• Anonym (TS)

    Orkar ingenting..

    Jag har ingen ork, till något... Jag jobbar mer än heltid pga hög arbetsbelastning. Jag gör i princip allt hemma avseende matlagning, städ, tvätt. Sköter om fyra barn där tre har neuropsykiatriska diagnoser osv. Och mer orkar jag inte.
     
    Jag motionerar aldrig. Promenerar aldrig. Går inte på gym, någon sport eller liknande. Aktiv tid i veckan för träning eller fysisk aktivitet är noll. På min höjd promenerar jag till affären bredvid jobbet (2 min) för att köpa lunch. Åker alltid hiss, även om det är en trappa bara. Jag äter oerhört onyttigt där jag småäter mycket. Jag orkar inte göra något i trädgården. Köper blommor varje vår som jag planterar, men orkar inte ta hand om dem under sommaren eller plocka bort dem på hösten. Jag orkar aldrig tvätta eller städa bilen. Kör bil till jobbet och betalar 150:- i parkering per dag för jag orkar inte promenera 5-10 min från en hyrd parkeringsplats. Större delen av tiden hemma när jag inte tvättar, städar, lagar mat etc så ligger jag i sängen. Jag orkar inte umgås med vänner. Orkar knappt umgås med mina barn. Jag orkar inte ens fixa läxorna med barnen. När jag säger orkar menar jag inte att jag inte orkar rent fysiskt, det är mentalt jag inte orkar. Jag är mentalt slutkörd. Somnar oftast före barnen alternativt inte sover alls, som idag. Sover skit i flera dagar tills jag däckar kl 18 någon kväll.  Varit till läkaren och alla prover var bra. HB, ferritin, njurvärden, levervärden, sköldkörteln osv. 
     
    Hade verkligen behövt fysisk aktivitet för att få mer ork, men orkar ju inte.
    Vad fan gör man!?
     
  • Svar på tråden Orkar ingenting..
  • Anonym (TS)
    Anonym (I) skrev 2024-09-12 02:11:01 följande:

    Jisses! Du behöver sätta gränser för dig själv. Prata med din chef och berätta hur du mår, att du håller på att bli utbränd. Tillsammans kanske ni kan hitta en lösning. Var är pappan till barnen?

    Svårt att hitta motivationen till fysisk aktivitet när man redan är så utmattad. Det bästa vore väl om läkaren kunde sjukskriva dig ett tag. Men alla har ju inte råd att vara sjukskriva heller..


    Har pratat med chefen men får väldigt lite gehör. Varit till läkaren som inte ville sjukskriva, de tog lite blodprover för att kolla typ järnvärden och likande. Proverna var bra enligt 1177. Väntar på svar från läkaren nu.
    Har några på mitt jobb som är sjukskrivna. En sedan februari och en sen förra året i oktober, båda för utmattning. Har även en till som är deltidssjukskriven för utmattning och jobbar 25% även en till som till och från är deltidssjukskriven och till och från heltid sedan nästan två år tillbaka. Förstår inte hur de får sjukskrivning!?

    Jag påtalade till läkaren avseende min utmattning. "Ja det låter jobbigt" var svaret, inget mer. När jag tagit upp det med chefen så har jag fått svaret att alla sjukskrivningar på jobbet beror på att folk är negativa och fokuserar på det dåliga. Att stressen skulle minska om vi fokuserade mer på det positiva, inte "eggar upp varandra" genom att prata om stressen med varandra osv. Får inte så mycket gehör där.
  • Anonym (TS)
    Anonym (I) skrev 2024-09-12 22:59:22 följande:
    Så dåligt! Ska man behöva vänta tills man helt gått in i väggen innan man får hjälp?! Då är det ju redan försent och man har en lång återhämtningsresa framför sig. Jag blev inte heller sjukskriven förrän jag bokstavligen nått ett totalt sammanbrott. 
    Förstår att det är svårt när du dessutom har barn att bara byta jobb. Men tycker att du bör överväga möjligheten. Och fortsätt att stå på dig både hos chefen och läkaren! Gå till en annan läkare. Sätt gränser och säg att du inte kommer jobba en minut mer än dina kontrakterade timmar.
    Jag har länge funderat på att byta jobb. Men det känns också som en enormt mental påfrestning. Att kunna ta in all ny information som krävs på ett nytt jobb. Lära sig jobbet osv. Det känns som en ond spiral.
  • Anonym (TS)
    Anonym (H) skrev 2024-09-13 09:09:29 följande:

    Hög igenkänning!! Vad sjukt att FK inte godkänt intyget, finns någon motivering? är du ensamstående? Har du möjlighet till avlastning? vad jobbar du med? 


    Jag jobbar inom social arbete, inte socialtjänsten, men typ. Har en del avlastning. Sambon hjälper såklart till också, men vi har ett barn som kräver vård/tillsyn i princip dygnet runt så han har under senaste månaderna och kommer behöva det åtminstone flera månader till. Så han fokuserar på denna. Har varit heltidsvabbande under vissa perioder för detta barnet, men det är ju inte direkt någon återhämtning. 

    Har annars inte så mycket avlastning. Sambons föräldrar bor i samma kommun men är äldre och orkar inte så mycket. Mina föräldrar bor långt bort och arbetar än. 
Svar på tråden Orkar ingenting..