Jag undrar om jag överdriver då jag är irriterad på min dotter och tycker att hon är omogen och hennes utgångspunkt är vad hon trivs och inte trivs och skiter i princip i andra, taskig attityd.
Jag tycker inte att det är bra att dra till sig uppmärksamhet på ett negativt sätt och då man är 40 är det inte så mycket begärt att ta ut sin mormor 87 år på promenad då ens morsa 60 år lagat mat, tvättat, klätt på, gett mat till 87 åringen och bett om lite hjälp.
Skulle 40 åring inte orkar leva? Varför skulle hon inte det?
Vi har åkt tillsammans från Sverige till USA med den där hatten så jag klarar väl av det, det är mera att min dotter byr sig främst vad som känns bra för henne och skiter i andra. Det är inte hatten i sig eller att hon är lat och vill hellre serfa på mobilen istället för att gå utan att hon anser att hennes bekvämlighet går före allt annat.
Jag känner väl också nåt men min dotter ringer då hon behöver och kräver att jag ställer upp och det gjorde jag så klart vare sig jag hade lust eller inte.
Allt handlar inte om vad man har och inte har lust att göra.
Min dotter har inte svårt med livet på något sätt och vis.