kunna delge mig min åsikt. Oavsett om hon har barn eller inte från tidigare förhållanden.

Själv hade jag hellre låtit någon välgörenhetsinrättning, t ex Djurens Rätt, ärva mig än några styvungar. Nu har jag som tur är inga längre men jag har haft. Skona mig från sånt!

För att bli en familj så behöver man vara ett team, skapa ett jämlikt förhållande och acceptera den andres barn fullt ut. Det är min åsikt att det lägger en grund för ett långvarigt förhållande. Jag anser att ts inte borde flytta in till mannen om han inte har den inställningen.

Varför har man tvåsamhet egentligen? Det blir skevt om den ekonomiska maktfördelningen ser olika ut, om en part får befinna sig där på nåder och riskerar att hamna på bar backe. Gifter sig någon t ex med någon från ett fattigt land så anser jag att det också ingår i konceptet att pengar skickas till dennes familj.

Nej. Du har fått det om bakfoten. Det är inte ett könskrig. Det spelar ingen roll om det är en man eller kvinna som har det bättre/ sämre ställt.

Du verkar inte ha så mycket erfarenhet av förhållanden.

Är din partner mån om ditt och mitt från början, så lär det fortsätta vara så, ta med det i beslutet att ta relationen till nästa steg

Ja för min del finns inga skrivna ramar och alla får ha vilka åsikter man vill. 

Det hade däremot varit ett skevt beteende om du träffar någon seriöst en längre tid, låter relationen utvecklas till något mer, och sen droppa bomben om hur du ser på saken när ni ska flytta ihop. Sån terräng sonderar man väl tidigare, kanske inte genom villkor utan genom att lära känna sin partner och dennes syn på samliv och relationer, och på så sätt ser du om ni är kompatibla i längden eller ej