
-
Jag har ingen ork, till något... Jag jobbar mer än heltid pga hög arbetsbelastning. Jag gör i princip allt hemma avseende matlagning, städ, tvätt. Sköter om fyra barn där tre har neuropsykiatriska diagnoser osv. Och mer orkar jag inte.Jag motionerar aldrig. Promenerar aldrig. Går inte på gym, någon sport eller liknande. Aktiv tid i veckan för träning eller fysisk aktivitet är noll. På min höjd promenerar jag till affären bredvid jobbet (2 min) för att köpa lunch. Åker alltid hiss, även om det är en trappa bara. Jag äter oerhört onyttigt där jag småäter mycket. Jag orkar inte göra något i trädgården. Köper blommor varje vår som jag planterar, men orkar inte ta hand om dem under sommaren eller plocka bort dem på hösten. Jag orkar aldrig tvätta eller städa bilen. Kör bil till jobbet och betalar 150:- i parkering per dag för jag orkar inte promenera 5-10 min från en hyrd parkeringsplats. Större delen av tiden hemma när jag inte tvättar, städar, lagar mat etc så ligger jag i sängen. Jag orkar inte umgås med vänner. Orkar knappt umgås med mina barn. Jag orkar inte ens fixa läxorna med barnen. När jag säger orkar menar jag inte att jag inte orkar rent fysiskt, det är mentalt jag inte orkar. Jag är mentalt slutkörd. Somnar oftast före barnen alternativt inte sover alls, som idag. Sover skit i flera dagar tills jag däckar kl 18 någon kväll. Varit till läkaren och alla prover var bra. HB, ferritin, njurvärden, levervärden, sköldkörteln osv.Hade verkligen behövt fysisk aktivitet för att få mer ork, men orkar ju inte.Vad fan gör man!?
-
Svar på tråden Orkar ingenting..
-
Går visst att bli sjukskriven, men inte hur länge som helst. En begränsad heltidssjukskrivning, en rehabplan och sedan en gradvis upptrappning brukar gå igenom.
I Ts fall bör nog heltidssjukskrivning kombineras med en plan för att gradvis öka fysisk aktivitet, för att sedan få in rutiner för fysisk aktivitet parallellt med deltidssjukskrivning.
Om orken inte räcker för trappor eller korta promenader är det nog inte bara mental trötthet men också fysisk svaghet.
-
Det är längre sjukskrivningar som är svårare. En diskussion för en egen tråd än att skrämma upp TS i onödan..Anonym (Hanna) skrev 2024-09-12 14:04:25 följande:Jo det verkar visst vara svårt. Om det finns Cancersjuka som inte ens blir sjukskrivna så är det inte enkelt att bli godkänd hos FK för utmattning
Verkar inte spela någon roll hur bra läkaren än skriver läkarintyget -
Min läkare vägrade sjukskriva mig trots panikattacker flera gånger om dagen. Men han var en riktigt arrogant gris, så då bytte jag läkare och han sjukskrev mig direkt. Jobbar inom vården så tryckte på att jag har sån ångest att jag blir en fara för patienterna. Svårt att göra någon annat än att sjukskriva då. Var hemma en månad och hade säkert gått att få vara hemma längre om jag hade velat detAnonym (Hanna) skrev 2024-09-12 14:04:25 följande:Jo det verkar visst vara svårt. Om det finns Cancersjuka som inte ens blir sjukskrivna så är det inte enkelt att bli godkänd hos FK för utmattning
Verkar inte spela någon roll hur bra läkaren än skriver läkarintyget -
Så varför fråga om du redan vet?Anonym (Hanna) skrev 2024-09-12 14:04:25 följande:Jo det verkar visst vara svårt. Om det finns Cancersjuka som inte ens blir sjukskrivna så är det inte enkelt att bli godkänd hos FK för utmattning
Verkar inte spela någon roll hur bra läkaren än skriver läkarintyget
men nej det är inte svårt. Försäkringskassan godkände min sjukskrivning utan ifrågasättande båda gångerna jag krashade. Första gången fick läkaren skriva om intyget lite men sen gick det igenom. Andra gången var det inget problem alls. -
Har pratat med chefen men får väldigt lite gehör. Varit till läkaren som inte ville sjukskriva, de tog lite blodprover för att kolla typ järnvärden och likande. Proverna var bra enligt 1177. Väntar på svar från läkaren nu.Anonym (I) skrev 2024-09-12 02:11:01 följande:
Jisses! Du behöver sätta gränser för dig själv. Prata med din chef och berätta hur du mår, att du håller på att bli utbränd. Tillsammans kanske ni kan hitta en lösning. Var är pappan till barnen?
Svårt att hitta motivationen till fysisk aktivitet när man redan är så utmattad. Det bästa vore väl om läkaren kunde sjukskriva dig ett tag. Men alla har ju inte råd att vara sjukskriva heller..
Har några på mitt jobb som är sjukskrivna. En sedan februari och en sen förra året i oktober, båda för utmattning. Har även en till som är deltidssjukskriven för utmattning och jobbar 25% även en till som till och från är deltidssjukskriven och till och från heltid sedan nästan två år tillbaka. Förstår inte hur de får sjukskrivning!?
Jag påtalade till läkaren avseende min utmattning. "Ja det låter jobbigt" var svaret, inget mer. När jag tagit upp det med chefen så har jag fått svaret att alla sjukskrivningar på jobbet beror på att folk är negativa och fokuserar på det dåliga. Att stressen skulle minska om vi fokuserade mer på det positiva, inte "eggar upp varandra" genom att prata om stressen med varandra osv. Får inte så mycket gehör där. -
Så dåligt! Ska man behöva vänta tills man helt gått in i väggen innan man får hjälp?! Då är det ju redan försent och man har en lång återhämtningsresa framför sig. Jag blev inte heller sjukskriven förrän jag bokstavligen nått ett totalt sammanbrott.Anonym (TS) skrev 2024-09-12 22:11:33 följande:Har pratat med chefen men får väldigt lite gehör. Varit till läkaren som inte ville sjukskriva, de tog lite blodprover för att kolla typ järnvärden och likande. Proverna var bra enligt 1177. Väntar på svar från läkaren nu.
Har några på mitt jobb som är sjukskrivna. En sedan februari och en sen förra året i oktober, båda för utmattning. Har även en till som är deltidssjukskriven för utmattning och jobbar 25% även en till som till och från är deltidssjukskriven och till och från heltid sedan nästan två år tillbaka. Förstår inte hur de får sjukskrivning!?
Jag påtalade till läkaren avseende min utmattning. "Ja det låter jobbigt" var svaret, inget mer. När jag tagit upp det med chefen så har jag fått svaret att alla sjukskrivningar på jobbet beror på att folk är negativa och fokuserar på det dåliga. Att stressen skulle minska om vi fokuserade mer på det positiva, inte "eggar upp varandra" genom att prata om stressen med varandra osv. Får inte så mycket gehör där.
Förstår att det är svårt när du dessutom har barn att bara byta jobb. Men tycker att du bör överväga möjligheten. Och fortsätt att stå på dig både hos chefen och läkaren! Gå till en annan läkare. Sätt gränser och säg att du inte kommer jobba en minut mer än dina kontrakterade timmar. -
Jag har länge funderat på att byta jobb. Men det känns också som en enormt mental påfrestning. Att kunna ta in all ny information som krävs på ett nytt jobb. Lära sig jobbet osv. Det känns som en ond spiral.Anonym (I) skrev 2024-09-12 22:59:22 följande:Så dåligt! Ska man behöva vänta tills man helt gått in i väggen innan man får hjälp?! Då är det ju redan försent och man har en lång återhämtningsresa framför sig. Jag blev inte heller sjukskriven förrän jag bokstavligen nått ett totalt sammanbrott.
Förstår att det är svårt när du dessutom har barn att bara byta jobb. Men tycker att du bör överväga möjligheten. Och fortsätt att stå på dig både hos chefen och läkaren! Gå till en annan läkare. Sätt gränser och säg att du inte kommer jobba en minut mer än dina kontrakterade timmar. -
Hög igenkänning!! Vad sjukt att FK inte godkänt intyget, finns någon motivering? är du ensamstående? Har du möjlighet till avlastning? vad jobbar du med?
-
Jag jobbar inom social arbete, inte socialtjänsten, men typ. Har en del avlastning. Sambon hjälper såklart till också, men vi har ett barn som kräver vård/tillsyn i princip dygnet runt så han har under senaste månaderna och kommer behöva det åtminstone flera månader till. Så han fokuserar på denna. Har varit heltidsvabbande under vissa perioder för detta barnet, men det är ju inte direkt någon återhämtning.Anonym (H) skrev 2024-09-13 09:09:29 följande:
Hög igenkänning!! Vad sjukt att FK inte godkänt intyget, finns någon motivering? är du ensamstående? Har du möjlighet till avlastning? vad jobbar du med?
Har annars inte så mycket avlastning. Sambons föräldrar bor i samma kommun men är äldre och orkar inte så mycket. Mina föräldrar bor långt bort och arbetar än. -
Hm men har ni funderat på att ansöka om avlastning från kommunen? Vet att det kan kännas hemskt men för att orka i längden? kan man överklaga fk beslutet?Anonym (TS) skrev 2024-09-13 16:14:29 följande:Jag jobbar inom social arbete, inte socialtjänsten, men typ. Har en del avlastning. Sambon hjälper såklart till också, men vi har ett barn som kräver vård/tillsyn i princip dygnet runt så han har under senaste månaderna och kommer behöva det åtminstone flera månader till. Så han fokuserar på denna. Har varit heltidsvabbande under vissa perioder för detta barnet, men det är ju inte direkt någon återhämtning.
Har annars inte så mycket avlastning. Sambons föräldrar bor i samma kommun men är äldre och orkar inte så mycket. Mina föräldrar bor långt bort och arbetar än. -
Du är redan utmattad, du har bara inte kraschat riktigt ännu.
Att man inte orkar och vill vara social längre utan bara vill ligga och sova är stora varningstecken.
Förklara för chefen att du kraschar inom kort om du måste jobba mer än heltid.
Sök avlastning från kommunen bums.
Försök få till att era barn kan få läxhjälp i skolan?
-
Fruktansvärt dålig chef! Som säkert är stressad över alla sjukskrivningar, men de är ju ett symtom på något? Att skylla på de anställdas attityd är riktigt lågt.Anonym (TS) skrev 2024-09-12 22:11:33 följande:Har pratat med chefen men får väldigt lite gehör. Varit till läkaren som inte ville sjukskriva, de tog lite blodprover för att kolla typ järnvärden och likande. Proverna var bra enligt 1177. Väntar på svar från läkaren nu.
Har några på mitt jobb som är sjukskrivna. En sedan februari och en sen förra året i oktober, båda för utmattning. Har även en till som är deltidssjukskriven för utmattning och jobbar 25% även en till som till och från är deltidssjukskriven och till och från heltid sedan nästan två år tillbaka. Förstår inte hur de får sjukskrivning!?
Jag påtalade till läkaren avseende min utmattning. "Ja det låter jobbigt" var svaret, inget mer. När jag tagit upp det med chefen så har jag fått svaret att alla sjukskrivningar på jobbet beror på att folk är negativa och fokuserar på det dåliga. Att stressen skulle minska om vi fokuserade mer på det positiva, inte "eggar upp varandra" genom att prata om stressen med varandra osv. Får inte så mycket gehör där.
Du måste börja sätta gränser TS. Ingen annan kommer tyvärr att göra det åt dig. Prata med facket och din chefs chef. Sjukskriv dig en vecka (då behövs inget läkarintyg) och gå sedan till en ny läkare och förklara utförligt hur du mår. Försök att få mer avlastning från kommunen gällande ert / era funktionshindrade barn.
Det kan inte fortsätta som nu. Jag förstår att det är svårt, men försök ta tag i detta innan du kraschar helt.