Generationsboende, skapar konflikt i övriga familjen

Kanske ska tilläggas att det var vi som bekostade renoveringen av gårdshuset då vi äger hela fastigheten. Gårdshuset har inte tidigare varit bostad, men hade el och vatten indraget, vi fick anlägga avlopp. Huset har egen elmätare. 

Huset anpassades för farmors framtida behov så att hon ska kunna bo där hela livet, även med plats för hjälpmedel. Totalt gick renoveringen på cirka 500kkr och då gjorde min man det mesta själv.

Så månadskostnaden hon betalar oss i hyra är beräknad på den delen av renoveringen för att göra gårdshuset, därtill betalar hon för el, värme och bredband. Huset är försäkrat via vår försäkring, men svärmor har valt att teckna egen hemförsäkring också. 

Hennes totala månadskostnad för boende ligger på runt 65000kr.

Helt rätt och det var aldrig ett alternativ för oss!

Det äldsta syskonet hade sagt ifrån när hon åkte på en andra utlandssemester (hon åker med PRO) att hon behöver tänka sig för så att inte hela arvet går åt nöjen. VEM SÄGER SÅ?

För min och min makes del får hon gärna festa upp hela vinsten från husförsäljningen. Goa krutgumma som arbetat hårt och levt snålt hela sitt liv. Som längst har hon varit i Tyskland. Hon har aldrig (kunnat) unna sig mycket och nu när hon äntligen har det gott ställt så hoppas jag att hon njuter av det! 

Vi hade en så mysig stund för några veckor sedan, då vi bjudit in vänner och familj till kräftskiva. När alla andra gått hem kom svärmor in till oss med en flaska vin som hon köpt och sa "Nu börjar disk- och städfesten" och så satte vi på musik, drack vin och städade tillsammans. Hon var såååå lycklig! Har aldrig sett henne köpa eget vin förut, utan hon har alltid snålat på det hon fått i samband med födelsedagar osv för att det ska räcka hela året. 

Och hon har köpt nya kläder. Och gått till frisören flera gånger. Hon lever igen!

Gud vad jag svamlar, men blir så arg på missunnsamma människor!

Ja gud, det blev en nolla för mycket. Har inte stenkoll men tror att hon betalar cirka 6500:- i månadskostnad för sitt boende. Bara 3000:- till oss i hyra

Dom andra två syskonen bor en timme bort och har nu äldre barn. Men hon har tidigare passat deras barn, både hemma hos sig själv men också åkt dit flera gånger. I perioder bott där, under lov osv för att föräldrarna arbetat. 

Skulle jag erbjuda henne betalt hade hon tagit det som en förolämpning. Det hade aldrig accepterats från hennes sida. 

Någon större barnpassning har det inte varit för vår del. Barnen går in till henne på eftermiddagen och hon följer med in till oss på eftermiddagen för gemensam middag (som vi betalar för). Annars är vi sällan iväg så pass att vi behöver barnvakt och ska vi göra något över natt är det oftast mina föräldrar som är barnvakt, vi har turen att ha dom nära också 

Ja du, bra fråga. Känner jag dem rätt så skulle hemtjänst och senare ett äldreboende varit vägen att gå. 

De har hälsat på i samband med födelsedag och mors dag, nån gång mer under åren. Men aldrig har de lyft ett finger för att hjälpa till med hus eller trädgård. 

Det var ju löjligt för henne att bo kvar i det stora huset. Både kostsamt och ensamt. Hon hade svårt att gå upp till övervåningen det sista året så vi hjälpte till att flytta ner sovrummet. Trädgården och underhåll av huset har vi (mest min man) skött om sedan min svärfar gick bort för 8 år sedan. Jag har hjälpt till att ta med svärmor till mataffär, läkarbesök med mera. 

Vi vet att hyran är låg men målet var att hon skulle klara av sin egen boendekostnad på pensionen utan att behöva använda vinsten från försäljning av huset. Det har hjälpt till att skapa en självständighetskänsla för henne och än så länge så hanterar hon alla sina räkningar själv.

Redan innan generationsboendet kom på tal bestämdes att den dagen hon behöver hjälp att sköta ekonomin ansöker hon om en god man, just för att minimera konflikter mellan syskonen. Med situationen vi befinner oss i nu med de andra syskonen så känns det helt rätt. Vi vill inte bli beskyllda för någonting. 

Min man och svärmor har under dagen kontaktat jurist för att få hennes rättigheter nedskrivna. Samt gå igenom de kontrakt kring hyra osv granskade.

Tack fina du  Vi känner att vi gjort rätt och svärmor stormtrivs! 

Ett annat av syskonens tjafs var försäljningen av huset, då hon sålde under "köparens marknad". De menade att hon skulle bott kvar till marknaden vänt och hon kunnat få ut mer vid försäljningen. Allt för att så småningom få ut ett större arv!

Men inte lyfte de ett finger inför fotografering och försäljning. Svärmor, min man, jag och mina föräldrar kämpade en hel vecka för att få huset i bättre skick inför försäljningen. Sedan kom "gamarna" och roffade åt sig när huset skulle tömmas. 

Usch och fy! Hur kan man behandla sin förälder så?

Vi visste ju inte hur de positiva effekterna skulle se ut innan. Men det var dags för svärmor att flytta från det stora huset som behövde mer omsorg än hon orkade ge och kostade för mycket där hela hennes sparsamma pension gick åt i samband med skenande elkostnader.

Så utöver att kroppen inte orkade ta hand om huset, fanns det en ekonomisk stress. Att eliminera den ekonomiska stressen tror jag har gjort väldigt gott för henne. Hon orkar ta hand om sitt lilla gårdshus och har planterat sparsamt i rabatterna. Lagom för henne. Hon äter ordentligt varje dag och får en social samvaro när hon önskar. 

Vill säga att hon ibland tackar nej till gemensam middag och vi har alltid varit tydliga med varandra och barnen att privata utrymmen ska respekteras. Om farmor säger nej så respekteras det. 

Men oj så hon blommat ut. PRO har verkligen varit fantastiska, många arrangerade resor och studiebesök. Hon har fått flera nya vänner runt om i Sverige. 

De sa väl inte uttryckligen att det var för arvets skull men de tyckte absolut att hon skulle vänta ett par år med att sälja för att få ut mer pengar. Pratade om olika räntefonder för att få pengarna att växa osv, så det var genomskinligt. 

Då hade syskonen redan under flera månader tjafsat om att stötta ekonomiskt pga höga elpriser. Men ingen av de andra hade varit villiga att hjälpa till ekonomiskt, varpå beslutet om försäljningen kom upp. 

Det är vidrigt rent ut sagt! Jag hoppas att hon reser upp varenda öre och bara gottar sig de sista åren. Det arv vi och våra barn fått, i form av tryggt umgänge, hembakat/hemlagat och kärlek kommer vi leva gott på i resten av våra liv! 

Liten uppdatering: Jurist är kontaktad från båda håll. Min make och svärmor ska till juristen imorgon för ett första möte. Denna jurist kommer gå igenom alla papper osv och sedan kalla till ett möte där samtliga deltar. 

Min svärmor är uppgiven och ledsen. Att dialog om arv kommit på tal alla redan, hon är bara 74 år och hoppas ha många pigga år kvar, det gör henne väldigt ledsen. Det är fult, riktigt fult!

Som flera skriver här, det är inga fattiga personer som gapar efter pengar. Samtliga är välutbildade och i övre spannet på höginkomsttagare, men mycket vill ha mer. När hon hade det kämpigt ekonomiskt syntes de inte till, men nu ska det blandas i jurister för att säkra arvet ... suck! 

Du har såååå rätt!

Hon är nära våra barn för att vi är nära varandra. Både geografiskt men också känslomässigt. I och med att vi alltid bott nära varandra så har vi setts mer och hjälpts åt. Vi har som sagt alltid hjälpt till med deras gamla hus och trädgård. Hon har alltid bakat åt oss, bröd och fikabröd i mängder. För hon älskar att baka, det har varit hennes lilla lycka att kunna ge tillbaka när vi hjälpt till. 

Nu får vi och barnen njuta av hennes klokhet och värme och hon blir väl omhändertagen. I våras hade hon svårt att gå pga diskbråck och var sängliggandes. Det var så skönt att kunna kika in till henne flera gånger per dag, komma in med mat och pyssla om henne utan att behöva köra fram och tillbaka. Hon gick sedan med rullator ett par veckor och då såg vi hur bra anpassat gårdshuset var för henne. Hon behövde aldrig känna sig ensam, utan vi var bara ett stenkast bort. 

Uppdatering efter första mötet med juristen:

Juristen bekräftade att hyra som betalas för nyttjat boende inte kan räknas som förskott till arv. Det hyresavtal som är skrivet är dokumenterat och registrerat på korrekt sätt. Vad svärmor väljer att göra med sina pengar är hennes ensak. Hon är inte skyldig att redovisa vare sig fasta utgifter som boendekostnad eller andra utlägg för sina barn. 

Nästa steg är för svärmor att upprätta ett testamente, då hon har en del värdesaker i form av fordon, smycken, konst och möbler som hon vill fördela enligt egen önskan. Juristassistenten kommer på besök nästa vecka för att gå igenom och fota allting och sedan skrivs testamentet av juristen. Dessa saker ska testamenteras utanför arvslotten och min make (och jag) håller oss utanför detta då ingen yttre påverkan ska kunna hävdas i ett senare skede. Testamentet kommer registreras, men hållas privat.

Det kommer även skrivas ett annat dokument om svärmors vilja för den dag hon inte längre kan fatta egna beslut. Detta innefattar bland annat att oberoende god man ska utses den dag hon inte längre är kapabel att sköta sin egen ekonomi. Dokument kommer samtliga bröstarvingar få en kopia av. 

Därefter kommer en oberoende förmedlare att kalla kalla svärmor och hennes bröstarvingar till ett möte, där respektive parters jurister är välkomna att delta och förutsättningarna kommer presenteras och diskuteras. Efter sagt möte ska ärendet anses vara avslutat då det enligt juristen inte finns några rättsliga delar att diskutera. Men det är viktigt för svärmors välmående att få ett slut på dessa diskussioner. 

Hon är en egen vuxen människa, i sina sinnes fulla bruk och hon avgör själv vad hon gör med sina pengar. 

Inte för att det spelar någon större roll men ... Det är ett fordon som ska testamenteras. Det är min avlidna svärfars gamla bil, ögonstenen. En veteranbil fån 50-talet. Den står hos oss nu, det är min man som tagit hand om den sedan svärfar dog. Han hade helst velat köpa den men det har syskonen tyckt varit orättvist. 

Bilen har använts för hela familjen i samband med student, studentbal, bröllop mm. Svårt att dela en bil på 4 barn dock. Och jag vet faktiskt inte hur svärmor tänker kring det i testamentet. Men hon har bestämt att hon äger bilen så länge hon lever och barnen får "låna" den av henne. 

Sedan har svärmor en egen liten bil, men hon använder den sällan och den har inget stort ekonomiskt värde eller affektionsvärde, så tvivlar på att den ska testamenteras. 

Det gör vi verkligen, både unnar och uppmuntrar. Och hon gör det verkligen, har flera studiebesök och resor inplanerade framöver. Går på vattengympa varje vardagsmorgon och umgås mycket med "dam-klubben" som de kallar sig. Det senaste är att hon ska börja på pensionärs-dans (hon är själv noga med att kalla det detta, för hon skäms minsann inte över sin ålder) och i september åker hon på vinresa till Moseldalen i Tyskland. Tror hon ska till Gran Canaria i november också, så mycket kul!

Vi hurrar på, hon lever ett härligt liv nu! 

Du har sååå rätt! Tyckte att hon såg piggare ut efter mötet idag, hoppas att hon kan få lugn när allt detta är överstökat. 

För svärmor så finns det ett stort affektionsvärde i den bilen. Den har varit i familjens ägo i många år och var hennes makes ögonsten. Så att bara göra sig av med den har aldrig kommit på tal och den används fortfarande flitigt.

Efter svärfars död är det främst min man som använt den på veteranträffar mm och då har svärmor varit med (hon kör den dock inte själv), men den har också använts vid flera högtider av samtliga barnen. Dock är det min man som tagit över underhållet av den sedan svärfar gick bort.