Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.

Din önskan om snabbt och definitivt beslut är rimlig. Men det är också logiskt att hon inte vill gå dig till mötes. Hon har mest att förlora. Din förlust (framtidsdrömmarna) är redan ett faktum.

Du får nog börja förhandla. Hon förhandlar ju redan, och hon är skicklig. Hon vet att du är svag för förhoppningar och drömmar. 

Du behöver inse att hon lockas av trygghet och bekvämlighet, utan att lägga någon värdering i det. Det är inte hennes fel att du inte har sett vad som motiverar henne förrän nu. Behåll respekten för henne när du lägger fram ett bud anpassat efter hennes personlighet. Då tror jag att du kan nå båda dina mål. En upplösning av äktenskapet utan betänketid och utan drama.

Bryta ihop kan du göra sen. Jag beklagar verkligen sättet du fick dina drömmar krossade på.

Hej,

Jag ska försöka sammanfatta min situation kort. Och utan alltför utlämnande detaljer.
Jag är gift med min fru sedan närmre 10 år, tillsammans mellan 10-15 år.

Vi har haft två kriser tidigare, som båda handlat i huvudsak om att hon fått känslor för, och agerat på dom... med två olika män. Den ena mer allvarligt. Som hon låg med flera gånger samt sexting mm.

Efter väldigt mycket funderande, och en massa jobb med familjerådgivning mm. så beslöt jag mig för att ge det en sista chans, och vi fick det efter ett tag mycket bättre. 

Naturligtvis finns saker i vår relation som gjort att vi också glidit isär lite. Dock inget som ursäktar otrohet. 

Nu kände jag att något var fel, fick misstankar och ertappade henne med en ny kille, som hon är vän med och svurit att det endast är vänskap. Men de sågs, och jag hittade dom kramandes... 

Nu blev det såklart kris igen... Jag känner att det är svårt att se att det här ska gå att rädda. 

Jag har ställt henne lot väggen och sagt att hon måste välja nu om det är oss hon vill satsa på, och försöka rädda nåt. 

Hon kan inte göra ett tydligt val. Jag längtar efter att skaffa barn, vilket börjar bli lite bråttom i vår ålder... och jag har varit tydlig med att jag söker stabilitet, och familj i mitt äktenskap. Jag tror dock hon önskar mer frihet.

Så... det logiska är att vi skiljer oss, och både jag och hon kan söka vad vi önskar på annat håll. Detta trots att jag älskar henne än. 

Men... när jag ställer henne inför det tycker hon att hon inte förstår varför det måste gå så fort, att ta så viktiga beslut. Vi har ju levt så många år ihop. Osv...

Jag känner att det inte är kort tid, att ställas inför detta val nu, där jag anser att vi måste bestämma oss inom några dagar, en vecka från nu. Hon har redan haft ett par veckor på sig. 
Dessutom två tidigare kriser, orsakade av otrohet, som nu återkom en tredje gång... (som jag känner till, kan ju funnits fler...)

Hon har oratat med sin psykolog,  och psykologen tyckte vi skulle dela på oss ett tag, på prov.

Jag har sagt till frun att jag inte kan ställa upp på det. Om vi delar på oss så är det inte på prov, utan då vill jag vi skils. Jag kan inte gå i limbo, och ovisshet. Låta henne känna sig fram om nån annan är mer intressant...

Det kan vara sista chansen jag har, innan jag känner mig för gammal, att gå vidare i mitt liv och förhoppningsvis kunna få familjeliv med någon annan. 

Jag sköter det mesta kring hushållet... trädgård, matlagning osv... samt har ett krävande men ganska välavlönat jobb, med goda utvecklingsmöjligheter... Hon tycker jag är dålig på att ha socialt umgänge utanför vårt förhållande,  och hon känner sig instängd.  
Hon är kreativ, och spontan... rastlös. 

Så... min fråga till er i denna situation är: är det så orimligt att jag kräver ett beslut här och nu?

Med tanke på att detta problem med otrohet (och i samband med det osäkerhet kring känslorna för mig) har återkommit känner jag att jag i själva verket gett henne lång tid... men nu måste jag få ett snabbt avslut... eller ett väldigt övertygande åtagande för oss, från hennes sida.