Varför vill bara män erkänna att övervikt är skadligt?

Det finns en social rörelse som heter bodypositivity som många kvinnor sysslar med.

en.m.wikipedia.org/wiki/Body_positivity

Man hyllar den feta kroppen och säger på sociala medier till sina tjocka kompisar hur snygga och sexiga dom är i sin tjocka kroppshydda.  Tillslut så tror dom på det själva.

Om du måste försvara din övervikt så är det förmodligen för att den är känslig för dig. Att det sätter sig i ditt självförtroende och självkänsla. Om du inte kopplar ihop övervikten med dig själv och din egen självbild så blir det väl mer på samma sätt som andra kan konstatera att man röker eller snusar, sover alldeles för lite, dricker för mycket energidryck eller vad som helst som kanske inte är bra men ändå finns där i ditt liv.

Jag tror det är vanligare bland män att må bra (psykiskt) och inte bry sig så mycket om sin övervikt som kvinnor. När man inte känner att man måste försvara sig själv så kan man också objektivt inse vad man gör fel. Sen om det är motivation nog att göra annorlunda det är en helt annan fråga.

Har en vän som jobbat med rådgivning kring viktnedgång (inte i vården utan privat aktör kopplad till träning) och hon säger att ska man generalisera så de män som kommer dit har bestämt sig, och säger typ jag äter så här: hur ska jag äta istället?

Kvinnorna kommer dit tidigare och i större antal men anser inte att de äter fel eller gör fel. När de ska berätta om hur de äter, hur ofta de fikar och sånt så går det ofta inte ihop med hur de ser ut. Det är sämre självinsikt kring (o)vanor och vill egentligen inte ändra något. Bara magiskt gå ner i vikt.

Oj, jag tycker det är precis tvärtom! Män med ölkaggar och chipstuttar kan titta sig i spegeln och tycka - fyfan vad snygg jag är! Bara för att de har tagit på sig en ren skjorta och kammat håret. Och förvänta sig att de kan ragga upp en snygg 25-åring med modellkropp. 

Samhället är så mycket hårdare mot kvinnor som har övervikt. 

Att man trivs med sitt utseende och känner sig fin och åtråvärd oavsett hur man ser ut, ser jag bara som positivt i sig.

Men det är ju väldigt beklagligt om det når till den nivå att man förnekar att man lever farligt pga den kropp man har. "Jag känner mig snygg så här" är inget rimligt argument om du blir sjuk av det.

Fast nu pratade jag ju inte om hur man ser på utseendet ur ett estetiskt perspektiv, utan förnekelsen kring att övervikt kan vara farligt. 

Precis,  body positivity har sitt ursprung i fat acceptance movement.
Inte särskilt hälsosam skulle jag säga.

en.m.wikipedia.org/wiki/Fat_acceptance_movement

Min uppfattning är att det är mycket mer kritiserat att vara överviktig som kvinna, och därmed (på generell nivå) lär den psykiska skadan bli större. Kanske därför jag ser fler kroppspositiva kvinnor än män (Eller pga algoritmerna). 

Har aldrig hört nån säga att diabetes är hälsosamt dock. Det finns också solklara samband mellan större övervikt (inte mindre!) och vissa sjukdomssymtom, men mindre belagt exakt hur det hänger ihop och hur det förhåller sig till hälsoeffekter (även negativa) av att banta. 
Kost och motion har tex mer inflytande än vikt.

Och givetvis finns det många med BMI 30 som inte lider fysiskt av det. 

Det hänger ju troligen också ihop med att enskilda blir skammade för vårdkostnader osv, dessutom baserat på utseende snarare än hälsa. 

Som kvinna i medelåldern och i klimakteriet och högt bmi kan jag säga att viss del av skulden ligger hos sjukvården där en fet kvinna oftast får höra att allt ser fint ut, allt är så bra och normalt fast man söker för besvär som uppenbart är kopplad till övervikten.  Jag har flertalet gånger fått utskrivet hormoner för diverse åkommor och ett bortviftande att det är normalt i min ålder.  Hormoner som ökat min vikt än mer och ökar mina fysiska besvär. 
Mött åtskilliga barnmorskor och gynekologer som lätt fnissar och diskar rumpan och säger att hullet ammas bort och jag behöver inte oroa mig och att förlossningsskador är normalt och jag kan ju fortfarande ha sex så då spelar ju inte nåt kilo hit eller dit nån roll..

Nej Britta, mina gravidkilon ammades inte bort utan satt envist kvar och blev istället fler när jag fyllde 40 och nu vid snart 50 hånar klimakteriet mig med ännu fler kilon... 

Alla gånger jag sökt hjälp har jag fått en klapp på axeln och hört att så länge jag inte har diabetes och högt blodtryck är det normalt med trivselkilo .. yeah.  Trivsrlvikt på 25-30+ kg? Yeah right... 

Hallå sjukvården!  Vakna! 

Vad har du för belägg för att det är så? Jag känner inte alls igen den bilden.