Ledsen

Särbo är mitt tips. Jag och min partner är särbos, vi har båda barn, jag två och han tre. Det kommer nog bli så att så länge mina barn bor hemma kommer vi inte flytta ihop. Mina barn är stora, den ena tar studenten nästa år och den andra började nyss på gymnasiet. 

Det är väl bra att du kommit på att ni inte har samman på barnuppfostran redan innan ni flyttat ihop? Eller ni planerar gemensamma barn?

Jobbigt! Svårt att säga utan detaljer. Om det bara handlar om saker som läxläsning och att göra.saker i hemmet kan ni kanske kompromissa, men om den ena föräldern tycker att det är okej att slå barnen ska ni så.klart göra slut.

Vad tråkigt för er alla och då tänker jag även på barnen. Min erfarenhet är att människor ofta I sådana här situationer lägger fokus på att bevisa att man själv gör och tänker rätt. Tyvärr tror jag bara att det gör att relationen blir värre oavsett om du egentligen har rätt. Det låter som att det skulle kunna finnas mycket prestig. i alla fall hos ena föräldern. Försök att hitta ett sätt att börja om. Det vanligaste är att en förälder är för auktoritär och tycker att barnet ska göra som de säger med hjälp av bestraffning eller morötter. De tror att barnet ska lära sig genom de ger konsekvenser, vilket aldrig är ett bra sätt att få barnen dit man vill. Den andra föräldern kan ha ett mer kärleksfullt och förstående förhållningssätt till barnen. Men barn mår inte bra av att få göra allt de känner för att göra. Barn Behöver både struktur och kärlek. Att vara auktoritär är inte att ge struktur. När två föräldrar är så olika så tenderar den varma föräldern att släppa på strukturen för att ge mer värme och den andra blir mer frustrerad och auktoritär. Kan ni så läs på om auktoritativt föräldraskap och försök att hitta en gemensam väg som ni båda tror på och stötta varandra istället. Oavsett på vilket sätt ni båda har olika syn på föräldraskapet. Ta hand om er och barnen!

Alltså den här mannen är så otroligt fin på alla sätt och vis, en av hans finaste sidor är att han är en jättefin pappa och det är en egenskap jag finner otroligt attraktiv. 

Dock verkar han inte förstå det här med tålamodet som behövs med barn som har speciella behov. För honom så fungerar rutiner bra, för oss också. Men det betyder inte att ett nej kommer att vara ett nej för ett av mina barn första gången. Givetvis kommer det här nej:et kvarstå från mig som föräldrar. Jag driver igenom det jag har sagt,  har fasta rutiner och regler men det gör inte att mitt barns behov av extra stöd upphör. 

Min partner tycker då att mitt barn inte lyssnar och att det inte är roligt och att situationen för de andra barnen inte blir så kul. Jag förstår och håller med - men jobba med barnen och ställ inte så höga krav? 

Vi är särbo redan. Jag hade älskat fler barn. Men inte i situationen som den ser ut nu. Det hade för en gångs skull varit underbart att få bo med en man jag älskar högt. Men det kommer aldrig att gå När det är så här.

Bättre att inte få fler barn utan istället fokusera på de ni har. Man kan älska någon utan att för den sakens skull få barn med den personen.

Så klokt av er att bo isär! Ni sätter barnen främst, precis som man ska. 

Du har känt dina barn sedan start och är van vid hur barnet med npf behöver hanteras. Din särbo är inte det och verkar inte riktigt förstå. Skulle han vara intresserad av att lära sig? Svart bälte i föräldraskap är en bok jag tror skulle kunna få honom att förstå mer (finns säkert en massa annat också, men jag själv blev tipsad om den en gång och gillade den). 

Det finns ju saker man behöver göra med npf-barnen som oinsatta kan tycka är att man daltar med dem eller curlar. Men om han förstår varför du gör så minskar nog irritationen och då kan han också förklara för sina barn. 

Det mest rimliga är att du åsidosätter dina behov att bo tillsammans och att du inte funderar kring fler barn i nuläget.

Det finns tillräckligt med saker att lösa i nuvarande situation, för dina och hans barns skull.

Tack till alla tips! 

vi ska inte ha gemensamma barn, jag svarade bara på om det fanns det eller om vi planerade det. Nej, vi har tillräckligt med barn, vi är för gamla. Barnen kommer först! 

du sätter nog huvudet på spiken. Han tror att rutiner är det som behövs. För att hans bästa kompis har stenhårda rutiner med sitt barn som har adhd, men i övrigt är det skrik och bråk och konflikter när den föräldern sätter ner foten. Jag kommer aldrig att arbeta på det sättet, och sån är inte min särbo heller. Mottot för mig är kärlek och respekt.